Världsekonomin:Är det värsta redan över?

2008-06-18 13:15:56




”Finanskrisen, vart tog den vägen? Faran för en finansiell kollaps är passerad, men många problem återstår”. Johan Schück, ekonomisk kommentator i Dagens Nyheter, reflekterade stämningen bland kapitalistiska ”experter” när han skrev detta den 23 maj.

Hans analys var att kollapsen och räddningen av investmentbanken Bear Stearns i mars var krisens höjdpunkt. Är detta en korrekt analys? Har det kapitalistiska systemet ännu en gång undflytt en djup nedgång? Det korta svaret är nej.
Ben Bernanke, chefen för USA:s centralbank, Fed (Federal Reserve), sade också nyligen att faran för en djup nedgång minskat. Johan Schück hyllade centralbankerna, med Fed i täten, för de drastiska räntesänkning­arna. Andra har framhållit de stora skatterabatterna som hushållen i USA fick i maj som avgörande för att hålla uppe konsumtionen och på så sätt undvika en recession (minus­tillväxt). Vissa siffror verkar bekräfta deras syn. USA:s tillväxt för första kvartalet skrevs nyligen upp, från 0,6 till 0,9 procent.

 ”Värre än du tror”

Problemet för optimisterna bland de kapitalistiska bedömarna är att de under 10 år eller mer mest påverkas av aktiebörserna. En liten uppgång på börserna tolkas som en stabilisering av hela ekonomin. Efter en ny vända av nedgång i förra veckan, med New York-börsen i spetsen, ök­ade på nytt oron för en nedgång. ”Fondproffsen: Nu kommer finans­krisens andra rond”, löd en rubrik i Dagens Industri den 11 juni.
Rättvisepartiet Socialisternas och CWI:s analys bygger på fakta och processer, inte en längtan efter en kris. Marxister har aldrig hoppats på nedgångar, bara konstaterat att kriserna är inbyggda i det kapitalistiska systemet. Men eftersom systemet flera gånger hittat utvägar ur o­lika kriser, genom att lasta bördorna på arbetare och fattiga, och genom att ersätta en bubbla med en annan, måste vi följa utvecklingen och om nödvändigt förändra vår analys.
I dagens läge kan vi konstatera att krisfaktorerna fortsätter att ­utvecklas. Bostadskrisen i USA förvärras. Detsamma gäller bankerna och med dem kreditåtstramningen. Ovanpå detta ökar inflationen – särskilt mat- och oljepriserna – kraftigt.
Det amerikanska ­veckomagasinet Newsweeks analys av läget samman­fattades i förstasidesrubriken ”Varför det är värre än du tror” (7 juni). Skribenten pekade på statis­tiken för maj, ”den femte månaden med jobbförluster – en händelse som markerar att det är recession lika säkert som att glitterkulans fall på Times Square betyder nyår”. Hittills i år har antalet jobb i USA minskat med 390 000.

Bostäder och hushåll

Feds dramatiska räntesänkningar har inte påverkat bostadsräntorna. Medan centralbankens räntor nu är nere på 2 procent har bostadsräntorna ökat till 7 procent. Idag ligger 6,5 procent av de amerikanska husägar­na efter med sina avbetalningar, den högsta siffran sedan 1979, och 9 miljoner har skulder som överstiger värdet på deras bostad. Enligt Moody’s Economy.com har 2 500 miljarder dollar (15 000 miljarder kronor) av hushållens förmögenhet gått förlorade. Det är 25 000 dollar (150 000 kronor) per husägare.
Och trenden fortsätter. Bostads­priserna i USA föll med 14 procent det första kvartalet, med ökad takt nedåt i mars. I årstakt faller ­priserna med 25 procent. De största fallen är i Las Vegas, 26 procent, och Miami, 25 procent. Omkring en halv miljon jobb har försvunnit i byggsektorn på mindre än två år.
Konsumenterna drabbas inte bara av bostadskrisen. Dessutom finns kreditåtstramningen (som drabbar kreditkort och lån), drastiskt ökade kostnader för mat och bensin, plus risken att bli arbetslös. Situationen reflekteras i konsumentförtroendet (Conference Board Consumer Confidence) vars index i maj var det lägsta sedan recessionen 1992. Progno­serna för framtiden var de mest pessimistiska sedan 1973. En annan mätning visade att 86 procent av amerikanerna tror att landet är i recession nu. Effekterna av den minskade konsumtionen är bara i sin början och kommer att ha omfattande följder eftersom konsumtionen står för 70 procent av USA:s BNP. I maj föll bilförsäljningen med 10,7 procent jämfört med maj 2007.
Både investmentbankerna och ”vanliga” storbanker börjar nu, ovanpå bostadskrisen, känna av förluster för kommersiella fastigheter, kredit­kort, billån m m. Men deras största oro gäller deras inblandning i hedgefonder (oreglerade spekulationsfonder för superrika) och annan spekulation. Under 2007 var finanssek­torn motorn i USA:s ekonomi och stod för 40 procent av alla vinster. Detta trots att man bara har 5 procent av arbetskraften i den privata sektorn. Idag har det tidigare hyllade ­systemet att sprida riskerna slutat i katastrof.
I en analys av Bear Stearns kris påpekade tidskriften Economist ­farorna med ”marknader för finansiella derivat som det handlas oreglerat med. Dessa instabila instrument kunde, om Bear Stearns kollapsat, ha ­dragit med sig det finansiella systemet i fallet” (19 april).
Banker och fonder är försäkrade av varandra i ett nät som är omöjligt att överblicka. Bear Stearns var inblandat i avtal värda 10 000 miljarder dollar (60 000 miljarder kronor). Den senaste banken med problem, Lehman Brothers – en ”älskling på Wall Street” enligt Financial Times – rapporterade förluster på 2,8 miljarder dollar (17 miljarder kronor) för andra ­kvartalet i år, dess första förlust sedan ­bolaget börsnoterades 1994. Det reste direkt frågor om bankens förmåga att överleva på egna ben, förutom spekulationer om andra bankers kommande rapporter.

