USA mot generalstrejk på 1 maj?

”Vi måste alla förbereda oss för en generalstrejk. Vi måste alla fokusera på att vara redo för strejk. Detta är den grundläggande kontrollen av kapitalismen. Den största makt vi har är vår arbetskraft. Utan den fungerar inte världen. Men det spelar bara roll när vi alla agerar tillsammans (Sara Nelson, ordförande för kabinpersonalens fackförbund Association of Flight Attendants, AFA-CWA).

Av Leah Stevens, Socialist Alternative (ISA i USA)

Generalstrejken i Minneapolis mot ICE:s mördande terror den 23 januari var en varning till Trumpadministrationen. Det är arbetarna som får samhället att fungera, och som kan stänga ner det. Efter strejken började storföretagen svettas: 60 storbolags vd:ar i Minnesota publicerade ett öppet brev där de uppmanade till ”en omedelbar nedtrappning av spänningarna”. De vill att Trump ska backa, eftersom de är rädda att arbetarna ska strejka igen – och i större skala.

Strejken fick Trumpadministrationen att skynda sig att göra några mindre eftergifter, som att ta bort gränspolischefen Gregory Bovino, som lett ICE:s insatser i Minneapolis samt  minska antalet ICE-agenter i Twin Cities (de två städerna Minneapolis och Saint Paul). Samtidigt står Trumpadministrationen fast vid sitt antiinvandrarprojekt. Därför behövs en landsomfattande generalstrejk.

Strejken är inte bara ytterligare en taktik som står till vårt förfogande. Den är det mäktigaste verktyg vår klass har mot kapitalistklassen och deras stat. Generalstrejker genom historien och runt om i världen har vunnit segrar mot högerregimer, och vi behöver akut bygga upp en rörelse för att genomföra detta idag.

Den 23 januari, liksom den landsomfattande aktionsdagen en vecka senare, har satt press på de fackliga ledarna. Nu har flera stora fackliga ledare, tillsammans med andra organisationer, uppmanat till att förbereda sig för strejk. De uppmanar till en landsomfattande generalstrejk och pekar på den 1 maj, arbetarklassens internationella kampdag [som inte är en helgdag i USA], som startpunkt. Detta är en oerhört viktig utveckling, men den kommer inte att förverkligas av sig själv bara för att den har annonserats. Arbetare överallt måste öka trycket för att faktiskt få sina fackliga ledare att hålla fast vid detta. Vi behöver en folklig våg av organisering underifrån av gräsrötterna i varje fackförening och tiotusentals arbetare på arbetsplatser utan fackföreningar.

I verkligheten, när ICE fortsätter att kidnappa och mörda våra grannar, är den 1 maj för långt borta. Med tillräckligt tryck underifrån skulle datumet kunna flyttas fram, men det är ändå enormt positivt att ha ett datum fastställt för en landsomfattande generalstrejk, och vi måste nu göra hela vår klass redo för strejk och förbereda oss för att eskalera kampen.

Koalitionen May Day Strong har gått ut med en uppmaning om ”Inget arbete, ingen skola, ingen shopping” den 1 maj. 

Koalitionen May Day Strong omfattar National Education Association (NEA). som organiserar lärare och övrig skolpersonal, National Nurses United (NNU), som organiserar sjuksköterskor, AFA-CWA och lokala fackföreningar samt gräsrotsorganisationer som Sunrise Movement, 50501 och Indivisible. 

…gyllene möjlighet att börja organisera sig fackligt uppstått

Fackföreningarna har den största potentialen att stänga ner vinstdrivande centrum, eftersom fackföreningarnas arbetsplatser redan har de strukturer som behövs för att organisera strejker. Fackföreningarna kommer att behöva mobilisera så många av sina medlemmar som möjligt.

För att testa och bygga upp förtroendet bland arbetarna bör fackföreningarna organisera sina största kontingenter någonsin vid nästa ”No Kings”-protestdag den 28 mars. 

Men den stora majoriteten (90 procent) av den amerikanska arbetskraften är inte fackligt ansluten, och för att störa vinstflödet i viktiga sektorer av ekonomin måste man också förbereda strejker på dessa arbetsplatser. Många icke fackligt organiserade arbetsplatser deltog i strejken den 23 januari, i flera fall genom massjukskrivning . På oorganiserade arbetsplatser har en gyllene möjlighet att börja organisera sig fackligt uppstått – möjligheten att deras allra första strejk skulle kunna ske tillsammans med miljontals arbetare över hela landet skulle kunna stimulera tillkomsten av hundratals eller till och med tusentals nya fackföreningar.

Studenter har också en viktig roll att spela. Det var invandrarföreningar på universiteten som pekade ut vägen framåt efter generalstrejken den 23 januari och uppmanade till en landsomfattande nedstängning den 30 januari. Även om denna aktionsdag inte hade den organiserade arbetarrörelsen i förarsätet på samma sätt som generalstrejken i Minneapolis genomfördes över 300 aktioner över hela landet.

Studenterna kan sätta press på den bredare rörelsen, särskilt fackföreningsrörelsen, att eskalera kampen, och de kan planera massiva studentstrejker i linje med en landsomfattande generalstrejk. Solidariteten mellan studenter, lärare, personal och det bredare samhället spelar en avgörande roll för att bryta Trumps splittra och härska-politik och bredda anti-Trumprörelsen.

Att organisera en landsomfattande generalstrejk innebär att fackföreningarna trotsar antistrejklagarna. Vår rörelse måste följa den gamla fackliga maximen: ”Det finns inga olagliga strejker, bara misslyckade strejker.” Ledarna för de lokala fackföreningarna måste ta detta på allvar för att förbereda de vanliga arbetarna för strejk, även om arbetsgivarna anser det vara olagligt.

På många sätt befinner vi oss i en period som inte liknar någon annan, med en utveckling mot fler imperialistiska konflikter, mer katastrofala väderförhållanden, större ekonomisk instabilitet och mer högerextremt våld. Samtidigt har vi framför oss en möjlighet att organisera den första landsomfattande generalstrejken någonsin i USA – för att stoppa hela det ruttna systemet, tvinga kapitalistklassen på knä och slå ett hårt slag mot Trumps makt samt tvinga bort ICE från våra städer. Det är en möjlighet för arbetarrörelsen att ta ett språng framåt och återuppbygga sin styrka för att leda ännu större strider.

Det är en möjlighet att kämpa för att inte bara vinna tillbaka allt vi har förlorat, utan också mer, som att avskaffa ICE för att finansiera hälso- och sjukvård, prisvärda bostäder och utbildning.

I centrum för dagens kriser finns ett våldsamt system som börjar falla sönder. Kapitalismen kräver exploatering och förtryck för att fungera, med en klass som lider under den andra. Vår klass, arbetarklassen, får allt i samhället att fungera. Det betyder att vi har makten att inte bara stänga ner det, utan också att förändra det. Kapitalistklassen använder sig av splittra och härska för att göra invandrare till syndabockar, vilket vår rörelse helhjärtat måste avvisa. En del av vår kamp för att förbereda strejken nu är att bygga arbetarkampen – den kraft som inte bara kan avskaffa ICE, utan också avskaffa det system som står bakom dess terror. Kampen mot förtryck är kampen för en bättre värld, en socialistisk värld.