Växande motstånd mot utvisningspolitiken sätter press på Tidöpartierna och S

Foto: Offensiv

Kampen och opinionen mot utvisningarna sätter en allt hårdare press på riksdagens partier. Drygt tre av fyra (76 procent) anser att tonårsutvisningar är fel, medan bara 11 procent säger att det är rätt. Det visar en färsk opinionsundersökning som Novus har gjort på uppdrag av Göteborgs-Posten.

Av Per Olsson // Artikel i Offensiv

Att opinionsvindarna har vänt och att det dessutom snart är val har tvingat Socialdemokraterna till en omvändelse under galgen. I förra veckan gav partiet sitt stöd till en stopplag som tillfälligt pausar ”att unga med stark anknytning till Sverige utvisas”.

Även SD-ledaren Jimmie Åkesson har aviserat samma omvändelse under galgen och sagt sig vara beredd att diskutera ”andra lösningar (när det gäller tonårsutvisningar)”. Men det är bara en manöver för att i framtiden kunna utvisa ännu fler. Det är även skälet till varför SD är beredda att vänta med att stifta en lag som återkallar permanenta uppehållstillstånd, eftersom partiet tänker gå till val på att återkalla 185 000 permanenta uppehållstillstånd.

Det är med stöd av Socialdemokraterna som Tidöpartierna har genomfört sitt reaktionära och rasistiska ”paradigmskifte”. Bakom tonårsutvisningarna finns besluten om att avskaffa det så kallade spårbytet och att ”särskilt ömmande omständigheter” togs bort 2023 samt att tillfälliga uppehållstillstånd varit huvudregeln sedan 2016 jämte det stadigt höjda lönekravet. Alla dessa beslut har tagits för att kunna utvisa fler. Men nu försöker utvisningspolitikerna ge sken av att de inte visste vilka följder som deras beslut skulle få. Det är en lögn. När spårbytet avskaffades förra året skrevs det i regeringens proposition att: ”Förslaget om avskaffande av systemet med spårbyte innebär bland annat att barn, liksom övriga familjemedlemmar, inte längre kommer att kunna beviljas uppehållstillstånd på grund av anknytning till en spårbytare. Det kan därmed indirekt påverka barnet.”. Eller som Aftonbladet kommenterade den 17 februari: ”Det är precis det här som har hänt Emanuel (8 månader, tidigare kunde anhöriga till spårbytare få uppehållstillstånd, men det ändrades i april förra året). Den lille pojkens mamma hade fått avslag på sin asylansökan, men kunde stanna kvar i Sverige eftersom hon fått jobb som undersköterska.

Men regeringsunderlagets partier ignorerade varningarna i sin egen proposition och hade naturligtvis inga problem att få med sig Socialdemokraterna, som i migrationspolitiska frågor närmast är att betrakta som ett femte Tidöparti.

När nu konsekvenserna av lagändringen blir kända, låtsas politikerna vara överraskade och kräver förändringar. Det är ett vämjeligt skådespel.”

Men att den hittills så svaga oppositionen nu känt sig tvingad att kräva en stopplag och att Tidöpartierna splittrats och är på reträtt i frågan sporrar dock till en upptrappad kamp mot utvisningar och den statliga rasismen. Nu gäller det att se till att det genomförs många protester och stort deltagande på den landsomfattande manifestationshelg som Kampanjen för en human migrationspolitik arrangerar den 14-15 mars.

Den markanta omsvängningen i opinionen, mot utvisningar, har också satt sitt tydliga avtryck inom socialdemokratin. Med rätta fruktar många socialdemokrater att partiet kan förlora valet om S-ledningen står fast vid den ”strama migrationspolitiken” – stödet till Tidöregeringens allt omänskligare flyktingpolitik – och den senaste tidens alla öppningar till ett samarbete högerut. Längst i den flirten har Ardalan Shekarabi gått, som i början av februari gav ett tydligt svar på vilka han helst vill samarbeta med.

– Moderaterna. Jag tror det hade varit väldigt bra för Sverige, säger han i ”Viktor möter” med Viktor Barth-Kron (Expressen den 4 februari).

Den (s)trama migrationspolitiken ligger dock fast, vilket S-ledaren upprepade flera gånger när hon intervjuades i Dagens Nyheter i måndags. ”Det finns ett oerhört brett stöd i riksdagen för en stram migrationspolitik”, sade S-ledaren i samma intervju och erkände att även när det gäller tonårsutvisningar så önskar Socialdemokraterna att hitta en ”långsiktig lösning med Tidöpartierna”. 

I DN-intervjun flaggar S-ledaren även för framtida åtstramningar. ”Andersson är fånge i högerburen”, sammanfattade Dagens Nyheters Tomas Ramberg det budskap som Magdalena Andersson gav om vilken politik en eventuell en ny S-ledd regering kommer att föra.

Det går självklart inte att lita på något av utvisningspartierna. Men kampen kan tvinga dem till eftergifter. I kampen för flyktingamnesti 2005 bildade Socialdemokraterna och Moderaterna ett gemensamt block mot flyktingamnesti. Men motståndet underifrån med stora demonstrationer på gator och torg tvingade först övriga riksdagspartier (SD hade ännu inte kommit in i riksdagen) att säga ja till flyktingamnesti och till sist även den socialdemokratiska regeringen. 

Läget är visserligen annorlunda idag. Tidöregeringen är den mest rasistiska regeringen på hundra år. Nu attackeras även de som lyckats få permanenta uppehållstillstånd och välfärden ska villkoras för invandrare. De föreslagna kvalificeringskraven för välfärden är rå rasism och en attack för att sänka lönerna och dumpa villkoren på arbetsmarknaden.

Men den rasistiska politiken och alla attacker har nu börjat få en motreaktion i form av ett växande motstånd och att opinionsvindarna svängt. Samtidigt har kampen här hemma fått inspiration av kampen i ”tvillingstäderna” Minneapolis och Saint Paul, inte minst generalstrejken, som fick Trump att backa och dra bort ICE från staden.

Kamp lönar sig och segrar kan vinnas – stoppa utvisningspolitiken.

Socialistiskt Alternativ och Offensiv säger:

  • Bort med den blåbruna regeringen – för en socialistisk arbetarpolitik.
  • Riv EU:s och Sveriges flyktingmurar.
  • Stoppa utvisningarna. Återinför asylrätten, rätt till familjeåterförening och permanenta uppehållstillstånd samt medborgarskap till alla som så önskar.  
  • Behåll rätten till spårbyte och stoppa vandellagen. Vi vägrar ange – stoppa HELA angiverilagen. 
  • Rusta välfärden – inte militären. Kamp mot krigshets och splittrande nationalism. 
  • Gemensam kamp mot klassorättvisor, rasism och skuldbeläggning: för jobb, välfärd och bostad till alla – låt superrika, banker och storbolag betala.
  • För arbetarrörelsens socialistiska återfödelse med demokratiska och kämpande fackföreningar och ett nytt arbetarparti.

Relaterade artiklar

Skip to content