
Det är just så dom flesta känner, att bli bränd och stämplad utav skolans mallar för vem som är lyckad och vem som inte är det.
Jobb som idag är lågavlönade behövs de också. Alla har inte samma förutsättningar för att bli vad samhället anser vara lyckad!
Det är ju som att dessa unga blir dömda till undergång.
Ungdomar stämplas ofta som lata och man ser inte till underliggande problem som kan finnas; såsom problem hemma eller någon form av handikapp. I många fall så finns inte den hjälp och det stöd som ungdomarna skulle behöva få.
Det måste alltid finnas utbildad och kompetent personal som kan ge unga med handikapp rätt stöd, för att de också ska kunna känna sig välkomna och trygga i skolan och klara av skolgången på bästa sätt.
Om inte mer resurser tillförs till skolan så kommer ungdomar att fortsätta skolka och alltfler kommer att falla in i kriminalitet. Förslaget med polishämtning av skolkare är vansinnigt! Hur ska skoltrötta elever motiveras av att en polis kommer och knackar på?
Kraven och pressen på att vara lyckad är allt för hård på ungdomar idag, inte konstigt att allt fler mår dåligt, som Bris har rapporterat om.
När man är i 13-14 års åldern så har man mycket känslor, man försöker att ta reda på vem man är och funderar på vad man har för mål i livet.
De som inte får rätt hjälp riskerar att bli uppgivna, få dåligt självförtroende och tänka att ingen vill hjälpa en, det är ingen idé. Osäkra elever kan börja mobba andra för att själva må bättre, och när det skärs ned på elevvårdande personal i skolorna så ökar också mobbningen.
Både mobbaren och de som blir utsatt för mobbning behöver få hjälp av personal med kompetens.
Det är skolans uppgift att se till att eleverna lär sig saker, och för att elever ska kunna lära sig så behöver de vara trygga i skolan, trivas och kunna slappna av. Men med ständiga nedskärningar och minskade resurser så blir situationen i skolan allt värre. För stora klasser och för lite personal ökar pressen på både de studerande och personalen.
Alla föds vi med olika förutsättningar. Idag får inte alla den hjälp de behöver, och riskerar att falla utanför samhällets mallar. Alla borde ges möjligheten att utvecklas i sin egen takt och efter sin egen förmåga. Alla är vi olika, men alla kan förändra och skapa nya möjligheter.
Ida Karlsson, medlem i RS Luleå västra partiförening