foto: Talat Butt
Sajjad Ali Saleemi.
Sju till 23 år – så länge har de 18 pakistanska sjömännen arbetat på rederi Alandias Ålandsbåtar. När de nu får sparken förlorar de i ett slag rätten att stanna i Sverige och möjligheten till den inkomst som försörjt familjerna hemma i Pakistan under en längre tid. Rederiet stödjer sina avskedanden på ett nytt EU-direktiv och fackförbundet Seko sjöfolk säger att man ingenting kan göra och hänvisar till att rederiet ”följer lagen”.
Fyra av de sjämän som avskedats, Ishtiaq Ahmed, Sajjad Ali Saleemi, Shahzad Munir och Hamayoon Mirza, deltog på det fackliga seminariet på RS och Elevkampanjens sommarläger. De är alla just nu inne på sin 10-veckorsledighet, och skulle egentligen vara i Pakistan, men de vågar inte lämna Sverige av rädsla att inte få sina arbetstillstånd förnyade.
En av dem är Ishitaq Ahmed, som har arbetat på Ånedinlinjen i 14 år. Hemma i Pakistan har han en fru och en adoptivson som är helt beroende av hans inkomst.
– Jag känner mig som en fotboll, de spelar med mig och sparkar mig hit och dit. Vi har arbetat för det här landet så länge. En av oss är 59 år gammal – vad ska han göra när han kommer tillbaka till Pakistan?
De pakistanska sjömännens anställningar har varit hotade förut. Fram till 1999 arbetade de på den då Panamaregistrerade båten till
löner långt under kollektivavtalens nivåer. Efter en uppmärksammad strid, stödd av bland annat Seko och Rättvisepartiet Socialisterna, fick de ut ett skadestånd på 5 miljoner kronor. Därefter har man haft upprepade konflikter med arbetsgivaren och krävt samma villkor som sina finska och svenska kollegor. Hittills har pakistanierna alltid vunnit och man har också haft facket Seko sjöfolk på sin sida.
Ett nytt EU-direktiv har dock förändrat situationen. Direktivet gör att rederier inte längre får kompensation för de sociala avgifter man betalar för anställda från länder utanför EU.
I samma veva låter rederiet ett annat bolag, Heidelberg, ta över pakistaniernas arbetsplats – alltså båtens restaurang-, butiks- och städverksamheter. Formellt erbjuds pakistanierna nya jobb – men Heidelberg kommer inte att tillstyrka deras arbetstillstånd, vilket är pakistaniernas enda möjlighet att vistas lagligt i Sverige, eftersom de saknar uppehållstillstånd. Heidelberg uppges också redan ha full personalstyrka.
Sekos svek
Nu sviker också Seko sjöfolk. De säger att de inte kan göra någonting, eftersom rederiet ”har lagen på sin sida”. De agerar tvärtom medvetet svekfullt och splittrande.– Seko sjöfolk har haft en propagandakampanj riktad mot övriga anställda på båten, som säger att om vi 20 får gå kommer de andra att kunna jobba kvar, säger Shahzad Munir.
Det har fått pakistanierna att lämna Seko och istället organisera sig inom SAC. SAC kräver att de får jobben tillbaka, eller åtminstone tre månaders uppsägningslön. Man har också stämt rederiet till AD för brott mot både LAS och MBL.
Eftersom rederiet vägrat att överhuvudtaget förhandla med SAC, utlyste SAC en blockad mot all varulastning den 8 juli. Rederiet svarade med att brännmärka de sju pakistanier som fortfarande gör sina 10-veckorsskift på båten som en ”säkerhetsrisk”, och har enligt Shahzad Munir gett kaptenen befogenheter att bestämma om de får vara på båten eller inte.
Pakistanierna upplever det med rätta som en absurd terroriststämpling och som ytterligare ett utslag av diskriminering från arbetsgivarens sida som varit en del i tidigare stridsfrågor.
Gemensam kamp krävs
Den 4 juli påpekade Ålandstidningen att allt inte verkar stå rätt till med rederi Alandia och lagen. Alandias moderbolag, Ingenjörsfirma Strauch, är inte ens registrerat för att betala bolagsskatt, trots att företaget har nära 200 anställda, vilket kallas för ”en ren skandal” av en handläggare på Skatteverket som Ålandstidningen har talat med.Detta utspelar sig samtidigt som högerregeringen med den nya lagen om arbetskraftsinvandring säger sig vilja göra det lättare för ickeeuropéer att bo och jobba i Sverige.
Det finns emellertid ingenting i den nya lagen som kommer att förhindra att också den som får ett arbetstillstånd riskerar att hamna i samma situation som de pakistanska sjömännen den dag deras arbetsgivare inte längre behöver deras arbetskraft. Det nya EU-direktivet är ännu en sten i det Fort Europa som byggs, samtidigt som Laval- och Rüffertdomarna tydligt visar EU:s antifackliga och arbetarfientliga inriktning. Kampen mot detta måste tas gemensamt av alla fackförbund och arbetare.
Ulrika Waaranperä
