Vågen av sorg för Ashling Murphy: En vattendelare för att utmana manligt våld

av Keishia Taylor // Artikel i Offensiv

En aldrig tidigare skådad våg av sorg och ilska har gripit Irland efter det förödande mordet på 23-åriga Ashling Murphy i Tullamore. Tiotusentals har deltagit i otaliga manifestationer i varje stad och by i Irland, norr och söder, med stora samlingar av främst personer med irländska rötter i London, New York och Australien.

Onsdagen den 12 januari gick Ashling ut på en löprunda och mördades mitt på ljusa dagen i en brutal attack av en främmande man i det första kvinnomordet 2022 i landet. Ashling var en mycket omtyckt grundskollärare och en begåvad traditionell musiker och idrottskvinna. #Shewasgoingforarun trendade på sociala medier och lyfte fram att hon, precis som Sarah Everard, hade gjort allt ”rätt” för att vara säker, men det var inte tillräckligt.
Denna stämning riktades implicit mot den tröttsamma och hyck­lande skuldbeläggningen av offer. Regeringspartiet Fine Gaels minister Josepha Madigans förslag om att kvinnor ska ha panikknappar och säkerhetsappar, och den reaktionära skrattretande parlamentsledamoten Michael Healy-Raes uppmaning att legalisera att bära pepparspray har föranlett hån och upprördhet.
Det är allmänt erkänt bland kvinnor och arbetarklassmänniskor att det inte spelar någon roll vad hon gjorde eller kunde ha gjort – ingen kvinna förtjänar att lida som ett resultat av manligt våld.
Tiotusentals kvinnor och unga människor, men även män och äldre människor, strömmade ut på gatorna på fredagen för att delta i vakor för Ashling. Dessa kallades av kvinnogrupper, idrotts­klubbar, sam­hällsgrupper, feministiska och antirasistiska kampanjer och alla tänkbara typer av grupper över hela landet för att uttrycka solidaritet med Ashling Murphys nära och kära, och med varje offer för könsrelaterade övergrepp och trauman, inklusive den vanligaste formen, den av våld i nära relationer.
Omkring 5,000 människor samlades utanför parlamentet på fredagen och flera tusen fyllde Tullamore Town Park i tårar, omfamnanden, med ljus, blommor och hemgjorda plakat. Musiker spelade Ashlings favoritstycken medan folkmassorna stod tysta. Under sorgen fanns en djup ström av ilska och vilja att agera för att få ett slut på det manliga våld som har stulit livet på 244 kvinnor i Irland sedan 1996 och orsakat omätligt lidande för otaliga fler.

De tusentals som deltog var överens om att vi måste agera nu för att ”aldrig mer” ska bli verklighet.

Denna oöverträffade uppvisning av solidaritet är en vattendelare. Det påminner om svaret på Savita Halappanavars död 2012 som ett resultat av abortförbudet, som upp­hävdes 2018 efter år av kamp som utlöstes av hennes död. Protesterna ”Jag tror henne” och ”Det här är inte samtycke” 2018 var viktiga ögon­blick för att utmana sexuellt våld och skuldbeläggande av offer, men mordet på Ashling har spräckt en damm.
Kvinnors och icke-konforma människors vägran att acceptera att leva i rädsla, ändra vårt beteende för att undvika våld eller tvingas att desperat söka efter stöd från underfinansierad service återspeglas nu i större utsträckning i hela samhället.
Nu, liksom 2018, agerade ROSA – Socialist Feminist Movement och Ruth Coppinger, Socialist Partys före detta parlamentsledamot och fackligt aktiv lärare, snabbt för att uppmana till socialt distanserade samlingar i Dublin, Belfast, Cork och Limerick för att ge en arena att uttrycka den ångest som kändes av så många, och att kanalisera den ilskan till handling.
ROSA-medlemmar, fackföreningsmedlemmar, kvinnor och icke-binära aktivister med flera talade om sin sorg, sina erfarenheter av manligt våld och behovet att göra omfattande kulturella och samhälleliga förändringar i frågan om kvinnohat och könsvåld. När talare förklarade att vi står solida­riskt mot alla former av sexism, rasism och transfobi, möttes de av enhäl­liga applåder. De tusentals som deltog var överens om att vi måste agera nu för att ”aldrig mer” ska bli verklighet.

Från våld i nära relationer till verbala övergrepp när vi promenerar, springer eller cyklar, till trakasserier online och bildbaserade över­grepp, till sexuellt våld och hets – vi måste ta den här frågan ur skuggorna genom att komma ut på gatorna. Vi måste uttryckligen visa vår solidaritet med varje offer för kvinnomord för att utropa att inte ett liv till kan tas, och tillsammans med varje överlevande av manligt övergrepp och våld, varje lidande i statens händer, kräva aldrig mer.
Hur fortsätter kampen för aldrig mer? Fler solidaritetsdemonstrationer som markerar en vecka efter mordet på Ashling kommer att hållas i hela landet onsdagen den 19 januari.
Internationella kvinnodagen 8 mars måste bli ett stort fokus – protester, demonstrationer och en kollektiv strejk av elever, studenter och arbetare är vad som nu bör diskuteras och byggas för.

ROSA Socialist Feminist Movement ska ha ett digitalt stormöte för att lansera en kampanj för en stor konferens av fackföreningsmedlemmar, kvinno- och hbtq+-organisationer, resande- och antirasistiska organisationer, kampanjer i samhällsfrågor och fler för att lansera en massiv social rörelse för att få slut på mäns våld mot kvinnor.