det ekonomiska läget i Sverige försämras snabbt till följd av den globala nedgången. ”Svensk ekonomi går in i en lågkonjunktur”, konstaterade Konjunkturin- stitutet (KI) i sin senaste rapport som blev offentlig i förra veckan.Både exporten och den inhemska konsumtionen dämpas, vilket, enligt KI, betyder att den ekonomiska tillväxten blir knappt 1 procent i år och 2009.
Det är betydligt lägre än vad exempelvis regeringen räknat med.
Men KI:s prognos är sannolikt alltför optimistisk, eftersom man utgår från att konjunkturnedgången trots allt blir mild och att ekonomin vänder uppåt igen under valåret 2010.
Nästan samtidigt med KI:s prognos presenterade SEB sin nya konjunkturrapport rubricerad ”På randen till global recession”.
I den rapporten utmålas ett mycket mörkt ekonomiskt framtidscenario.
Enligt den fortsätter den globala kreditkrisen och nästa år blir den ekonomiska tillväxten i OECD-området den lägsta sedan början av 1990-talet. I OECD ingår bland annat merparten av Europas länder, USA, Japan och Australien och en del andra länder.
”Totalt växer världsekonomin med tre procent 2009 vilket är nära gränsen för recession på global nivå”, hävdar SEB-ekonomerna och varnar särskilt för det branta raset i EU:s medlemsländer. EU-länderna svarar i dag för bortåt 75 procent av Sveriges export och 80 procent av importen.
BNP-tillväxten i de 15 euroländerna uppgick i snitt till minus 0,2 procent under andra kvartalet i år jämfört med första kvartalet. Det var första gången som eurozonens tillväxt blev negativ sedan euron infördes 1999.
Krympande marknader utomlands betyder att: ”Den svenska konjunkturen försvagas på bred front när den internationella nedgången fördjupas och den inhemska efterfrågan försvagas. Tillväxten hamnar klart under trend såväl i år som 2009; treårsperioden 2008-2010 blir därmed den tillväxtmässigt svagaste perioden sedan 90-talskrisen”, menar SEB. Det är emellertid inte bara minskad export som ligger bakom konjunkturnedgången i Sverige. Den svaga inhemska konsumtionen är också en orsak till den snabba nedgången i Sverige. Istället för den ”köpfest” som regeringen hoppats på har människor tvingats dra ned på sin konsumtion till följd av ökade levnadskostnader.
Efter att regeringen avvecklat de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna samt vuxenutbildningen finns det inget som åtminstone tillfälligt håller tillbaka en snabbt ökande arbetslöshet.
Regeringens nyligen påstådda satsning på vuxenutbildning väger i detta sammanhang lätt. Den är för liten och kommer för sent.
Till detta ska läggas att arbetslösheten efter försämringarna i a-kassan riskerar att tidigt ruinera och slå ut individer och hushåll. Arbetslösheten beräknas landa på 6,2 procent i år för att sedan stiga till 7,0 procent 2009 och 7,3 procent 2010, enligt SEB.
En ny djupdykning för svensk kapitalism kan mycket väl, som under 1990-talets första år, vända ett stort budgetöverskott till ett underskott. Det kan heller inte uteslutas att en ny allvarlig bo- och bankkris är under uppsegling.
Den inhemska bobubblan håller på att spricka. De svenska storbankerna drabbas också av den internationella finanskrisen och har gjort stora förluster i bland annat Baltikum.
En inhemsk lågkonjunktur mot bakgrund av en global kris får även politiska effekter i form av exempelvis nya antikapitalistiska stämningar och växande ilska mot högerpolitiken.
Det i sin tur kan bidra till en ökad kamp för demokratiska och kämpande fackföreningar och ett nytt arbetarparti – arbetarrörelsens socialistiska pånyttfödelse.
