Våld mot kvinnor – en klassfråga

av Agnes Rase // Artikel i Offensiv

Under tider av kris och krig har man historiskt kunnat se en tydlig ökning i social utsatthet och våldsbrott. Coronakrisen är inget undantag. Bland dödsfall till följd av misshandel i Sverige är en fjärdedel konsekvensen av våld i nära relationer och 67 procent av alla kvinnor som mördades 2018 var förövaren en partner eller före detta partner.

I en intervju med Expressen tidigare i år menar Jenny Westerstrand, ordförande för Riksorganisationen för kvinno-och tjejjourer i Sverige, att coronakrisen kan visa sig ha förödande konsekvenser för våld i nära relationer. 
I en studie som gjordes i USA 2016 till följd av finanskrisen under början av 2000-talet påvisades ett tydligt samband mellan lågkonjunktur och våld mot kvinnor. Även i Sverige kan vi se att antalet våldsbrott mot kvinnor i nära relationer ökar med ekonomisk och social utsatthet. 
Regeringen räknar med att arbetslösheten i Sverige kommer att stiga till 9 procent det närmsta året och hos Arbetsförmedlingen har över hundratusen anmält sig som arbetslösa. 
Våld i nära relationer är ofta förlagt just till hemmet och sker inom familjens snäva ramar, vilket gör att det över hela världen har skett en ökning av våldet under karantänen och nedstängningen. 

Isoleringen gör det även svårare att söka hjälp både hos polis och hos sjukvården. Många ställer in sina sjukhusbesök, vilket kan få förödande konsekvenser eftersom det ofta är där misshandeln kan upptäckas och synliggöras. 
Många kvinnor som blir utsatta av sina närstående söker nämligen inte vård för skador efter den faktiska misshandeln, utan för andra åkommor som kommer av att leva i skräck: magsmärtor, huvudvärk, sömnsvårigheter med mera. I möte med vården kan då dessa problem kopplas till misshandelsrelationen och kvinnan kan få den hjälp hon behöver. Dessa typer av möten kan komma att bli färre.
Möten och förhör hos polis kan också komma att påverkas, då kvinnan kanske inte kan lämna sitt hem. Isolation är ett vanligt redskap inom en misshandelsrelation: mannen förbjuder kvinnan att gå ut, att träffa och prata med andra människor. 
I tider som dessa när vi ska undvika sociala kontakter och våra arbetsplatser kan denna typ av isolering pågå utan att någon misstänker våld i hemmet. 

Isolation är ett vanligt redskap inom en misshandelsrelation: mannen förbjuder kvinnan att gå ut, att träffa och prata med andra människor.

Det finns än så länge ingen planering eller beredskap för att motverka en ökning av våld i hemmet, trots all forskning och oroade experter. Dock finns det möjlighet att öka insatserna i framtiden om man ser ett ökat problem. Men då är redan skadan skedd. 
Könsnormer, problematisk maskulinitet, historiska och kulturella idéer om kvinnor och män är, i all ära, något av det mest intressanta och viktigaste att diskutera. Det behövs, för att vi ska kunna förändra och förbättra vår värld. Men man måste rengöra såret innan man syr igen det. 

Alla undersökningar och studier pekar på samma sak – våld mot kvinnor är en klassfråga. Det förekommer i alla samhällsklasser, men värst drabbade är de som lever i ekonomisk utsatthet. 
Och bland män som döms för mord på sin partner finns en överrepresentation av arbetslöshet, psykisk sjukdom och missbruk. 
Kriser slår alltid hårdast mot de mest utsatta. Och det patriarkala förtrycket är, som vi vet, kapitalismens bäste vän.