Trängseln är inte arbetarnas fel

Busslinjer dras in i Stockholm, men ändå skuldbeläggs individer istället för att kollektiva, samhälleliga åtgärder vidtas som skulle minska trängseln och smittspridningen (Foto: Natalia Medina).

Av Robert Bielecki // Artikel i Offensiv

Den senaste tiden har debatten om kollektivtrafiken gått het i media – men av fel orsaker. Klassförakt, skuldbeläggning och ”vi har inte råd”-mantra från högern har fått gå oemotsagd.

Vi sitter inte alla i samma pandemibåt, som makteliten hävdar. Arbetarklassen måste ta sig till sina jobb som inte kan utföras hemifrån, där många i landets arbetarklassområden dessutom har så långa avstånd mellan jobb och hem att de inte kan gå eller cykla, samt inte har råd med en personbil. De mer välbeställda kan lättare arbeta hemifrån och har kortare avstånd till sina arbetsplatser.
Under våren var det hela 93 procent av LO-anslutna arbetare som inte kunde jobba hemifrån, vilket är 1,4 miljoner människor.
Mycket har den senaste tiden handlat om att ”så många fuskåker”, vilket ”dränerar ekonomin”.

”Det kan handla om att minst 15 procent av resenärerna [i Stockholm] plankar”, förfasar sig Stockholms Trafikförvaltnings kommunikationschef Suss Forssmann Thullberg i SVT Nyheter den 19 oktober. Rubriken är ”Så mycket kostar plankningen – bara Stockholm kan förlora 1 350 miljoner”.
Men även om det i stickprov är något fler som procentuellt har ertappats utan giltig biljett är det inte antalet plankare man mäter, utan inkomstbortfallet jämfört med vanliga tider. Många färre använder idag kollektivtrafiken jämfört med för ett år sedan på grund av covid-19. Naturligtvis blir det färre som då betalar.
Dessutom kan många inte betala på exempelvis bussar, då man korrekt har stängt framdörrarna till bussarna för att skydda chaufförerna (som facken drev igenom som en viktig skyddsåtgärd).
Detta vill SL nu ”åtgärda” genom att alla måste ha blippat innan man går på bussen (man kan i SL:s bussar endast blippa sitt kort längst fram i bussen, som i coronatider är avspärrat). Även om man har en giltig biljett men inte kan blippa den kan man nu få en bot på 1 500 kronor. Förslag på att öppna framdörrarna med ekonomiska svepskäl är förmodligen inte långt borta, som skulle äventyra chaufförernas hälsa.
Detta slår hårt mot de äldre, som inte har smartphones eller bank-id och därmed inte kan köpa en biljett på sin telefon. I vissa fall kommer de nu tvingas ta en taxi ner till t-banestationen för att köpa en biljett då de inte kan gå flera kilometer.

Utöver denna klappjakt kommer SL enligt trafikregionrådet Kristoffer Tamsons (M) att ”effektivisera och banta investeringar i fråga om kostnader, tid och innehåll motsvarandes 11 miljarder kronor”.
SL, högerpolitiker och media lägger sitt strålkastarljus på resenärerna som måste använda kollektivtrafiken för att ta sig till jobb man inte kan eller får jobba hemifrån på, och skyller på dem för trängseln som har uppstått. Detta blandas med ett klassförakt – ”tänker de inte på hur mycket de kan smitta alla andra?”.
Men om att begränsa smittspridningen är så viktigt – varför sätts inte fler bussar, tåg, spårvagnar och andra fordon in? Varför erbjuds inte alla resenärer ansiktsskydd? Varför ges inte alla möjligheter till att kunna jobba hemifrån, och varför får de som inte kan jobba hemifrån ingen ersättning för att inte röra sig i offentligheten?
Man skuldbelägger individer istället för att vidta kollektiva, samhälleliga åtgärder som skulle minska smittspridningen och trängseln.
”Det finns inte pengar för det”, säger makteliten, samtidigt som storföretag och banker fick över
1 000 miljarder kronor i statliga garantier, bidrag och stöd när krisen slog till i mars (Stockholms kollektivtrafik fick låga 1 miljard i jämförelse). Det sticker extra i ögonen då storföretagen och banker under pandemin har guldregn och utdelningsfester för aktiespararna.

