Vem sa att det värsta är över?

2008-07-23 15:40:48




USA:s största bolånejättar står på randen till kollaps och en djupare ekonomisk nedgång hotar.

Världens aktiebörser vacklar igen, denna gång på grund av rykten om att de två största finansiella institutionerna i världen tekniskt sett är konkursmässi­ga. Det handlar om USA:s två största bolåneinstitut, Fannie Mae och Freddie Mac, som har en regeringsstödd särställning på bolånemarknaden och som beskrivs som den amerikanska bomarknadens ryggrad. Fannie Mae och Freddie Mac står för 80 procent av alla nya bolån och för omkring hälften av USA:s samlade bolåne­stock. Deras kollaps skulle utgöra en ekonomisk jordbävning, och skulle överskugga tidigare ekonomiska chocker, som Bear Stearns kollaps i mars.
Men det har kommit fler dåliga  nyheter.

fredagen den 11 juli
tvinga­des även USA: s federala reglerare att ta kontroll över en annan långivare, IndyMac Bancorp. Kalifornienbaserade IndyMacs misslyckande är den näst största bankkollapsen i USA:s hi­storia. IndyMac föll platt för en klassisk ”run on the bank” – panikslagna sparare tog på två veckor ut 1,3 miljarder dollar (7,7 miljarder kronor).
Det samlade värdet på de bolån som ”The Federal National Mortgage Association” (känd som Fannie Mae) och ”The Federal Home Loan Mortgage Corporation” (Freddie Mac) garanterar eller sitter på motsvarar 55 procent av den amerikanska statsskul­den.
De två företagens kollaps ”skulle skapa en total kollaps på lånemarknaden”, sa kapitaldirektören Paul Ash­worth till Financial Times den 14 juli. ”Även om myndigheterna lyckas med att släcka denna eld, så kommer andra utan tvekan att blossa upp,” varnade han.
En överenskommelse sattes samman av USA: s finansministerium och Fed (centralbanken) sent på söndagen den 13 juli, i ett nu bekant mönster av i elfte timmen-helgräddningsaktioner designade som ”banbrytare” för att förhindra att panik från fredagens stängning av New York-börsen sprider sig till måndagens öppning av Asiens börser. Börsmarknader är sto­ra kasinon, ofta influerade av psykologiska faktorer – snabba anfall av pessimism eller optimism. Centralbankerna måste ta sådana känslor i beräkning och alltmer använda helgdagsuppehållen till att försöka skapa en kortlivad stämning av självförtroende för att förhindra ytterliga­re panikförsäljning av aktier och andra finansiella tillgångar.

enligt denna räddningsplan kommer Fed att be kongressen om ”obegränsad befogenhet” att köpa aktier i Freddie Mac och/eller Fannie Mae om det blir nödvändigt och bevilja dem lån till lägre räntor, något som tidigare bara varit tillgängligt för affärsbanker. Detta beskrivs som en ”back-stop”-anordning, varigenom extra likviditet kan injiceras i de två företagen ”efter behov”. Därigenom är inget av företagen formellt övertaget av staten, som i fallet med IndyMac. Innan detta tillkännagivande cirkulerade det rykten om att endera eller både Fannie Mae och Freddie Mac skulle hamna under tvångsförvaltning, vilket skulle innebära ett totalt statligt övertagande.
Uppenbarligen vill finansminister Henry Paulson Jr. och Bushadministrationen undvika detta om de kan. I mars betalade Fed investmentbanken JP Morgan 30 miljarder dollar för att den skulle köpa Bear Stearns och därmed ”rädda” Fed från behovet av ett direkt övertagande.
När det gäller Fannie Mae och Freddie Mac så kämpar Paulson för att regeringen ska behålla dem i sin ”nuvarande form” som så kallade regeringssponsrade företag (GSE). Det vill säga företag som backas upp av staten, men som är listade på börsen och styrs som privata företag.
Dessa företag skapades på 1930-talet för att främja husägande. Deras särskilda status som ”regeringssponsrade företag” medförde att de sågs som en trygg och säker verksamhet. Regeringen skulle alltid komma till undsättning om något gick fel. Hela denna konstruktion prövas nu.
Eller som ekonomen Paul Krugman uttryckte det: ”Denna underförstådda garanti betyder att vinster är privatiserade men förluster är förstatligade. Om Fannie och Freddie går bra skördar aktieägarna vinsterna, men om det går dåligt tar Washing­ton hand om notan. Krona, de vinner, klave, vi förlorar” (The New York Times den 14 juli).
 
