Tjernobyl i mitt minne och i min mat!

Per Johansson, Medlem i SAV // Krönika i Offensiv

Det har snart gått 40 år sedan kärnkraftskatastrofen i Tjernobyl 1986. Jag har händelsen i färskt minne. Nyligen fick jag även provsvar från Strålsäkerhetsmyndigheten att Tjernobyl finns kvar i min färska mat!
I april 1986 havererade en kärnreaktor vid kraftverket i Tjernobyl i Ukraina (på den tiden en sovjetrepublik). Vindarna gjorde att radioaktivt material spreds mot Sverige och främst Mellannorrland drabbades. Sovjet tystade ned olyckan. Det var i Sverige som radioaktiviteten uppmärksammades och det misstänktes först att det kom från svenska kärnkraftverk. När det efter några dagar blev uppenbart varifrån radioaktiviteten kom gick den sovjetiska regimen ut med information.
Människor i drabbade områden i Sverige blev extremt oroliga. Kan barnen leka ute?! Kan vi bo kvar? Alla fick lära sig nya begrepp som becquerel, millisievert med flera. Ämnet som spreds från Tjernobyl och hit heter cesium-137. Åren efter var nivåerna extremt höga i kött från vilt, renkött, svamp, bär och insjöfisk. Vid renslakten 1986 fick 80 procent av renarna, vilket var 73 000 renkroppar, kasseras och grävas ned. Näringen riskerade dö. Halten i renköttet översteg kraftigt gränsvärdet på 300 becquerel/kg. Året efter höjdes gränsvärdet till 1 500 bq för insjöfisk, ren och vilt. Genom anpassad slakttid och stöd till särskild utfodring kunde rennäringen långsamt komma tillbaka.

Här i Mellannorrland kommer cesium-137 i huvudsak från Tjernobyl, men det har funnits flera andra ursprungsområden, till exempel efter kärnvapenprovsprängningar. Ett stort tillskott kom från kärnkraftshaveriet i Fukushima 2011. Enligt Japans kärnsäkerhetsorgan NISA, var mängden radioaktivt cesium som spreds i atmosfären motsvarande den från 168 Hiroshimabomber. Ämnet finns inte naturligt, utan kommer från kärnklyvning.
Nu i höst ville Strålsäkerhetsmyndigheten veta mer om halterna på insjöfisk i de län i Sverige som drabbades. De bad fiskare att skicka in prover. Jag nappade på det och gick till en tjärn nära mig, fiskade upp en gädda och skickade in ett prov. Svaret kom för några veckor sedan. Gäddan innehöll 463 becquerel cesium-137 per kilogram. Det är under gränsvärdet, som idag ligger på 1 500 för insjöfisk och viltkött. Övriga livsmedel har ett gränsvärde som ligger på 300 becquerel. Tyvärr var det få som skickade in prover. Högst var halten i en sjö i Gävleborgs län, där en abborre uppmätte 4 315 bq. Enligt myndigheten kommer det att dröja ytterligare 40-50 år innan halten i fisk från den sjön går ned under gränsvärdet. Halten kan dock variera mellan olika individer.

Att halterna har gått ned beror på den fysikaliska halveringstiden som är 30 år, men också på att partiklarna med åren bäddats in i marken och inte lika lätt tas upp i djurens föda. Ett djur som skiljer sig här är vildsvin, som kan ha extrema halter. Det beror på att de bökar upp jordlagret för att komma åt rötter med mera och då virvlar det radioaktiva cesiumet fram igen.
Jag har idag inga problem med att äta fisk, bär och svamp från markerna. Jag litar på livsmedelsverket som bedömer att hälsorisken är Liten.
Senaste åren när stormakterna åter börjat hota varandra med kärnvapen och när Sverige och andra länder planerar för stor utbyggnad av kärnkraft, när det planeras för urangruvor i till exempel Oviken några mil västerut från mig, med alla miljörisker det innebär, så är det inte utan att oron kommer tillbaka. Vi är bara en olycka ifrån att göra stora områden av vår jord förgiftade och obeboeliga. ■