Men istället för utökad trafik sker istället motsatsen: en av Stockholms mest trafikerade busslinjer, linje 76, dras in från den 26 oktober mellan Norra Hammarbyhamnen på Södermalm och Ropsten som trafikerar över 13 000 resenärer varje dag. ”Det har inte gått att hitta en lämplig hållplats vid Slussen i och med guldbrons öppnande”, anges som skäl. Resenärer hänvisas till andra färdmedel, som bussar och tunnelbana och ökar därmed trängseln ytterligare.
– Jag måste byta buss tre gånger nu. Det är inte lite synd, det är jättesynd, säger en resenär till SVT Nyheter, medan en annan säger att ”det blir kontraproduktivt under pandemin” att genomföra förändringen med tanke på den trängsel som kommer att uppstå.
I Uppsala är det lika många som åker kollektivtrafik nu som innan man införde strängare rekommendationer, vilket inte är särskilt förvånande. Men Upplands Lokaltrafik (UL) säger nu att ”om folk inte lyssnar kanske vi inte kan ha kvar kollektivtrafiken”.
Skånetrafiken har dragit ner sina bussturer med 9 procent och minskat antalet avgångar eller ställt in dem på kvällar. Turtätheten är mindre än vanligt.
Stanna hemma och förlora all inkomst, eller utsätts för smittan i kollektivtrafikens trängsel är de val som ges arbetarklassen.

Regeringen vill nu dessutom införa en så kallad ”pandemilag” som ska ge statsmakten utökade befogenheter, lite liknande de speciallagar som bland annat Ungern och Polen införde i våras med coronan som ursäkt, som gav makthavarna ökad auktoritär kontroll och makt.
I pandemilagen, som ska vara klar till sommaren, ingår kraftiga inskränkningar i rörelsefriheten, däribland möjligheten till att använda kollektivtrafiken. Man ska kunna ”begränsa hur många som åker kollektivtrafiken”. Arbetare ska tvingas se tåg efter tåg och buss efter buss passera innan man får kliva ombord – detta istället för att utöka tillgängligheten och antalet turer.
Vem som ska utföra dessa kontroller eller begränsningar av antalet resenärer specificeras inte. Förmodligen blir det spärrvakter eller chaufförer som ska göra detta, vilket innebär att en ännu större arbetsbörda blir lagd på deras axlar utan att extra resurser sätts in, personal som redan idag utsätts för hot och trakasserier.

Rättvisepartiet Socialisterna och Offensiv har tidigare skrivit om hur avgiftsfri kollektivtrafik är fullt möjligt att genomföra via en progressiv beskattning, och om hur mycket de olika privata bolagen dränerar kollektivtrafiken.
Att lägga ansvaret på att förhindra trängseln och smittspridningen på individer som inte kan välja bort kollektivtrafiken är ruttet. Det är den förda högerpolitiken som bär ansvaret och som i årtionden har vidgat klassklyftorna, raserat välfärden och överlåtit kollektivtrafiken till privata utförare som gör megavinster på vår bekostnad.
Lägg istället resurser på fler turer och utökad personal (där alla taxichaufförer som har blivit av med sina arbeten under coronakrisen kan snabbutbildas). Ett annat krav bör vara att se till att skyddsmasker finns tillgängliga för alla resenärer.
Ur inte minst ett klimatperspektiv måste rejäla satsningar göras på en upprustad lokal, regional och nationell kollektivtrafik, tillgänglig för alla och avgiftsfri som ett av flera medel för att få ner den klimatförpestande privatbilismen.

Vill du hjälpa till? Offensiv och Rättvisepartiet Socialisterna behöver ditt stöd!

Coronaviruskrisen har slagit till hårt med både en hälsokris och ekonomisk kris. Hundratusentals kastas ut i arbetslöshet och osäkerhet, samtidigt som högerpolitiken har lämnat vården, äldreomsorgen och hela samhället extremt sårbart för en pandemi.

Nu mer än någonsin behövs en röst som försvarar arbetares rättigheter, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!