Turkiet: Uppror efter dödsskott

2006-12-09 23:06:20




Sedan tisdagen den 28 mars har det pågått våldsamma sammandrabbningar mellan den turkiska statens polis och militärer och den kurdiska civilbefolkningen i sydöstra Turkiet. De senaste veckornas oroligheter i de kurdiska områdena sägs vara de hårdaste sedan PKK tog till vapen mot den turkiska staten 1984.

Ett 30-tal civila har dödats av turkiska säkerhetsstyrkor varav flera barn. Ytterligare 360 har skadats, däribland 200 ur de turkiska säkerhetsstyrkorna. Av de nära 600 kurdiska arbetare och ungdomar som gripits av polis är 354 kvar i häkte i väntan på rättegång. Att gripas i en demonstration kan i flera fall leda till domar för terrorism eller landsförräderi.
I alla tidningar går det att läsa om kravaller och eldstrider, hur rebellgruppen Kurdistans befrielsehökar (TAK) hotar slå till mot turistmål och hur det av EU terroriststämplade PKK tar till vapen. Men om orsakerna till våldet skrivs det mycket mindre om.

Förtryck och fattigdom

Hela den kurdiska befolkningen i nordvästra Kurdistan och Turkiet lever under avsaknad av grundläggande rättigheter och befinner sig under ett allvarligt hot från staten. De flesta drabbas kontinuerligt av socialt och kulturellt förtryck. Endast hälften av flickorna går idag i skola i de kurdiska sydöstra provinserna.
Oroligheterna började i kurdiska staden Diyarbekir i sydöstra Turkiet som en konsekvens av de turkiska säkerhetsstyrkornas övervåld efter en begravning av 14 PKK-medlemmar. Sedan dess har demonstrationer och stridigheter snabbt spridits till exempelvis Kiziltepe och Silopi nära gränsen till Syrien, och Yüksekova nära gränsen mot Iran.
Hundratusentals arbetare och ungdomar har demonstrerat och uttryckt sin vrede över Turkiets höga arbetslöshet och mot regeringens vägran att ge turkiska Kurdistan autonomi.

Regimens provokationer

Efter ett relativt lugn, som sträckt sig över flera år, har den turkiska armén på senare tid utökat sina militära aktiviteter i området, samtidigt som tonläget mot kurdiska politiker och aktivister skärps allt mer. Dessutom har turkiska myndigheter fortsatt med razzior mot radio- och tv-kanaler som sänder program riktade till kurdiska lyssnare.
Men regeringen använder inte bara censur för att kontrollera de sydöstra provinserna. Inrikesministeriet har inlett en omfattande förundersökning mot flera kurdiska borgmästare för att dessa, enligt myndigheterna, skulle ha varit inblandade i demonstrationer i de kurdiska områdena.
Onsdagen den 29 mars besköts borgmästaren i Diyarbekir, Osman Baydemirs, i sin bil av turkiska specialstyrkor. Baydemir satt i sin bil då hans fordon stoppades av två grupper ur de turkiska specialstyrkorna som barrikaderat vägen vid Ameds polisskola. Specialstyrkorna drog ut chauffören, misshandlade honom ute på gatan och började sedan avlossa skott mot bilen som Baydemir fortfarande befann sig i.
Samtidigt har de kurdiska väpnade grupperna sin del i våldsupptrappningen. Den 6 april förstördes det turkiska regeringspartiet AKP:s kontor av en sprängladdning – troligen av PKK – i utkanterna av Istanbul och skadade två personer.
Strax efter lovade premiärminister Recep Tayyip Erdogan demokratiska och sociala reformer för kurderna, i ett uppenbart försök att minska spänningarna och med blicken riktad mot ett framtida, eventuellt EU-inträde.
Men de flesta inser att regimen lovar förbättringar samtidigt som de ger militären fria tyglar och samtycke att gå lös på de som demonstrerar för just förändringar.
Även om våldet kan lägga sig relativt snabbt efter dessa veckor är inga problem lösta. Snarare väntar en eskalering av motsättningarna inom Turkiet.
Klassklyftorna och extremfattigdomen i de kurdiska områdena minskar inte, snarare ökar de.
Fler militärer och säkerhetsstyrkor kan provocera fram nya utbrott och rörelser samtidigt som fler sprängattentat av de kurdiska väpnade grupperna är att vänta. Sprängattentaten är vad som främst givit vatten på turknationalismens kvarn, vilket förklarar hur stödet för både militärens politiska roll och stödet det högerextrema MHP har ökat på senare tid.

Socialistiskt program

Samtidigt har avregleringarna och attackerna på den turkiska arbetarklassen lett till enorma strejkrörelser inom till exempel pappers- och textilindustrin. Detta öppnar för möjligheterna att lansera nya arbetarpartier som kan ta över där både de turkiska och kurdiska partierna så kapitalt misslyckats: att samla hela arbetarklassen till kamp för gemensamma intressen oavsett etnicitet och med ett klart socialistiskt program, där kurdernas rätt till nationellt självbestämmande ingår.

Mattias Bernhardsson

Vill du hjälpa till? Offensiv och Rättvisepartiet Socialisterna behöver ditt stöd!

Coronaviruskrisen har slagit till hårt med både en hälsokris och ekonomisk kris. Hundratusentals kastas ut i arbetslöshet och osäkerhet, samtidigt som högerpolitiken har lämnat vården, äldreomsorgen och hela samhället extremt sårbart för en pandemi.

Nu mer än någonsin behövs en röst som försvarar arbetares rättigheter, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!