Den 4 juni utropade Barack Obama, senator från Illinois, sig som segrare i demokraternas primärvalskampanj. Nu står det klart att han blir demokraternas kandidat som kommer att stå emot John McCain i presidentvalet i november.Inför presidentvalet är Obama en klar favorit. Efter 8 år med Bush verkar det vara omöjligt för en republikan att vinna valet. De senaste opinionsundersökningarna ger Obama en klar ledning. Den 20 juni redovisade Newsweek 51 procent för Obama och 36 procent för McCain, det vill säga ett försprång på 15 procentenheter.
Uppståndelsen kring Obama är stor. Han har lyckats attrahera många unga och svarta väljare genom sina löften om ”förändring”. ”Obama- fenomenet” visar på ett visst politiskt uppvaknande i USA – men kommer Obama, om han blir president, verkligen att leverera någon verklig förändring?
Tyvärr så är svaret nej. Obama framställde sig själv som en outsider och radikal under primärvalskampanjen, för att vinna mot Hillary Clinton, men efter att ha säkrat biljetten till presidentvalet så har han svängt till höger, och står numera längre till höger än Hillary Clinton i många frågor som är viktiga för arbetarklassen.
När det gäller bolånekrisen till exempel, så har han tidigare talat om att regeringen ska köpa upp olagliga lån för att förhindra att folk förlorar sina hus. Förra året sade han till och med att mäklare som har lurat på folk subprimelån ska få böta och att dessa pengar ska ges till folk med skulder. Numera så är det enda stöd han vill ge 500 dollar (3 000 kronor) per person i skattelättnader. Han säger nej till allt stöd från regeringen och nej till en frysning av låneräntor.
Mer till militären
Morgonen efter mötet i St Paul där han uttalade sig som vinnare, höll han ett tal inför ”American-Israeli Public Affairs Committee”. Han utlovade ett förstärkt militärt samarbete med Israel, med 30 miljarder dollar, och att hjälpa till att säkra Jerusalem – inkluderat arabiska öst-Jerusalem – som Israels huvudstad, trots alla palestinska anspråk. För en politiker som brukade tala emot Israels ockupation av palestinskt land, var detta tal ämnat att försäkra den proisraeliska lobbyn och USA: s utrikespolitiska etablissemang i stort att han inte kommer att bedriva minsta opposition mot USA-imperialismens strategiska mål. Han utlovar också en tuffare linje mot Iran, en fortsatt blockad mot Kuba och militärt stöd till Uribes repressiva regim i Colombia.I kongressen har Obama röstat emot en reform inom sjukvården och emot ett tak på kreditkortsräntor. Däremot har han röstat för åtskilliga miljarder dollar i finansiering till Irakkriget.
Obama skryter med att en stor del av hans valkampanjfinansiering har kommit från små donatorer, som har gett under 200 dollar (1 200 kronor) vardera, och att dessa har lika stort inflytande över hans politik som de som donerar större summor. Han är den kandidat som tagit emot de största summorna pengar, åtskilliga miljoner dollar har kommit från chefer på Wall Street och från olika storföretag.
Representanter för dessa är varje vecka inblandade i Obamas kampanjplanering, och har en insyn och ett inflytande som en vanlig väljare aldrig ens skulle kunna drömma om.
Stöd från Wall Street
Obama är precis som John McCain en kandidat som representerar storföretagen. Med hjälp av okritiska media har Obamas retorik fångat upp miljontals människor som är ilskna på Bush och oroade över det håll som landet går åt. Arbetares och ungas förhoppningar har stigit. Om Obama blir president så finns det inga tvivel om att hans väljarbas kommer att bli djupt missnöjd när den ser att han egentligen står på storföretagens sida.Obama kommer inte att kunna lösa de problem som amerikanska arbetare står inför idag: risken att förlora sina hem, ökade priser på bensin och mat, stagnerade löner och ökad arbetslöshet.
För många, speciellt för ungdomar, så kommer detta missnöje att bli en viktig politisk lärdom.
Det som behövs är en brytning med det korrupta tvåpartisystemet, och bygget av ett verkligt politiskt alternativ för arbetare och unga.
Johanna Evans
