Trump och Putin delar Ukraina?

Av Per Olsson // Artikel i Offensiv

”En vecka är en lång tid i politiken”, lär den brittiska premiärministern Harold Wilson ha yttrat med anledning av alla vändningar i den valutakris som skakade Storbritannien 1964.
Alla de olika så kallade fredsförslag som under den senaste veckan presenterats för att utgöra en grund för ett slut på Ukrainakriget ger ny aktualitet till Wilsons ord. Efter att innehållet i Trumpadministrationens och Putinregimens första fredsförslag blev offentligt den 21 november följde nya förhandlingar och fredsförslag med mindre ”ryssvänligt” innehåll. De reviderade fredsförslaget som sedan presenterades hälsades av de europeiska regeringar som en seger och påstods ha stoppat Trumps eftergiftspolitik mot Putin. ”Men det är förbluffande naivt att utropa seger. För Ukraina och Europa är i en sämre position nu än för två veckor sedan, för att inte tala om jämfört med i våras när Trump först ringde upp Putin”, kommenterade Dagens Nyheter i en ledare den 30 november.
Och på veckans sista dag kom uppgifter om att USA:s president ämnade erkänna de ukrainska territorierna som en del av Ryssland för att säkra ett avtal med Putin.
Enligt brittiska The Telegraph kommer Trump att skicka både sitt särskilda sändebud Steve Witkoff och sin svärson Jared Kushner, båda är stormrika fastighetshajar, till Moskva för att få ett avtal om Ukraina.

Långt över huvudet på befolkningen i Ukraina håller de imperialistiska makterna på att bestämma landets framtid. Det är en återspegling att den huvudsakliga karaktär som Ukrainakriget kommit att få, som ett ombudskrig (”proxy war”) mellan olika imperialistiska makter.
Det återstår dock att se om det blir ett avtal. Varje analys måste med nödvändighet bli villkorlig och det finns mer än ett möjligt scenario. Eller som brittiska BBC kommenterade den 26 november: ”Med tanke på Trumps ombytliga inställning till kriget i Ukraina, Putins kvarvarande ambitioner och Zelenskyjs inhemska svårigheter – den aktuella diplomatiska rundan äger rum mitt i en korruptionsskandal som undergräver hans inhemska ställning – är det extremt svårt att veta vart denna process kommer att leda.”

Samtidigt med den hemliga diplomatin fortsätter drönarrterrorn mot civila, energitillförsel och infrastruktur i Ukraina, som står inför en helvetisk fjärde krigsvinter. På slagfältet bedrivs striderna med de modernaste vapnen i förening med ett skyttegravskrig som liknar det som präglade det första världskriget. Denna djävulska kombination har resulterat i förfärande höga dödstal. Enbart mellan den 1 maj och den 9 juli dödades eller sårades 31 000 ryska soldater och de sammanlagda ryska förlusterna kan uppgå till 900 000-1,3 miljoner, enligt The Economist.
Till skillnad mot Ukraina kan dock Ryssland ännu ersätta de soldater man offrar och därmed fortsätta att långsamt erövra ny mark, vilket har befäst den vändning som skett i krigsutvecklingen sedan slutet av 2023.

Med hjälp av maffiadiplomati, hot och lösliga löften försöker Trump påtvinga Ukraina ett avtal, som även ska ge USA ekonomisk vinning.

I nuet finns det inget som pekar mot att kriget kommer att börja ta en annan kurs, som skulle tvinga den ryska imperialismen att ge upp en del av de områden man erövrat i Ukraina.
Varje eventuell uppgörelse kommer att ha sin grund i läget på slagfältet och den nya karta som kriget ritat.
Till följd av motgångarna på slagfältet, tvångsrekryteringarna av soldater, korruptionen och det allt mer auktoritära styret är Zelenskyjregeringens ställning svagare än någonsin och krigströttheten är utbredd, vilket såväl Trumpadministrationen som den ryska imperialismen försöker dra fördel av. ”USA:s väpnade styrkor står bakom Ukraina, men det måste ärligt sägas att enligt de bedömningar som USA:s militär gjort befinner sig Ukraina i en mycket dålig situation och att det nu är bästa tiden för fred”, sa Trumpadministrationens arméminister Dan Driscoll till representanter från såväl den ukrainska regeringen som en rad Västländer vid ett möte i Ukrainas huvudstad Kiev den 20 november, enligt Financial Times.
Ungefär samtidigt sa Trump till Fox News att Ukraina även ”måste ge upp en del mark som de inte har förlorat i kriget”. Dessa och andra uttalanden samt återkommande hot om att dra in allt stöd till Ukraina ger en bild av såväl Trumpadministrationens hållning som innehållet i det avtal som man kommer att försöka få till stånd med hjälp av maffiadiplomati, hot och lösliga löften.

Zelenskyjs regering befinner sig mellan hammaren och städet.
Samtidigt är de europeiska regeringarna fortsatt vid sidan om och den europeiska kapitalismen är för svag för att ersätta USA-imperialismen och ensamt bära kostnaderna för ett fortsatt krig i Ukraina. Fortsatt krig, som flera europeiska regeringar av egna cyniska makt- och egen intressen samt en stor dos prestige manar till skulle sannolikt innebära att Ukraina under Zelenskyj skulle försvagas ytterligare.
Eller som tankesmedjan Carnegie Europe skrev den 25 november: ”De europeiska allierade har gömt sig bakom uttalandet att landet som suverän stat måste bestämma när och hur det vill avsluta kriget. Detta är lättare sagt än gjort, eftersom de inte har satt Kiev i en position att fatta ett sådant beslut. Vissa europeiska ledare använder fortfarande samma retorik – men det låter nästan cyniskt när det är så uppenbart att Ukraina balanserar på en slak lina som kan brista när som helst.”

Att dessutom USA-imperialismen och Trump av samma cyniska makt- och egenintresse ser denna ”fredsprocess” som en affärsmöjlighet gör det än svårare för den europeiska imperialismen att gå vidare med sin plan på att ge ett lån på 140 miljarder euro till Ukraina, som ska finansieras med frysta ryska tillgångar, pengar som i huvudsak finns i belgiska banker.
Trumpadministrationen å sin sida vill ha del i de frysta tillgångarna, och genom ett komplicerat förslag ska 100 miljarder dollar i frysta ryska tillgångar investeras i återuppbyggnaden av Ukraina, där USA skulle ta 50 procent av vinsterna. Resten av de frysta medlen skulle investeras i gemensamma amerikansk-ryska projekt. I Trumpadministrationens strävan efter ett avtal väger de ekonomiska skälen tungt.
Den sammantagna bilden tyder därför på att kriget i allt högre grad är på väg att tas till förhandlingsbordet och att det kan bli en uppgörelse samt ett eldupphör. Det kommer dock vara fortsatt långt till fred och ett fritt Ukraina. Trumpadministrationens påstådda fred kommer att innebära att Ukraina i praktiken delas mellan de imperialistiska makterna. Men trots detta kan ett tillfälligt avbrott i striderna ge arbetarklassen i Ukraina och Ryssland en välkommen möjlighet att samla ny kraft och organisera sig självständigt. Bara en global massrörelse baserad på den organiserade arbetarklassen och ett revolutionärt socialistiskt program har möjlighet att sätta stopp för de imperialistiska maktstrider, krigshetsare och den militarism som står i vägen för en värld av fred och frihet. ■