”Vi fortsätter vara olydiga”

Måndagen den 4 maj kom domen mot de 17 klimataktivister som åtalades för sabotage, vilket senare omrubricerades till skadegörelse, efter en protest på Bromma flygplats i september 2023. Femton av aktivisterna frias efter att Solna tingsrätt konstaterat att ”Samtliga personer har deltagit i en demonstration för att protestera mot förorenande utsläpp och ge uttryck för sina åsikter”.

TTvå av deltagarna, Björn Paxling och Esther Hauer, döms till villkorlig dom och dagsböter för skadegörelse i form av färgkastning och tvingas betala 76 500 kronor (exklusive moms och ränta) i skadestånd till flygbolaget Grafair. Offensiv har pratat med klimataktivisten Esther Hauer.

Kan du berätta lite om aktionen du deltog i och domen mot dig? 

– Det här målet är betydelsefullt för mig mer på grund av de andra som var med den dagen och demonstrerade, och blev medåtalade för sabotage tillsammans med mig och Björn, vi två som faktiskt kastade färg på ett flygplan. Vi stod för det, och var införstådda med att våra handlingar kunde få legala konsekvenser. Den här gången ville vi inte bara protestera utan  stänga ner verksamheten, om än bara tillfälligt. 

– Såklart skulle Grafair och privatjetverksamheten på Bromma flygplats inte stänga för evigt bara för att vi kladdar lite rödfärg, men vi kunde tillfälligt stänga ner en industri som orsakar ett dödsfall i förtid för varje 1000 ton koldioxid som förbränns. Den röda färgen symboliserar blodet de har på sina händer. Aktionen ingick i en aktionsvecka för social- och klimaträttvisa, så vi tänkte: ”Vad är den mest orättvisa verksamhet jag kan tänka mig? Privatflyget, som bara gagnar de rikaste och inte tillför samhället något”.

– Jag och Björn ville driva frågan om att handla i nödrätt under en pågående klimatkollaps. Vi visade på hur en specifik verksamhet är dödlig, och genom att förhindra den verksamheten kunde vi förhindra fler dödsfall.

– De andra femton personerna som var på plats deltog inte i färgkastningen. Vi har alla olika uppgifter, vissa håller banderoller och sprider information, andra dokumenterar händelsen eller pratar med polisen. Normen har varit att det inte har funnits någon kollektiv bestraffning mot de demonstranter som inte utför den faktiskt störande, men fredliga, handlingen. 

– Men Swedavia ljög om att vi hade tagit oss in på landningsbanan och hindrat ett ambulansflyg från att landa, vilket gav aktionen helt andra proportioner, och därmed greps samtliga och åtalades för sabotage – ett mycket allvarligt brott som kan ge fängelsestraff.

– När alla grips, även de som bara befunnit sig på samma plats som en som bedriver civil olydnad, så blir det ett enormt problem. Hur ska andra våga ställa sig på gatan och demonstrera om man tror att man får betala för andras agerande? Man tar sina egna beslut, och bedömer själv situationen, men om du går på en demonstration och ett brott begås i samband med den, kan du också straffas då? 

– Jag kände att om mina medåtalade skulle bli dömda för samma brott som jag, eller för medhjälp, så är vi körda. Då går demonstrationsrätten i spillror. Att kollektivt bestraffa aktivister kan innebära att de blir rädda och tystas och inte vågar göra något eller ens vara på samma plats där någon annan kanske tagit beslutet att göra civil olydnad. Extinction Rebellion och Scientist Rebellion bygger på att man har olika roller fast man är på samma plats, vilket gör att vissa kanske är beredda på att gripas på grund av civil olydnad medan andra inte behöver ta den risken, men den logiken försvinner ju helt om alla åtalas likadant. 

Hur känns det nu när domen har kommit?

– Det känns fantastiskt att alla som demonstrerade friades. De utövade sin demonstrationsrätt, filmade, fotade och hade andra stödroller. Men vissa som deltog hade redan hunnit straffas, trots att det aldrig blev någon dom. Forskaren Isabelle (som tidigare omskrivits i media under namnet ”Clara”) nekades medborgarskap på grund av brottsmisstanke efter att ha hållit i en banderoll under samma demonstration. 

