I delstatsvalen i Indien nyligen tog kommunistpartierna 235 mandat av 293 i Västbengalen och 98 av 140 mandat i Kerala. Men vilka ”kommunister” var det som vann?
Aldrig tidigare i modern historia har en ”kommunistisk” valseger
fått så stor uppmärksamhet och hyllats så kraftigt
i media. Industriledare har köat för att gratulera ledarna
i kommunistpartierna.
När Indiens premiärminister Manmohan Singh, Kongresspartiet,
ringde upp Västbengalens chefsminister Buddhadev Bhattacharjee för
att gratulera, ska Bhattacharjee har sagt att han nu planerar att öka
takten på de ekonomiska reformer han redan driver. Västbengalen
satsar hårt på att attrahera internationella storföretag,
bland annat med ett strejkförbud i speciella industrizoner. CPI(M)
(Indiens Kommunistiska Parti, Marxisterna) har ökat sitt stöd
bland de nyrika i Kolkata (Calcutta) på grund av sin linje att
driva kapitalistisk politik bättre än kapitalisterna själva.
För regeringen i New Delhi betyder denna valseger att man behöver
bekymra sig mindre om CPI(M):s självutnämnda roll som ”vakthund”,
eftersom samma politik bedrivs i New Delhi och Västbengalen.
I en del politiska kommentarer har sagts att kommunistpartiernas imponerande
valsegrar kommer att leda till en aggressiv anti-nyliberal vänster,
som kan fälla regeringen. Men det är helt påhittat. Vilka
nya faktorer skulle kunna skapa en sådan situation?
”Mänsklig” nyliberalism
Om vänstern gått till val med ett argument helt emot de nyliberala
reformerna vore en annan sak. Istället har CPI(M) och resten av
vänstern kampanjat för reformer med ”ett mänskligt
ansikte”. Sitaram Yechury i CPI(M):s politbyrå sa efter valet
att ”vi är för reformer så länge reformer är
för folket”. Buddhadevs ökända kommentar, ”reformer
eller undergång”, har fört CPI(M) allt närmare
Kongresspartiet.
I en intervju försvarade sig Buddhadev Bhattacharjee med att ”I
en kapitalistisk ordning som i Indien kan du inte bygga socialism i en
del av landet och du måste acceptera det”.
Även om CPI(M) nu accepterar att det inte går att bygga socialism
i ett land, och än mindre i en delstat, var detta precis vad kommunistpartiernas
anhängare trodde att ledningen höll på med. Utanför
CPI(M):s och CPI:s tre starka fästen – Kerala, Västbengalen
och Tripura – har de ingen stark organisation i resten av Indien.
Liksom i Kina har kommunistpartiernas karaktär gått igenom
en grundläggande förändring, som också visas av
deras medlemmar.
Ny överklass
I Västbengalen har jordreformerna under de senaste 30 åren
(kommunistpartiet har styrt sedan 1977) skapat en ny övre medelklass
med ett större överskott, vilka idag utgör huvuddelen
av CPI(M):s medlemskår.
Nyhetsbyrån Rediff.com påpekade också att medlemskap
i partiet är det bästa sättet att ordna jobb, stöd
i en jordägardispyt osv, vilket är en annan förklaring
till valsegrarna.
”Kommunisternas” seger i de två delstaterna utmanar på inget
sätt det kapitalistiska systemet, utan fungerar mer som ett skyddsnät
för det krisfyllda systemet.
Revolutionära möjligheter
Den politiska och sociala situationen i Indien är fylld av revolutionära
möjligheter. Medan den uppenbara tillväxten i ekonomin bara
nått en liten minoritet, lever de övriga hundratals miljonerna
i städerna och på landsbygden på samma sätt som
förr, med fattigdom, tvångsförflyttningar, arbetslöshet,
låga löner, diskriminering av kast och klass.
Sedan Kongresspartiets allians vann valet för två år
sedan, med stöd av kommunisterna, har en nyliberal offensiv genomförts.
Det gäller privatiseringar, nedskärningar i offentliga sektorn,
dammbyggen som tvingar folk att flytta för att tillfredsställa
ett fåtal storföretag och rika – allt detta av en ”sekulär” regering
med stöd av kommunistpartierna.
En stor ilska byggs upp bland alla egendomslösa, vilket visat sig
på många spontana, ibland anarkistiska, sätt. Avsaknaden
av en subjektiv faktor, ett arbetarparti med massförankring och
verkligt socialistiska idéer, märks ständigt för
alla de aktivister som deltar i spridda sociala och politiska rörelser.
Det är en stor utmaning att ta sig igenom den förvirring och
de besvikelser som skapas av de ”kommunistiska” partierna
och etablera ett nytt socialistiskt alternativ.
Jagadish Chandra
New Socialist Alternative (CWI i Indien)
