
Vad är ditt intryck av Kuba och levnadsförhållandena?
– Det var inte så att någon såg fattig ut: Det var inga gatubarn och folk hade vad de behövde. Kubanerna var öppna, varma och trevliga människor. Jag kände mig hela tiden välkommen.
Du befann dig på Kuba när Fidel Castro deklarerade sin avgång, märktes det på gatan?
– Nä, det märktes inte direkt. Folk pratade om det, men inte mer än så. Men de flesta tror inte att skillnaden blir så stor, Fidel lever ännu och har stor auktoritet.
Det talas om att ungdomar i ”den tredje generationen”, som varken upplevt Batistadiktaturen eller åren av välstånd då Kuba hade ekonomiskt stöd från Sovjetunionen, är fientliga till regimen, stämmer det?
– Jag märkte inte av någon fientlighet mot regimen. Fidel var snarare omåttligt populär även bland de unga. Däremot fanns det en kritisk inställning till att man tyckte att den yngre generationen inte släpptes fram i politiken, att det var det äldre gardet som höll sig fast vid makten.
Vilken utveckling tror du Kuba tar efter Castro, och vad skulle kunna utveckla och försvara revolutionen?
– Jag är rädd för att utvecklingen under Raúl Castro går mer mot marknadsekonomi. Det skulle öppna upp för större klasskillnader och vara ett stort bakslag. Den planerade ekonomin måste försvaras men sättas under arbetarkontroll. Vad som händer på Kuba kommer att avgöras av vad som händer internationellt och av vilket stöd som den kubanska arbetarklassen får från arbetare utanför Kuba.
Kim Holmstedt