– Jag är inte förvånad över att jag dömdes, men det är absurt att rubricera målning med vattenlöslig färg för skadegörelse. Mitt uppsåt, att vilja stänga ner verksamheten i några timmar, tolkades som viljan att göra skada, men det är inte samma sak. Sabotage innebär nästan samma sak som om man hade planterat en bomb, och borde inte kunna användas som rubricering för mina olydiga, men fredliga, handlingar.

– Det är farligt att se hur jag inte längre blir förvånad över hur fredliga aktivister behandlas, utan snarare är beredd på repressionen. Men mina barn, och andra som inte är aktivister, blir såklart oroliga. För några år sedan hade jag varit mera chockad. Sverige skrev ju under Århuskonventionen år 2005, som bland annat konstaterar att fängelsestraff för fredliga aktioner alltid ska ses som oproportionerligt. Men det har tydligen glömts bort. 

– Självklart skulle de andra demonstranterna ha friats mycket tidigare, helst så snart det kom fram att Swedavia hade ljugit. Det hjälpte inte att många medier valde att sprida lögnen vidare utan att granska eller ifrågasätta Swedavias uttalande. 

Det är tydligt att sabotageåtalen mot klimataktivister är tänkta att ha en avskräckande effekt. Även om de flesta demonstranter har friats så återstår trenden med ökad repression. Hur ser du på det?

– Grejen är att det inte bara drabbar en själv, utan också ens nära och kära. Det finns aktivister som har slutat göra civil olydnad-aktioner efter att ha åtalats eller dömts, men såklart har alla sina personliga skäl. Vissa har barn att ta hand om eller familj som blir orolig för ens skull, andra blir anmälda till socialtjänsten, förlorar jobbet eller nekas medborgarskap.

…andra blir anmälda till socialtjänsten, förlorar jobbet eller nekas medborgarskap. 

– Vissa funderar länge på konsekvenserna och kanske bestämmer sig för att backa, inte från kampen men kanske från vissa typer av aktioner. 

– Nu dömdes jag till villkorlig dom, motsvarande två månaders fängelsestraff. Det påverkar min aktivism. Villkoret är ju att jag inte ska fortsätta med det jag gör. Jag kommer såklart inte att sluta med min aktivism, men domen innebär att jag kan sättas i fängelse nästa gång jag blir dömd. Men jag måste säga att jag är privilegierad på många sätt. Andra grupper får inte ens chansen att agera fredligt, utan attackeras, misshandlas och mördas. Vi får se hur det utvecklas, men idag kan vi fortfarande demonstrera i Sverige utan att vara rädda för våra liv, jämfört med urfolk i Brasilien som mördas när de försöker skydda sina territorier. 

I SVT:s reportage ”Forskarnas attack – nu kommer domen” säger Per Geijer, säkerhetschef på Transportföretagen att ”man har dömt lite för lindrigt” och att ”man borde ha använt sabotagedelen mer”. Staten och kapitalet sitter i samma flygplan?

– Han har inte ens koll på definitionen av sabotage. Tittar man på de kriterier som ska uppfyllas så ligger på bombnivå, och alla våra aktioner, vare sig vi limmar fast oss på motorvägar eller kastar färg på flygplan kan se dramatiska ut, men den faktiska störningen är oftast minimal. 

– Man kan argumentera för att en motorväg räknas till ett mer allmänt samhälleligt intresse att den inte ska blockeras, men en privatjetflygningar kan knappast tillhöra samma kategori. Pratet om att fredliga klimataktioner borde räknas som sabotage planterades av Sverigedemokraterna och andra högerpolitiker för flera år sedan, och har sedan dess hunnit slå rot. 

– Media har spelat en roll genom att inte skriva om klimataktioner eller demonstrationer såvida de inte betyder någon större störning eller att aktivister blir gripna. Brottsrubriceringar får tusentals klick och sprids över hela världen, men kan det verkligen vara mer intressant än den gemensamma frågan som ligger bakom handlingen? Media kan informera och motivera, granska och ifrågasätta. 

