Varför blir allt fler barn hemmasittare?

Du har kanske hört ordet ”hemmasittare” förut. Men vad är en hemmasittare, och varför är folk så oroliga för hur det ska gå för dem?

Av Hilde Agnete Leren // Artikel i Offensiv

Enligt Göteborgs universitet kan begreppet hemmasittare ”definieras på flera olika sätt, men har gemensamt att de syftar på barn som är frånvarande från skolan under en längre tid och ofta upplever oro eller stress av att gå tillbaka till skolan”.

Senaste rapporten från Rätten Till Utbildning (VT 2025) säger att antalet elever med 50 procent skolfrånvaro nu ligger på nästan 19 000, en fördubbling jämfört med skolfrånvaron innan pandemin.

Brist på deltagande i skolan kan leda till utanförskap, både socialt och ekonomiskt. Man tappar inte bara kontakten med sina medmänniskor, utan man har också sämre chanser på arbetsmarknaden om man saknar behörighet från grundskolan.

Men vad ligger till grund för denna trend? Det kan bero på en rad ofta överlappande faktorer. Individuella skäl kan vara psykisk ohälsa såsom depression, panikångest, sömnproblem eller spelberoende. Det kan också handla om tillstånd i hemmet, där en förälder är kroniskt sjuk, eller att föräldrar misshandlar sitt barn.

Kanske har eleven en NPF-diagnos som skolledningen inte har resurser att hantera.

”I en enkätundersökning genomförd av Autism- och Aspergerförbundet svarade 77 procent av de tillfrågade föräldrarna att bristande autismkompetens var den främsta orsaken till deras barns skolfrånvaro.” (Göteborgs universitet)

Mobbning är sannolikt ett av de främsta skälen till att skolan känns otrygg för många. Enligt Friendsrapporten 2025 blir 14 procent av svenska elever utsatta för mobbning, 25 procent säger att de har blivit utsatta för sexistiska eller homofobiska kommentarer, och en av tre elever tycker inte att lärare gör något när någon blir illa behandlad.

Dessutom berättar en rapport från Rädda Barnen om ett allvarligt problem med rasism i den svenska skolan. Detta speglar samhället i övrigt, med normalisering av reaktionära hållningar både på sociala medier och inom Sveriges politik, men kompetensbrist kring frågor som rasism och islamofobi kan även spela in. Detta borde svenska skolor ta tag i.

Sedan kan det också finnas andra skäl till att svenska barn numera har ett helt annat förhållande till skolan än tidigare, till exempel distansundervisningen som rådde under pandemin, samt att smarttelefoner, 2026 spelar en mycket stor roll i allas liv, barns som vuxnas. 

Detta är alltså ett mycket komplext problem. Men Friendsrapporten 2025 säger att det de allra flesta elever vill ha är helt enkelt flera lärare. Hur ska man lyckas locka flera att plugga till lärare, vilket — precis som med vårdyrken — är välkänt för att vara ett pressat yrke, med stora klassgrupper och mycket ansvar?

Det mest uppenbara svaret är såklart lönerna. En genomsnittlig månadslön för en grundskolelärare ligger just nu på 40 200 kronor, medan den för spelutvecklare ligger på 55 800 kronor, och för finansmäklare är den 106 500 kronor. Man behöver inte vara matematiker för att se var problemet ligger.

Sveriges barn och unga förtjänar bättre, och vi har ett ansvar att se till deras utbildning och personliga utveckling. Skolan är nämligen inte bara ett ställe där man har sina barn i sysselsättning medan man själv är fast på jobbet, utan det stöd som barnen får under sina formativa år är själva fundamentet för resten av deras liv — och för det svenska samhällets framtid i stort.