Regeringens rasism och utvisningspolitik möter ökat motstånd

På Sergels torg i Stockholm den 3 januari förenades inte minst vårdpersonal i solidaritet med sina utvisningshotade arbetskamrater, unga i solidaritet med utvisningshotade vänner och familjer som splittras av utvisningar.

Av Per Olsson och Arne Johansson

Demonstrationen, som initierats av två aktivister och som stöddes av Vårdförbundet, blev till en kraftfull protest mot regeringens rasistiska utvisningspolitik. Kollegor och vänner samlades för att protestera mot de tusentals som hotas att utvisas från Sverige efter att Tidöregeringen med stöd av Socialdemokraterna avskaffat rätten till spårbyte, som åtminstone gav vissa asylsökande en chans att stanna genom arbetstillstånd. Avskaffandet började gälla direkt från och med den 1 april och är retroaktivt.

Många av de flera hundra som deltog vid demonstrationen hade kommit för att protestera mot att Zahra Kazemipour och Afshad Joubeh samt deras son nu ska utvisas till Iran. Zahra Kazemipour är operationssköterska och Afshad Joubeh är läkare. Innan flykten hade Afshad Joubeh suttit tre år i fängelse för sitt motstånd mot den iranska regimen. 

I Sverige har de sedan flera år tillbaka jobbat på Södersjukhuset (SöS) i Stockholm som undersköterskor i väntan på att få uppehållstillstånd och kunna ta svensk legitimation. Via spårbyte sökte de arbetstillstånd vilket beviljades i april 2023. Men efter nio år i Sverige ska de båda utvisas.

Över 30 000 har skrivit på en namninsamling mot att familjen ska utvisas till Iran och strax innan jul anordnade deras arbetskamrater en stor protest utanför Södersjukhuset mot utvisningsbeslutet. Med demonstrationen den 3 januari tog kampanjen för att rädda Zahra Kazemipour och Afshad Joubeh ännu ett steg. Att uppslutningen blev så stor, trots ovädret  – det var flera hundra som deltog – gav den växande kampen mot utvisningar en extra injektion.

På Sergels torg sammanstrålade flera kampanjer mot utvisningar. Med egna plakat deltog unga som kämpar för att deras baskettränare Eric Nsubuga ska få komma tillbaka till Sverige. 22-årige Eric Nsubuga utvisades till Uganda i november, efter att ha bott i Sverige sedan han var 9 år.

Sedan 2013 har han varit aktiv i Fryshuset Basket, först som spelare, och från 2020 som tränare.

Regeringens rasistiska politik har det uttalade målet att så många som möjligt ska drivas ut ur landet…

Två av dem vi pratade med var en somalisk mamma som jobbar på Grand Hotel och hennes unga dotter Najma Salad. De var där till stöd för Najmas 21-åriga tvillingsyskon Alia, som jobbar på ett äldreboende, och Najib, som är lagerarbetare, som båda sitter inlåsta i Märsta för att utvisas till Somalia, ett land som de flydde från för 12 år sedan.

Så ska en hårt arbetande familj splittras för att uppehållstillståndet för familjeåterföreningen med barnen löpt ut och de nu vägras asyl av Sveriges nattsvart rasistiska regering utan hörbar opposition i riksdagen.

Regeringens rasistiska politik har det uttalade målet att så många som möjligt ska drivas ut ur landet samt att Sverige ska bli det EU-land som har de högsta flyktingmurarna.

”Den 1 april ändrade regeringen reglerna för arbetstillstånd. Bland annat slopades det så kallade ´spårbytet´ – som tidigare gjort det möjligt för personer med nekad asyl att få uppehållstillstånd för att arbeta i Sverige. 

Sedan dess har runt 650 personer fått ett utvisningsbeslut, enligt Migrationsverkets statistik. Av de ärenden myndigheten prövat när det kommer till förlängning av arbetstillstånd för personer som tidigare haft det tack vare spårbytet har två tredjedelar fått avslag.

Det motsvarar i snitt 2,6 personer per dag, räknat från 1 april till och med 1 december” (LO:s tidning Arbetet den 16 december). 

Den allt omänskligare flyktingpolitiken möter dock ett växande aktivt gräsrotsmotstånd. På en rad platser runt om i landet har demonstrationer genomförts. På den internationella migrationsdagen (IMD) den 18 december genomfördes manifestationer för en human migrationspolitik på ett tiotal orter i landet. I Umeå gick 600 personer i ett fackeltåg efter att ha slagit fast att: ”Vi är många som känner att nu är det nog!”. Ett annat exempel är Septemberupprorets kampanj för att stoppa utvisningen av Fereshteh Javani som är en av initiativtagarna till gruppen Vi är 4 700 arbetare. Under tre dagar i november höll kampanjen en protest vid Riksbron i Stockholm mot Tidöpartiernas och S beslut att riva upp spårbytet och för att Fereshteh och alla andra utvisningshotade ska få stanna.

”Under lördagen samlades Hudiksvallsborna för att demonstrera mot förslaget att avskaffa permanenta uppehållstillstånd. Trots att regnet öste ner och solen lyste med sin frånvaro, så lyste Hudiksvallsborna med sin värme och närvaro. Hudik för alla bjöd in till en manifestation mellan galleriorna för att demonstrera mot förslaget att återkalla det permanenta uppehållstillståndet”, skrev Hudiksvalls Tidning om den manifestation som hölls i Hudiksvall den 6 december mot att permanenta uppehållstillstånd ska kunna återkallas. I oktober hölls en liknande demonstration i Karlstad. 

Inte minst fackföreningarna bör ta aktiv ställning mot regeringens utvisningar och bli med i kampen mot regeringens rasism.

Hur kan vi fortsätta bygga motståndet mot regeringens rasism och utvisningspolitik, kan en landsomfattande protestdag bli nästa steg? Det och mycket annat kommer att diskuteras på det Motståndsforum som Septemberupproret anordnar i Folkets Husby i Stockholm den 31 januari #septemberupproret #folketshusby Skynda att anmäla dig och din organisation. 

Socialistiskt Alternativ och Offensiv säger:

• Bort med den blåbruna regeringen – för en socialistisk arbetarpolitik.

• Återinför asylrätten, rätt till familjeåterförening och permanenta uppehållstillstånd. Behåll rätten till spårbyte och stoppa vandellagen. Vi vägrar ange – stoppa HELA angiverilagen. 

.• Rusta välfärden – inte militären.

• Gemensam kamp mot klassorättvisor, rasism och skuldbeläggning: för jobb, välfärd och bostad till alla – låt superrika, banker och storbolag betala.

• För arbetarrörelsens socialistiska återfödelse med demokratiska och kämpande fackföreningar och ett nytt arbetarparti.