Går det att stoppa nedläggning av fabriker? Den frågan konfronteras arbetargrupper över hela världen med idag. Första steget mot ett positivt svar är just att se den vidden, hur många det är som står inför samma problem. Däri ligger styrkan. De internationella exemplen behöver spridas och användas.
”Arbetarna är väldigt arga och vi kommer att bekämpa detta med alla nödvändiga medel…Våra jobb är värda att slåss för och den kampen startar nu”, skriver Des Quinn, förhandlare för fackföreningen Transport and General Workers Union vid Peugeot i Coventry, England. Efter månader av hemlighetsmakeri kom Peugeot förra veckan med chockbeskedet att de stänger. 1 000 arbetare får går redan i juli och resten, 1 300, nästa år. Nya fabriker öppnas i Slovakien och Kina.
Peugeot får inte lätt
Fackföreningarna, TGWU och Amicus, anklagar regeringen för
att har rullat röda mattan för företagen. Precis som i
Sverige kommer kapitalisterna lindrigt undan, det kostar dem bara 5 000
pund att göra en bilarbetare arbetslös i Storbrittanien mot
100 000 pund (i Frankrike. Men ska jobben på Peugeots Coventryfabrik
räddas måste facken agera själva – strejk är nödvändigt
trots krångliga regler och trots att fackföreningstopparna
försöker bromsa kampen.
RS systerorganisation Socialist Partys kommunfullmäktigeledamot
Dave Nellist har förankring bland bilarbetarna sedan stöd till
tidigare strejker. Nellist agerar nu med kravet att nedläggningen
stoppas medan andra politiker i Coventry satsar sina kort på dekadens
genom en vädjan till regeringen att förlägga ett nytt
supercasino till staden som ersättning för biljobben.
Seger i Ryssland
Att stoppa nedläggningar kräver en enormt hård, beslutsam strid men det är inte omöjligt. Genom en ockuppation där arbetarna bokstavligen ställde sig öga mot öga med ledningen lyckades man stoppa nedläggningen av vitvarufabriken Kholodmash i Yaraslval, norr om Moskva. Spontana diskussioner i omklädningsrummen på morgonen den 17 mars övergick till ett stormöte där RS systerorganisation deltog. Man tog på stående fot beslut om att helt enkelt tåga in i direktörskontoret och inte gå därifrån. Fackordföranden fick med ockupationen i ryggen en stark förhandlingsposition för kravlistan. Efter fyra timmar tvingades den regionala regeringen ingripa och underkänna konkursförklaringen av Kholodmash. Fabriken fick en vecka på sig att hitta pengar för att betala tillbaka fyra månaders obetalda löner.
Kräver förstatligande
Den regionala regeringen har också förhandlat med den nationella
regeringen för ett återförstatligande av företaget.
Trots att nedläggingen stoppats ber Socialist Resistance (CWI i
Ryssland) om stöduttalanden mot repressalier och låga löner
och för att befästa framgången (se www.socialistworld.net).
De flesta framgångsrika kamper mot fabriksnedläggelser sker
i Latinamerika. Det beror inte på att lagstiftningen är mer
arbetarvänlig, tvärtom är förutsättningarna
mycket hårdare. Men kampen i sig har skapat en högre medvetenhet
och ett handlingsutrymme.
Förra året etablerades parollen ”en stängd fabrik är
en ockuperad fabrik” i Venezuela. Efter en lång ockupation
av pappersindustrin Venepal pressades staten att ta över och rädda
företaget. I mars i år ockuperade 700 arbetare i Bolivia högkvarteret
på det privatiserade flygbolaget LAB för att förhindra
nedläggning. Nu tvingas president Evo Morales gå in för
att rädda jobben.
I Europa håller det nu tio år gamla kampexemplet för
jobben på stålverket Forges de Clabecq i Belgien fortfarande
som föredöme. Nedläggningen stoppades eftersom arbetarna
vägrade ge upp utan istället vände sig utåt. Att
70 000 demonstrerade till stöd för stålarbetarna gjorde
dem starka nog att vinna både mot företagsledningen och sveket
från fackbyråkrater.
Kamp lönar sig
Tyska IG Metalls strejk mot nedläggningen av Electrolux-fabriken i Nürnberg varade i hela sex och en halv vecka. Trots att uppgörelsen var långt från vad facket hade krävt i ersättningsjobb och avgångsvederlag vid flytten till Polen, uppnådde kampen en fördubbling av avgångsvederlagen. En genomsnittlig arbetare får 945 00 kronor när fabriken lägger ned och anställs i ett omställningsföretag om han eller hon inte har fått nytt jobb inom ett år. Hämndlystna går nu Wallenbergägda Electrolux vidare med beskedet att fabriken i Torsvik ska flytta till Polen. Men genom internationell solidaritet och organisering över gränserna har arbetare ett maktmedel mot globaliseringen. Nedläggelserna är inga naturkatastrofer som en annan av Wallenbergs pojkar, Scania-chefen Leif Östling, vill påskina, utan ett system som går att stoppa.
Elin Gauffin
