Både vad gäller tillväxttakt och inflation har ”utvecklingen i Sverige blivit sämre än vad vi räknat med i uppföljningen i april”, menade exempelvis Riksbankens första vice chef Irma Rosenberg i förra veckan (Svenska Dagbladet den 13 juni).
Den svenska BNP:n växte med måttliga 2,2 procent det första kvartalet i år, den svagaste tillväxten sedan 2003. I maj låg inflationen i Sverige på 4 procent (i årstakt) – den högsta siffran sedan 1993.
Högkonjunkturen har passerat sin topp och den kapitalistiska utvecklingskurvan har vänt nedåt, i Sverige och globalt. Det märks även i att de senaste årens sysselsättningsökning håller på att avstanna.
– Det är oroande att den positiva utvecklingen nu vänder och arbetslösheten stiger. Det drabbar främst personer med bristfällig utbildningsbakgrund och grupper som är på väg in på arbetsmarknaden, unga och utlandsfödda, sade Arbetsförmedlingens (tidigare AMS) tf generaldirektör Lena Liljebäck i en kommentar till Arbetsförmedlingens nya prognos för år 2008 och 2009.
Eftersom regeringen har avvecklat alla arbetsmarknadspolitiska åtgärder som ska dämpa en snabb ökning av arbetslösheten, kommer även en måttlig ekonomisk avmattning mycket snabbt att märkas i arbetslöshetsstatistiken.
De flesta nya jobb har skapats i den privata tjänstesektorn, som svarat för 80 procent av den totala sysselsättningsökningen under de senaste tre åren.
Tjänstesektorn har nu gått in i en stagnationsfas.
Enligt Arbetsgivarorganisationen Almegas senaste tjänsteindikator kommer både tillväxten inom tjänstesektorn och BNP-tillväxten att dämpas ytterligare under andra kvartalet 2008. Även arbetsmarknadsindikatorn tyder på att sysselsättningsökningen inom tjänstesektorn börjar falla under andra kvartalet i år.
”Då nedgången inom svensk ekonomi under förra året var orsakad av nettoexporten, verkar inhemsk efterfrågan ha tagit över rollen som huvudsaklig bromskloss på senare tid. Medan expansiv finanspolitik i viss utsträckning motverkar nedgången gällande inhemsk efterfrågan, har utsikterna blivit mer dystra då stagflationstendenser fortsatt att intensifieras”, varnade storbanken SEB i mitten av maj.
Sjunkande tillväxt och stigande inflation har fått stagflationsspöket att gå igen. Med stagflation åsyftas kombinerad hög inflation och ekonomisk stagnation, som under 1970- och 80-talets kriser.
Ökade priser och stigande boräntor minskar hushållens konsumtion. Och efter att exportökningen stannat upp var det just konsumtionen som skulle fungera som den svenska kapitalismens tillväxtmotor.
Regeringen har aviserat nya skattesänkningar för att om möjligt hålla konsumtionen uppe, men effekten av nya skattesänkningar är liten när arbetslösheten ökar och allt fler hushåll tvingas leva på eller under marginalen.
Det finns heller inget som tyder på att sjunkande ekonomisk tillväxt automatiskt sänker inflationen . Tvärtom; i andra länder, exempelvis Baltikum som präglats av högkonjunktur och snabb tillväxt, har vändningen nedåt kantats av fortsatt stigande inflation.
Ökade priser leder också till att räntorna, särskilt boräntorna, pressas uppåt. Något som i sin tur minskar hushållens köpkraft.
Hushållens ekonomi har redan försämrats – innan nedgången resulterat i stigande arbetslöshet.
Högerregeringen kunde under kort tid luta sig mot en högkonjunktur, men nu vänder ekonomin och bakom regeringens ”arbetslinje” döljer sig en låglönemarknad.
Det är genom att ta kamp mot högerpolitiken idag som fronten byggs mot hotet från en ny kapitalistisk nedgång och en låglönemarknad.