Trump och Netanyahus krig mot Iran

Bygg upp och eskalera arbetarklassens motstånd mot krig!

Uttalande från International Socialist Alternative (ISA)

Mellanöstern står återigen i lågor, och återigen är det Trump som har tänt elden. Världens främste krigshetsare har skapat en ny farlig situation.

Efter att ha byggt upp den största flottan i regionen sedan invasionen av Irak 2003 inledde USA:s och Israels militära styrkor ”Operation Epic Fury” på morgonen den 28 februari. Trump vände sig till världen för att tillkännage ”stora stridsoperationer”.

Hittills rapporteras om omfattande attacker mot iranska städer, med fokus på regeringsbyggnader och IRGC-befäl och dess institutioner (IRGC, Islamska revolutionsgardet är regimens elittrupper och dess väktare) samt attacker som syftar till att begränsa iransk militär vedergällning. Den iranske diktatorn ayatolla Khameneis och president Pezeshkians residens har bombats och senare under dagen uppgav även den iranska regimens media att Khamenei dödats i attackerna. Samtidigt genomförde amerikanska och israeliska stridsflygplan stora luftangrepp nära Bagdad i Irak.

Inom några timmar regnade iranska missiler ner som vedergällning mot israeliska städer och amerikanska militär- och marinbaser i Bahrain, Kuwait, Förenade Arabemiraten och Qatar.

Den regionala konflikten som har varit implicit i situationen under de senaste två åren har nu börjat. Frågan är nu hur illa det kommer att bli och hur länge det kommer att pågå. Arbetarklassen måste ingripa och bygga upp en masskamp för att få ett slut på blodspillan.

Denna gång är det annorlunda – Trump och Netanyahu vill ha ett regimskifte

Det står redan klart att detta anfallskrig inte är en ren upprepning av det 12 dagar långa kriget i juni förra året, då Netanyahu och Trump attackerade för att allvarligt försvaga Irans militära kapacitet och försena dess kärnvapenprogram.

I sitt tv-tal fastställde Trump att det fanns i det närmaste inga begränsningar vad gäller operationens militära mål. Han lovade att de skulle ”förinta deras flotta” och ”jämna deras missilfabriker med marken”.

Det stod också omedelbart klart att detta är ett krig för regimskifte. Trump vände sig på ett motbjudande sätt till det iranska folket, som han naturligtvis inte bryr sig det minsta om:

”Ikväll säger jag att er frihet är nära. Håll er inomhus. Lämna inte era hem. Det är mycket farligt ute. Bomber kommer att falla överallt. När vi är färdiga, ta makten över er regering. Detta kommer förmodligen att vara er enda chans på flera generationer…”. Detta upprepades kort därefter av den folkmordsbenägne mördaren Netanyahu.

Det handlar egentligen om att fullborda den förändring av den regionala maktbalansen som Israel och USA har åstadkommit under de senaste två åren, över tiotusentals människors ben och blod. De vill utnyttja detta ögonblick av svaghet hos regimen i Teheran för att undanröja den viktigaste långsiktiga motståndaren till USA:s imperialism och dess lakejer i regionen. Dessa åtgärder riktar sig i slutändan också mot den kinesiska imperialismen, för vilken regimen i Teheran är en viktig allierad.

Det råder ingen tvekan om att den iranska regimen förmodligen är svagare än någonsin sedan 1979, drabbad av en djup ekonomisk kris, nederlag för deras allierade i regionen och sedan den heroiska massrörelsen som den försökte dränka i blod för några veckor sedan. Den överväldigande majoriteten av befolkningen längtar efter att regimen ska störtas.

Men hur exakt Trump och Netanyahu kan åstadkomma ett regimskifte, från luften och utan trupper på marken, är en helt annan fråga. Trump riktade märkliga ord till det iranska revolutionsgardet och erbjöd dem ”immunitet” om de ”lade ner sina vapen”. Detta kan tyda på förhoppningar om ett ”Venezuela-scenario”, där den amerikanska imperialismen hoppas att en del av regimen ska kapitulera och gå över till imperialismen och tjäna dess intressen.

Denna krigsförklaring följer på förhandlingar som bara vara en fasad, under vilka Trumps krav ständigt skiftade offentligt. När Teheran enligt uppgift visade sig villigt att kompromissa om sitt kärnkraftsprogram för att överleva, krävde Trump mer. I slutet av ”förhandlingarna” krävde Trump att Irans missilprogram skulle neutraliseras och att landet skulle hänga ut sina så kallade ombud i regionen. Kort sagt kräver de total kapitulation från den iranska regimen. Detta, tillsammans med diktaturens svaghet, kan leda till en starkare militär reaktion från Teheran än i juni.

Eskalera det internationella motståndet mot krig! Kämpa för revolutionär socialistisk förändring i Iran och Mellanöstern!

Denna nya konflikt måste bemötas med en massiv återuppväckning av den globala antikrigsrörelsen. Den måste också eskaleras. Generalstrejkerna i Italien mot folkmordet förra året och Trumps nederlag i slaget om Minneapolis i år visar vägen framåt för att bekämpa krigshetsarna och diktatorerna. Arbetarrörelsen internationellt bör organisera strejker och direkta aktioner för att stoppa detta krig. Förberedelser bör göras för regionala generalstrejker i Mellanöstern och Europa.

Motståndet mot kriget, som är en uppenbar imperialistisk aggression, kan på intet sätt undergräva vårt motstånd mot den reaktionära regimen i Teheran, vars händer är täckta av blod. Det revolutionära störtandet av diktaturen är den iranska multietniska arbetarklassens uppgift, och det är en brådskande uppgift. Irans kraftfulla massrörelse mot regimen måste ledas av organisationer av arbetare och ungdomar med ett program för socialistisk förändring. Utan ett sådant alternativ finns risken att den islamistiska kapitalistiska diktaturen ersätts av en annan diktatorisk regim, kanske till och med shahens (den tidigare kungen och diktatorn) ”kronprins” Reza Pahlavi i spetsen.

Det finns en stark tradition av kamp underifrån av arbetare och förtryckta i Iran. En demokratisk och socialistisk rörelse måste bygga på lärdomarna från dessa kamper. Arbetare, ungdomar och förtryckta människor bör organiseras och vara redo att kämpa inte bara mot denna regim utan också för att hindra alla nya reaktionära, proimperialistiska eller monarkiska regimer från att konsolidera sin makt.

Lösningen är en kamp för en arbetarregering baserad på offentlig äganderätt till naturresurser och de viktigaste sektorerna av ekonomin. Detta måste vara programmet för en internationell arbetarkamp i hela regionen mot imperialism, kolonialism och ockupation och för fred och socialism.

International Socialist Alternative den 28 februari