7 november 2006 var det kongressval i USA. Valet blev en seger för demokraterna, som ett resultat av missnöjet mot Bush och republikanerna snarare än ett ökat stöd för demokraterna. Dagens USA är ett land med ökade klassklyftor och fattigdom. Folk har tappat förtroendet för politikerna, då inget av de två stora partierna är ett alternativ för att förbättra livssituationen i landet.
Uppstickare i valet var The Greens (de gröna). I Illinois fick deras kandidat Rich Whitney 10, 4 procent av rösterna, vilket var en framgång.
Klyftan mellan fattiga och rika ökar i dagens USA och är nu den största sedan 1930-talets ekonomiska depression. Ett exempel på ökad fattigdom är Boston, där svälten bland invånarna har tredubblats de senaste åren.
Minimilönen har varit densamma under tio års tid, trots ökade kostnader. Minimilönen är idag 5,15 dollar i timmen (1 dollar= ca 7 kr). Fler står helt utan sjukförsäkring. Samtidigt har direktörernas och storföretagens vinster i skjutit i höjden.
Kongressvalet var en protest mot republikanerna och Bush och inte ett uttryck för ökat stöd till demokraterna. Irakkriget var en avgörande orsak till människors missnöje.
Demokraterna försöker framställa sig som ett alternativ till republikanerna, men det är de inte. Om republikanerna vill genomföra nedskärningar för 5 miljoner dollar, röstar demokraterna ja till 4,9 miljoner för att sedan påstå att man står för en annan politik.
Trots missnöje finns det ingen tydlig vilja att kämpa för förbättringar. Man får intrycket att det finns en uppgivenhet.
Men man märker av det ökade missnöjet när man är ute och säljer Justice (Socialist Alternatives tidning). I början av Irakkriget var många amerikaner för kriget, och när man presenterade ett socialistiskt alternativ kunde folk rygga tillbaka några steg.
Idag är situationen annorlunda. Folk ryggar inte tillbaka när man säger att man säljer en socialistisk tidning.
Dagarna före valet ringde hemtelefonerna ständigt och förinspelade meddelanden lästes upp, det var TV-reklam och det skickades ut massor med broschyrer till hushållen, där kandidaten smutskastade sin motståndare. Om kandidatens egen politik framkom det däremot inte mycket.
Ett exempel är den valkampanj som Peter Roskam, republikanernas kandidat i Illinois sjätte valdistrikt, bedrev. I en broschyr som skickades ut till hushållen stod: ”Tammy Duckworths (demokraternas kandidat) överraskning till illegala flyktingar när de har passerat gränsen – dina skattepengar”.
I en annan broschyr finns en bild på Peter Roskam tillsammans med en av sönerna, där det stod: ”Peter Roskam, fyrabarnspappa, han kommer att skydda våra barn”.
I Illinois sjätte valdistrikt, som nämnts ovan, vann Roskam over Duckworth med 51 mot 49 procent.
Totalt i Illinois fick demokraterna 49,9 procent, republikanerna 39,7 och The Greens (de gröna), valets uppstickare, fick 10,4 procent av rösterna.
Att ett tredje parti fick så stor del av rösterna är en framgång. I valkampanjen såg man inte till de gröna och deras kandidat Rich Whitney speciellt mycket, vilket förmodligen beror på att han inte haft den sponsring från storföretag som republikanerna och demokraterna har.
Rösterna som de gröna fick visar att det finns ett missnöje och potential för att bygga ett arbetaralternativ. De grönas politik har många brister, men Socialist Alternative (CWI i USA) stödde partiets kandidater runtom i USA som ett sätt att protestera mot de stora partierna.
Det som behövs är ett parti som kämpar för arbetarnas rättigheter i USA.
Johanna Helmvall
Socialist Alternative Chicago