Prognoser

Internationella Valutafonden, IMF, förutsåg i sina prognoser den 9 april ”en förlängd period av ekonomisk svaghet i USA, med minus 0,7 procent ekonomisk tillväxt i år” (World Economic Outlook, 9 april). Bara tre månader tidigare trodde IMF på +0,9 procent för i år. ”Fonden bedömer redan att förluster och nedskrivningar för skulder och säkerhe­ter – inte bara subprimelån – kan uppgå till 945 miljarder dollar [5 750 miljarder kronor]” (Financial Times,  22 april).
Vinsterna för de storföretag som listas på Standard & Poor’s 500 -index på börsen i New York väntas falla med 7,8 procent i år jämfört med en prognos i januari som trodde på ökade vinster. Konkurserna har redan ökat med 50 procent i USA. I ­samma artikel diskuterar FT ifall den kommande nedgången i USA:s ekonomi blir i form av V, U, W eller L. V betyder en kort nedgång medan L ­inte har någon återhämtning alls. De hänvisar till ekonomen Nouriel ­Roubini, som har lett USA:s ekonomer till slutsatsen att nedgången blir ­djupare än de först hade trott. Idag tror han på ”en U-formad nedgång” som fortfarande innehåller 12-18 månader av ekonomisk tillbakagång.
Många riskfaktorer kan fördjupa krisen ytterligare – den fallande dollarn, inflationsrisken, de stora underskotten i USA:s ekonomi som begränsar möjligheten till ­ytterligare stimulansåtgärder, samt förstås den globala ekonomins utveckling.
Många delar av USA:s kris finns också i andra länder. IMF trodde i april på en global tillväxt på 3,7 procent, en nedskrivning från 4,1 procent i dess januariprognos. Befolkningstillväxten betyder att BNP per person sjunker om tillväxten internationellt ligger på under 3 procent.
En paradox i världsekonomin idag är att inflationen stiger trots att efterfrågan sjunker. De extrema matprisökningarna sätter press på regeringarna att antingen öka subventionerna eller ta till åtstramning för att bromsa inflationen. Just nu vacklar de flesta regeringarna på grund av växande massprotester, medan de kapitalistiska ekonomerna förespråkar alla former av åtstramning – höjda räntor, minskad penningmängd, offentliga nedskärningar. Men vilka åtgärder man än tar till kan de inte undvika en nedgång. Newsweek rapporterar från Vietnam om snabbt ök­ande inflation, en stor strejkvåg och en kommande kris i de offentliga finanserna, och drar slutsatsen att ”Vietnam kan vara kanariefågeln i Asiens kolgruva. Liksom resten av regionen är dess ekonomi export­driven, energiberoende och arbetskraftsintensiv”.

Antikapitalism

En historiskt stor klyfta mellan fattiga och rika ursäktades under många år med att denna politik skapade jobb och tillväxt. För ­arbetarklassen, särskilt i USA, doldes den verkliga förmögenhetsklyftan av lån, ­skulder och tillfälligt låg inflation orsakad av ökad handel med Kina.
Nu kommer motreaktionen mot orättvisorna att sammanfalla med den ekonomiska nedgången, vilket skapar en politisk situation som är än mer explosiv. Ekonomiska frågor är redan de viktigaste i USA-valet, med folk som frågar varför banker på Wall Street räddas medan vanliga familjer tvingas bort från sina bostä­der. Över hela världen ifrågasätts de globala marknaderna för både finan­ser och mat/råvaror. ”Den anglo-amerikanska kapitalmarknadsbaserade kapitalistiska modellen ser skadad ut och ett frågetecken hänger över frimarknadsprocessen.” (Financial Times, 8 april).
Regeringarna vill se ut som om de agerar mot krisen, men deras åtgärder är helt ineffektiva. Stämning­en mot etablissemanget kommer därför att öka. Strejker och massprote­ster sprider sig samtidigt som ilskan riktas mot spekulanter vars affärer orsakat en stor del av den senaste ­tidens prisökningar på olja, ris, sojabönor o s v. Regeringarna i USA och i ­andra länder kommer att prioritera att rädda det finansiella systemet. En ­metod för att avleda massornas ilska kan vara protektionism och nationalism. Även om protektionistiska åtgärder (tullmurar etc) försvårar ­nedgången kan de på kort sikt rikta protesterna mot utlandet. Motsättningarna mellan de imperialistiska makterna kommer att öka.
För socialister, arbetare och ungdomar är nyckelfrågan att visa hur krisen är rotad i det kapitalistiska systemet. Massprotesterna som nu äger rum måste bli språngbrädor i bygget av nya kämpande och demo­kratiska socialistiska partier. Kapitalismen kommer inte att dö av sig själv, den måste störtas av en medveten rörelse, ledd av ­arbetarklassen i internationell skala. De nya möjlig­heter som öppnas för sådana ­rörelser är vad de kapitalistiska strategerna fruktar allra mest.
Per-Åke Westerlund

Vill du hjälpa till? Offensiv och Rättvisepartiet Socialisterna behöver ditt stöd!

 

Med reaktionär blåbrun högerregering och otaliga kapitalistiska kriser behövs mer än någonsin en röst som försvarar arbetares rättigheter, bekämpar rasism och sexism, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!