TED GRANT avled bara några dagar efter att han fyllt 93 år.
Ted Grant var en av grundarna till Committee for a Workers’ International
(CWI). Han besökte Sverige flera gånger och deltog på möten
och konferenser som Offensiv, Rättvisepartiet Socialisternas föregångare,
anordnade.
Ted Grant gav under flera decennier extremt värdefulla bidrag till
den moderna marxismen – trotskismen. Men när den gamla världsordningen
rasade samman i slutet av 1980-talet stelnade hans tidigare så levande
marxistiska analyser till att bli allt mer dogmatiska, vilket ledde till
en splittring av den rörelse han var med om att grunda. Bara en
liten minoritet av CWI:s medlemmar följde med Ted Grant vid brytningen.
I artikeln nedan skildrar Peter Taaffe, från CWI:s ledning,Ted
Grants liv och gärning.
Offensivs redaktion
TED GRANT, en av Militants (föregångare till Socialist Party,
CWI i England/Wales) grundare, har avlidit i en ålder av 93 år.
Grant, av sydafrikanskt ursprung, var under de 60 senaste åren
en av den marxistisk-trotskisiska rörelsens främsta ledare.
Ted Grant upprätthöll en röd tråd i försvaret
av trotskismen gentemot opportunism och ultravänsterism. Detta i
sin tur innebar att en ny generation kunde börja vinnas för
trotskismen.
Bland de som först gick med var Keith Dickinson, Ted Mooney och
Terry Harrison och lite senare anslöt sig andra som jag själv
och Tony Mulhearn i Liverpool.
Jag valdes till Militants förste redaktör 1964 och var den
ende heltidaren när Keith Dickinson arbetade tillsammans med mig
som en ovärderlig obetald ”deltidare” för tidningen
från 1965. Detta inledde ett 25 år långt samarbete
med Ted Grant. Ett samarbete som inte alltid var problemfritt.
Ted Grant var inte politiskt ofelbar som några av hans senare dagars
anhängare vidmakthåller.
Hans styrka var hans försvar av marxismens metoder och principer
och hans förmåga att tillämpa dessa på aktuella
händelser. Hans svagheter, som var uppenbara redan i början
av vårt samarbete, var hans ibland dogmatiska inställning
och oförmåga att erkänna andra kamraters talang och förmåga.
Ted Grant gjorde en viktig insats under 1960- och 70-talen i utvecklingen
av Militant till en betydande kraft inom den brittiska arbetarrörelsen.
Men fick allt svårare att analysera de snabba och omskakande händelser
som ägde rum under slutet av 1980-talet.
Detta var inte första gången under den marxistiska rörelsens
historia som en ledare kunde spela en viktig pionjärroll under en
tidsperiod, men inte längre kunde spela samma roll när situationen
förändrades.
Jag kommer att tänka på G V Plechanov, ”den ryska marxismens
fader”, och hans tragiska utveckling. Även Plechanov spelade
en avgörande roll under den period då uppgiften var att lägga
de första politiska grundstenarna till den marxistiska rörelsen
och envist försvara socialismens principer mot opportunism och ultravänsterism.
Men Plechanov visade sig vara fullständigt hjälplös inför
stora händelser, när klasskampens rytm och historien förändrades.
När Militant växte till att bli den effektivaste och största
trotskistiska rörelsen i Storbritannien och i större delen
av Europa var det nödvändigt att presentera våra idéer
på ett mer lättförståeligt och tillgängligt
vis, utan att urvattna dem eller på något sätt dölja
vad vi stod för.
Det fanns många andra kamrater inom Militant som var mer skickade
att göra detta än Ted Grant. Ett konstaterande som på inget
sätt förringar hans tidigare bidrag eller underminerar den
roll han fortfarande kunde spela i utvecklingen av Militant och marxismens
idéer.
Ted Grant erkände aldrig sina begränsningar vilket ledde till
allt fler sammandrabbningar inom Militants led under slutet av 1980-talet.
Detta kombinerades med hans misslyckanden i att analysera viktiga samtida
händelser. Ett sådant tillfälle var ”Svarta måndagen”,
Wall Streets finansiella kollaps i oktober 1987. Ted Grant hävdade
att detta var en föregångare till en ny depression av 1929 års
modell. Majoriteten i det som kom att bli Socialist Party motsatte sig
detta.
Liknande sammandrabbningar skedde i andra frågor som till exempel
perspektiv för Sydafrika och inte minst i frågan om vad som
var på väg att hända i det stalinistiska Sovjet och Östeuropa
(Öst). I slutet av 1980-talet var stalinismen i Öst inte bara
på väg att falla samman utan tecknen var många på att
kapitalismen skulle återupprättas ur dess ruiner. Det sistnämnda – kapitalismens återupprättande – var
något som tidigare ansetts vara ett otänkbart scenario.
Med tanke på att analysen av stalinismens framväxt efter andra
världskrigets slut 1945 varit en av Ted Grants stora historiska
meriter var det ironiskt att han hade så svårt att analysera
dess kollaps. I början av 1990-talet var han oförmögen
att erkänna att situationen förändrats på ett dramatiskt
sätt i Sovjet och Östeuropa. Det var först i slutet av
1990-talet (!) som han erkände att kapitalismen verkligen hade återvänt
till Ryssland.
Detta var bakgrunden till splittringen av gruppen kring Ted Grant/Alan
Woods från Militants led 1992. Han hade misslyckats att vinna stöd
för sina idéer, han fick endast sju procent av rösterna
vid en av Militants kongresser. Den skenbara grunden till brytningen
var lanseringen av vad vi kallade en öppen organisation i Skottland,
vilket Grant/Woods avvisade som en ”avvikelse från 40 års
arbete”.
Taktiken med arbete inom Labour Party hade i Ted Grants och Alan Woods
tänkande, tyvärr, helt stelnat till att bli en permanent strategi
som man inte fick avvika ifrån oavsett de ”traditionella
arbetarorganisationernas” kollaps.
Otroligt nog står de fast vid att socialister och marxister fortfarande
borde arbeta inom Labour därför att det fortfarande i grunden är
ett ”arbetarparti”!
Efter splittringen 1992 marginaliserades deras grupper inom arbetarrörelsen
i Storbritannien och på andra håll och Alan Woods har blivit
en ”välvillig rådgivare” åt Hugo Chavez
och på senare tid även övergivit perspektivet på ”arbetardemokrati” (socialistisk
demokrati) i Kuba.
Så för att hedra Ted Grants minne borde den nya generationens
socialister erkänna hans bidrag i att utveckla de marxistiska idéerna
i en tid som var extremt svår för den socialistiska rörelsen.
Samtidigt är det nödvändigt att lära från hans
misstag om vi ska kunna bygga en rörelse som kan forma en demokratisk
och socialistisk värld.
Peter Taaffe, generalsekreterare, Socialist Party (CWI i England och Wales)
