Den svenska kapitalismens återhämtning efter det historiska raset 2009 hotas av såväl fortsatt eurokris och däm- pad ekonomisk tillväxt i världen som en inhemsk bolånebubbla och ekonomins extre- ma beroende av export och konsumtion på kredit.Trots att tillväxten i Sverige har ökat snabbt under året är det långt kvar innan samhällsekonomin hämtat in vad som förlorades under krisen. Dessutom är återhämtningen begränsad och omfattar långt ifrån alla delar av ekonomin och arbetslösheten förblir hög.
”Vinsterna har exploderat – men sysselsättningen i storföretagen har ökat ganska måttligt under det senaste året, visar TT:s genomgång, som omfattar 26 av de personalmässigt största bolagen i Sverige.
Totalt hade dessa 850 220 anställda under tredje kvartalet, en ökning med 2,3 procent jämfört med motsvarande period 2009 – men en majo-ritet av företagen har minskat perso- nalstyrkan och i de som ökat är det till stor del tillfälliga jobb som har skapats”, rapporterade Svenska Dagbladet den 23 november.
Samtidigt som storbolagens vinster har ökat explosionsartat – i årstakt med nära 160 procent – fortsätter industrisysselsättningen att minska. Det handlar om en återhämtning som främst märks i ökade vinster, aktieutdelning och fler superrika.
”Läget ser allt bättre ut för Sveriges riktigt rika”, summerade tidningen Veckans Affärer tidigare i höst och pekade på att antalet svenska miljardärer på nytt ökar.
För arbetare och tjänstemän ser det annorlunda ut. Löneökningarna i år och nästa år är de lägsta på flera decennier, till och med lägre än under 1990-talets svåra kris. Och ”trots återhämtningen på arbetsmarknaden väntas sysselsättningsgraden vara på en något lägre nivå 2012 än den var före krisen” (Konjunkturinstititutets senaste prognos, september i år).
Att de hushåll som inte drabbats av arbetslöshet och längre tids sjukdom ändå har kunnat hålla uppe sin standard beror på regeringens skatte- sänkningar, som främst gynnat höginkomsttagare, och den rekordlåga räntan, vilket i sin tur har bidragit till ökad skuldsättning.
Till skillnad från de flesta andra kapitalistiska länder har hushållen – inte alla – fortsatt att låna, trots krisen och massarbetslösheten.
När den globala krisen slog till sprack de flesta fastighets- och bolånebubblorna i världen och bopriserna rasade utför med förödande resultat i exempelvis USA, Storbritannien, Spanien och Irland. I Sverige har emellertid priset på redan starkt över- värderade bostäder – 25 procent enligt statliga Bostadskreditnämnden (BKN) och hela 40 procent enligt tidningen Economist – fortsatt att öka och med den prisökningen som grund har hushållen lånat allt mer.
I snitt ökar hushållens upplåning just nu med nära 4 miljarder kronor i veckan. På tio år har hushållens skuldbörda, skulder i förhållande till den disponibla inkomsten, ökat till rekordhöga 167 procent, vilket är långt över 1990-talets nivå.
Merparten av lånen är bolån till rörlig ränta. Bostadsbrist, högerpolitikens utförsäljningar av allmännyttan och diskriminering av hyresgäster samt bankernas vilja att låna ut – med god vinstmarginal – har bidragit till att bostadspriserna i Sverige stigit mer och snabbare än i de flesta andra länder. Det senaste året har de svenska bostadspriserna stigit med 8,9 procent, vilket också är i världstopp.
Resultatet av denna utveckling är att en jättelik bobubbla har blåsts upp och att allt fler riskerar att hamna i skuldfällan när bopriserna sjunker som en följd av att räntan stiger. Högre ränta betyder dyrare lån.
Redan nästa år kommer ett hushåll som har 1 miljon kronor i rörligt bolån att få betala närmare 800 kronor mer i månaden från januari 2011 jämfört med ett år tidigare, enligt Institutet för Privatekonomi, Swedbank.
Snart kan Riksbankens reporänta (den viktigaste styrräntan) klättra upp tlill närmare 4 procent. ”Kanske till och med ännu högre. Det skulle innebära rörliga lån i storleksordningen 5-7 procent. Eller utryckt i kronor: en månatlig räntekostnad på 4 000 idag växer till 16 000 kronor om ett par år och att årskostnaden stiger från 48 000 till 192 000 kronor”, varnade tidningen Affärsvärlden i höstas.
Dyrare lån och allt tyngre skuldbörda betyder också att konsumtionen sjunker.
”Enligt Riksbankens uppskattningar har de svenska hushållen de senaste åren ökat sin disponibla inkomst med ungefär tre procent per år i genomsnitt genom att använda bolån till ’icke-bostadsrelaterad konsumtion’. Fallande bostadspriser skulle därför slå hårt mot konsumtionen och därmed mot tillväxten” (Dagens Industri den 22 oktober).
Och som alltid med bubblor gäller det att ju större de blir, desto värre blir det när de oundvikligen spricker. Eller som BKN skrev i maj: ”Den svenska utvecklingen är problematisk i så motto att erfarenheterna från andra länder visar att en snabb skuldsättning i förlängningen ofta leder till djupa lågkonjunkturer. Ju snabbare skulderna har vuxit jämfört med inkomsterna desto större har de negativa effekterna blivit på ekonomin när skulderna har sanerats.”
Per Olsson