– Det krävs att alla pusselbitar faller på rätt plats för att människor ska ställa sig på gatorna och kräva att vi räddar den enda planet vi har. Den stora kampfrågan är en beboelig planet, men nu måste vi även kämpa för våra rättigheter medan demokratin faller samman framför våra ögon. Demonstrationsrätten finns fortfarande, men det är skrämmande att man försöker påverka den. 

Hur ser framtiden ut? 

– Mycket att fundera på. Jag måste prata med min ”medbrottsling”. Jag kommer inte att avstå från att delta på viktiga aktioner, men ska försöka att låta bli att gripas på ett tag, för att inte kosta rörelsen ännu mer genom dyra böter. 

– Den 22-23 augusti är nästa stora demonstration, och folk har jobbat hårt för att den ska bli bra. Den kan klassas som laglig och lydig, och den kommer att bli bred. Men det innebär inte att den civila olydnaden tar paus. Vi i Extinction Rebellion kom nyss ut med en artikel i Flamman om att vi inte kommer att tystas. Vi kommer att fortsätta med civil olydnad tills det inte fungerar. Vi använder vad historien och forskningen visar, att civil olydnad är det bästa verktyget vi har, men det betyder inte att vi inte är öppna för att testa nya saker. 

– Det kommer att behövas fler samarbeten som kräver minsta gemensamma nämnare, och då kan det ibland bli svårt att bedriva civil olydnad. Men man kan göra flera saker parallellt, och försöka amplifiera varandra, stötta, lägga energin på olika saker beroende på omständigheterna. Vi fortsätter vara olydiga och driva frågan om att det vi gör inte ska anses vara straffbart på grund av nödrätt, men våra handlingar är inte i proportion till klimatkollapsen. Det hade såklart behövts göras mycket mer. 

---

Offensiv har även pratat med klimataktivisten Peter Forsberg som dömdes till villkorlig dom för ”obehörigt tillträde till skyddsobjekt” efter en separat protest på Bromma flygplats år 2021. 

– Sabotageåtalen har pågått sedan två år tillbaka. Förr, när det var vanligt att utföra vägblockader, kunde man på sin höjd bli misstänkt och dömd till böter för ohörsamhet mot ordningsmakten om man inte flyttade på sig efter ha blivit tillsagd. 

– Men idag kan exakt samma händelse resultera i sabotageåtal med mycket högre straffgrad och risk för att hamna i fängelse. Jag hade inte räknat med att bli gripen och sitta med polisen i ett helt dygn efter protesten vid Bromma flygplats. Vi stod åtalade för grova brott med höga skadestånd. I slutändan friades vi fyra för sabotageåtalet, och det var bara vi två som inte hade köpt flygbiljett som dömdes. 

– Det finns en jämförelse med regeringens försök att dra in uppehållstillstånd och öka utvisningarna, där det ändå finns öppen kritik eller motstånd från exempelvis lagrådet eller myndigheter och andra remissinstanser som värnar mänskliga rärrigheter och grundlagen. Regeringen vill riva upp lagar, även retroaktivt, men samhället står emot. 

Har åtalen haft en avskräckande effekt?

– Till viss del, ja. Vi har vuxit mycket, särskilt Rebellmammorna och Rebellpapporna, och jag tror att det kan ha påverkat lite. Vi har samma radikala krav, men kanske undviker juridiskt riskfyllda aktioner som kan drabba enskilda aktivister. Protester kan få mycket uppmärksamhet ändå. Nästa milstolpe är den stora demonstrationen den 22-23 augusti som jag hoppas bli bred, vi jobbar på att många fackförbund, kyrkor, människorättsorganisationer, och såklart klimat- och miljöorganisationer ska ansluta sig. 

– Demonstrationen den 17 april var den största sedan covidpandemin, och nu kan vi nog bli ännu fler på gatorna. Men massdemonstrationer kompletteras med civil olydnad, och vi gör grejer hela tiden. Ta Tillbaka Framtiden kampanjar för att beskatta de supperrika, Återställ Våtmarkerna har lanserat namninsamlingen ”Olydig folkomröstning” mot torvbrytning, och vi fortsätter att sprida klimataktivismen ut i förorter och kranskommuner.