2009-12-13 22:16:39
Massor av RS- och CWI-fanor i tåget
– Vi gick med i tåget för att demonstrera för klimatet. Vi hade inte
gått långt förrän demonstranter strax bakom oss plötsligt sprang i
panik,
och tåget stannade till. Kravallpolis hade omringat stället med
kravallbussar, berättar Amer, en av de 40 medlemmar i
Rättvisepartiet Socialisterna och CWI som greps av den danska polisen
på lördagen. Han fortsätter:
– Ingen hade en aning om vad som triggat detta. Men vad
som förmodligen hade hänt, var att polisen stått och väntat på att ta en del av demonstrationen,
särskilt med tanke på den tid det måste ha tagit för att genomföra
denna oerhört snabba insats. Några personer med speciella behov eller
handikapp släpptes igenom, resten fick vänta. Förmodligen skulle det se
dåligt ut i media om de frihetsberövar till exempel en synskadad eller
en förälder med en barnvagn. Då satte vi oss ned för att visa att vi är
fredliga.
– Men att resten skulle få gå visade sig vara otänkbart.
Talkörer som ”Let us go!” och ”This is what democracy looks like!”
ropades men utan effekt på polisen. Inte heller
appeller från demonstranterna. Däremot nådde vi fram till demonstranter
på andra sidan polismuren, som i solidaritet gick tillbaka till
det omringade området, som nu såg ut som om demonstranterna var
massmördare eller krigsfångar i en krigsfilm, berättar Amer.
– Flera personer
ropade att polisen börjat omhänderta demonstranter och de som satt ner
och gjort motstånd hade blivit attackerade med batonger. För att återigen visa på
fredlighet ställde sig alla upp och för att bli gripna för någon okänd
anledning. Alla blev tagna. Polisen handfänglsade alla med strypsnara
bakom ryggen och vi sattes på marken i väntan. Marken var oerhört kall och
det blev smärtsamt att sitta på marken efter bara några minuter. Där
satt alla i 3-4 timmar. Bara detta var tortyr, men då folk behövde gå
på toa blev situationen ännu värre. Väntetiden var lång, ibland över en
timma. Att lägga på detta så var strypnarorna det brutala. På flera
håll hördes det rop på polisen att man tappat känslan i armen, efter
att ha ropat efter hjälp ett bra tag. Att inte få gå på toa och finna
sig vid smärta gjorde att en hel del var tvungna att ställa sig upp.
Och poliser som vägrat hjälpa dem, var snabbt på plats för att veva med
batongen.
–
Väl inne i bussen togs inte strypsnarorna av utan
folk var tvungna att sitta där med fängslet på i flera timmar till.
Jag satt i en av bussarna och blev inte släppt förrän kl 23:20 – över
sex timmar med handfängsel. I
bussen var polisen ytterst otrevlig och vid ett tillfälle örfilade
en polis en av de fängslade. Där satt jag och undrade vad som hade gjort
att vi alla blev tagna. Och under hela den perioden fick vi aldrig
något svar på den frågan. Vad som hände var att polisen tog våra
personuppgifter och bussade i väg oss. Allt som allt tog det åtta
timmar för att vi skulle visa vad
vi heter, berättar Amer.
