Urangruvor gerkraftigt ökadeutsläpp

Regeringen säger sig vilja minska Sveriges fossilberoende. Förbränningen av fossilmaterial som olja och kol är den stora boven i klimatförändringsdramat. Ett sätt att minska koldioxidutsläppen är enligt energiminister Ebba Busch att satsa på kärnkraft, som enligt henne är en ren energikälla. För kärnkraft krävs uran, som regeringen nu har beslutat att tillåta brytning av i Sverige. Det svenska uranet ligger till stor del inbäddat i alunskiffer. Alunskiffer är en sedimentär bergart som bildades på havsbottnen för miljontals år sedan. I sedimenten ligger huller om buller vanadin, uran, kobolt med flera mineraler i små kvantiteter. Där finns också organiskt material, rester av växter och djur.
Det är några utländska gruvbolag som visat intresse för den alunskiffer som finns i Sverige, speciellt i Oviken i Jämtland. I och med hävandet av förbudet att bryta uran har intresset från bolagen vuxit betydligt. Tidigare inriktade man sig mest på vanadin.

Vanadinet är hårt bundet till det organiska materialet. För att komma åt vanadinet måste man först avlägsna det organiska materialet. Det sker genom att upphetta malmen till cirka 600 grader, så kallad rostning. Under rostningen frigörs stora mängder koldioxid, något som radions Ekoredaktion berättade om den 24 november.
Man beräknar att koldioxidutsläppen från en eventuell gruva i Oviken skulle uppgå till 20 miljoner ton koldioxid, mer än vägtrafiken släpper ut på ett år. Det skulle bli en av landets största utsläppare av växthusgaser.
Det är två bolag som har visat intresse för att öppna en gruva i Oviken, Aura Energy från Australien och District Metals från Kanada. Av dem har Aura Energy kommit längst. De har lämnat in en ansökan om bearbetningskoncession. I den nämner man koldioxidutsläppen i förbigående i en mening. ”Den planerade verksamheten inom koncessionsområdet har potential att ge upphov till luft främst i form av stoft, växthusgaser och spränggaser” (sidan 58 i ansökan). Först när de söker miljötillstånd tänker de redogöra för utsläppen.

Det skulle bli en av landets största utsläppare av växthusgaser.

Alunskiffer finns på många håll i Sverige, alla med olika sammansättning. Den vanadin- och uranhaltiga skiffer som finns i Oviken återfinns i fjällkedjan i olika utbredning och tjocklek. På flera håll, till exempel Tåsjöberget i nordvästra Ångermanland samt Malgomaj väster om Vilhelmina, har gruvbolag visat intresse. Sådan malm finns också längre söderut, till exempel i Västergötland i Billingen samt i Kilsbergen i Närke.

Brytning av vanadin i Oviken och senare av uran kommer att orsaka stora utsläpp av växthusgaser. Tillsammans med den oro som finns för vattenkvaliteten i Storsjön är det här ytterligare en kraftfull anledning till att säga nej till de gruvplaner som finns.■