av världens 52 största börser har 49 gått neråt detta år.
Bara för en månad sedan sade en ansenlig grupp av kapitalistiska ”experter” till oss att det värsta av den globala krisen var över. De flesta av dessa kommentatorer verkar nu ha blivit chockade till tystnad av de senaste händelserna.
En typisk artikel i Wall Street Journal varnade: ”Här är domedags­scenariot: Fallande huspriser och icke-betalande husägare orsakar att summan av de triljoner dollar i utstående skulder som innehas av dessa
regeringssponsrade företag dyker. Många banker har balansräkningar fullstoppade av dessa papper. De står inför enorma förluster, vilket en del inte kan överleva. De och andra investerare, såsom utländska centralbanker, dumpar då GSE-papperen (det vill säga obligationsemissioner från Freddie Mac och Fannie Mae).”
Men även bland andra kapitalistis­ka kommentatorer pågår det en livlig debatt om den senaste räddningsaktionen. Jim Rogers, tidigare kollega till toppspekulanten George Soros, kallade affären för en ”fullständig katastrof”. Han sa till Bloomberg News att det ”förstör Fed:s balansräkningar och det gör dollarn mer sårbar och det ökar inflationen”.
Detta är obestridbart. Men samtidigt, vilket val har USA:s kapitalistklass? Om den misslyckades med att agera, skulle hela det finansiella systemet vara hotat, och inte bara i USA.

indymacs kollaps  har rest tvivel om USA:s regionala bankers tillstånd, av vilka många kan vara i en lika farlig situation. Men även om den senaste räddningsplanen stabiliserar de finansiella marknaderna tillfälligt, så är de underliggande problemen in­te mindre allvarliga, och den senaste planen kan ytterligare förvärra dollarns fall, vilket i sig kommer att pres­sa upp de globala oljepriserna och inflationen.
Vad ligger bakom denna senaste chock för det globala kapitalistiska ekonomiska systemet? Och vad kan det betyda för vanliga arbetare i USA och på andra ställen? Krisen för Freddie Mac och Fannie Mae är ett resultat av det värsta prisraset på bostäder sedan 1930-talet.
Case-Shiller, som förutser hustrender, tror att de genomsnittliga priserna kommer att sjunka ytterligare 15 procent innan husmarknaden når botten år 2010. Det skulle betyda att ytterligare 3 triljoner dollar suddas ut från de amerikanska hushållens tillgångar. Den växande effekten av det­ta, jämsides med stigande oljepriser, förtär USA:s konsumtion, en nyckelfaktor i fråga om USA:s ekonomiska uppträdande.
”Detta är den mest allvarliga ekonomiska krisen under min livstid. Det är oundvikligt att detta påverkar den verkliga ekonomin”, varnade George Soros.

i större utsträckning än den tidigare fasen av USA:s bank- och hus- kris är den senaste utvecklingen en potentiell mardröm för Kina och an­dra regeringar som sitter på stora de­lar av de amerikanska skulderna.
Värdepapper innehållande ompaketerade bolån som sålts av Freddie och Fannie har blivit populära investeringar för centralbanker, främst i Asi­en, vilka innehar ett värde på om­kring 979 miljarder dollar (5 820 miljarder kronor). Skulle exempelvis den kinesiska centralbanken bestämma sig för att minska sina förluster genom att sälja stora delar av dessa värdepap­per, speciellt under dagens panikarta­de marknadsförhållanden, så kan det utlösa en ny kris och en möjlig ­kollaps för dollarn.
”Detta är det värsta scenariot,” sä­ger Andy Xie, en Hongkongekonom, som instämmer i åsikten om att den senaste räddningsaktionen av USA:s regering kommer att leda till ytterliga­re nedgång för dollarn. Detta ökar pressen på asiatiska centralbanker som sitter fast med massiva innehav av dollarbaserade värdepapper.
För den amerikanska ekonomin  och världskapitalismen kommer den senaste tidens händelser att spä på kristendenserna. Freddie Mac och Fannie Maes härdsmälta kan förvärra kreditkrisen och nedgången på bo- marknaden.
Vincent Kolo, chinaworker.info

Vill du hjälpa till? Offensiv och Rättvisepartiet Socialisterna behöver ditt stöd!

 

Med reaktionär blåbrun högerregering och otaliga kapitalistiska kriser behövs mer än någonsin en röst som försvarar arbetares rättigheter, bekämpar rasism och sexism, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!