”Vi tar ansvar! Vad gör ni?”

Av Vilgot Karlsson & Elin Gauffin // Artikel i Offensiv

Tisdagen den 14 maj samlades över 500 demonstranter på Sergels torg i Stockholm till stöd för Vårdförbundet (VF) och kravet på arbetstidsförkortning. Kampstämningen var hög och budskapet tydligt: ”Rädda vården nu!”.

På banderoller syntes paroller som ”Ja till fritid, nej till övertid”, ”Bra villkor för oss blir bättre vård för dig” och ”Jag vill orka jobba till pensionen” och mellan talen ropades talkörer riktade mot arbetsgivarna SKR och Sobona som ”Vi tar ansvar! Vad gör ni?”. 

Bland talarna fanns bland annat Vårdförbundets ordförande Sineva Ribeiro och TCO:s ordförande Therese Svanström. Jonas Svensson framförde en sång på temat vården och de anställdas situation. 

Emil Skoglund, ambulanssjuksköterska och styrelseledamot i VF avdelning Stockholm deklarerade att ”Vi har Sveriges roligaste jobb men Sveriges sämsta arbetsgivare” och illustrerade tydligt i sitt tal hur ohållbar arbetsmiljön är för tusentals vårdanställda:

– Våra patienter får allt för ofta träffa oss när vi inte har ätit, eller när vi jobbar övertid. Det är nog nu. Patientsäkerheten kan med det här inte garanteras och det är faktiskt inte vårt fel. Vi har uppenbarligen gjort för mycket med de här tre miljoner övertidstimmarna. Det är det som hållit det här skeppet flytande. En uppoffring som nu istället tar död på den egna personalens välmående. Det är en krass sanning. Under pandemin blev vi lovade en massa satsningar, något som helt har uteblivit. Imorgon ska jag jobba kvällspass. Kollegan och jag kommer inte få veta när vi får gå hem, när jag ska få träffa mina barn. Kollegan och jag kommer inte att få veta om vi ens får möjlighet att äta. Kollegan och jag vet nu att SKR- och Sobona-politikerna, de värderar inte oss högre än att de kallar oss för samhällsfarliga, bara för att vi kräver de här rimliga villkoren.

Marlene Juhl, sjuksköterskestudent och ordförande för Vårdförbundet Student, höll ett starkt tal om hur många inte känner att de kommer att klara av att jobba kvar inom vården om utvecklingen fortsätter. 

Emma Jonsson, leg. barnmorska och ordförande för Vårdförbundet avdelning Stockholm, talade om hur alla människor någon gång har träffat en barnmorska, biomedicinsk analytiker, röntgensjuksköterska eller sjuksköterska, och visade på hur många delar av livet som vården berör. När hon sedan gick ned på knä och visade att vården verkligen går på blodiga knän följde många av demonstranterna efter och gick ned på knä i en stark solidarisk gest. 

Offensiv har intervjuat några av demonstrationsdeltagarna. 

Veronica, Södersjukhuset, kirurgen:

– Jag har jobbat i sex år. Nästan alla har sagt upp sig under tiden. Det är massor av nya som kommer in och börjar jobba men som sedan slutar. Det gör att vi aldrig får behålla kompetensen och tvingas att ägna tid åt att skola in nya hela tiden.

– Alla nattsköterskor slutade förutom en. Då kände jag att även jag måste börja plugga. Man borde plugga för att man, inte för att man känner att man måste.

Yoel, biomedicinsk tekniker, Karolinska Universitetssjukhuset Solna:

– Jag har ganska nyligen blivit klar med utbildningen och börjat jobba. Det jag förstår av kollegorna är att det är mycket övertid. Man vet aldrig när man slutar, det kan läggas på två timmar. 

– För min del är det jobbigt framförallt att lönen inte motsvarar den här stressen och tiden man har lagt på utbildningen. Jag har utbildat mig i tre år och det är ganska avancerade saker också får man bara en ingångslön på 29 000 kronor. 

Johan Sand, anestesisjuksköterska på Karolinska i Huddinge och medlem i Socialistiskt Alternativ:

– Vi demonstrerar idag för att understryka Vårdförbundets krav på arbetstidsförkortning i den pågående avtalsrörelsen. Fler och fler vårdanställda har påpekat att stressen och pressen ökar på arbetsplatserna. 30 procent orkar inte jobba heltid, och fyra av tio unga tror inte att de kommer att orka jobba kvar inom vården. Det är en ohållbar och allvarlig utveckling. 

– En arbetstidsförkortning skulle innebära att fler orkar jobba längre. Och att fler skulle orka gå upp i heltid eftersom jobbet skulle bli mindre betungande än det är idag. Det har gjorts försök att införa arbetstidsförkortning i andra sektorer och det visar sig att på sikt så lönar det sig. Det kan bli lättare att rekrytera och vi kan få bättre sjukvård. 

– Jag hoppas att vi får till en verkligt stor arbetstidsförkortning, men är såklart beredd på att det sannolika är att det blir några timmar. Som med löneförhandlingar så brukar facket kräva en siffra, arbetsgivaren en annan och så blir resultatet någonstans i mitten. Arbetsgivarna har redan gått ut hårt med andra föreslagna försämringar kring exempelvis regler för dygnsvila eller möjligheten att omplacera personal till andra regioner utan ersättning.

Charlotta, Danderyds sjukhus:

– Vi ska inte behöva jobba övertid. Då blir vi själva sjuka

– Det är flera gånger i månaden som man måste jobba övertid. Helt nyligen behövde en kollega jobba dubbla pass.

– De krav vi ställer nu är också viktiga för patienterna. Så att de får en säker vård.