WHO: ”Det värsta ligger ännu framför oss”

Samtidigt med den fortsatta smittspridningen börjar allt fler länder att öppna upp, vilket spelar rysk roulette med människors liv och hälsa (Foto: European Centre for Disease Prevention and Control / Flickr CC).

av Per Olsson // Artikel i Offensiv

I måndags (den 20 april) varnade världshälsoorganisationen WHO att vi ännu inte har sett det värsta av coronapandemin. Varningen kom samma dag som antalet bekräftade smittade globalt ökat till nära 2,5 miljoner personer och 164 000 personer dött i viruset – där båda siffrorna sannolikt är stora underskattningar.

Samtidigt med den fortsatta smittspridningen börjar allt fler länder att öppna upp, vilket spelar rysk roulette med människors liv och hälsa.
I ett allt mer polariserat USA driver Trump och hans anhängare med stöd av storföretagen en extremt utmanande kampanj för att öppna upp igen i början av maj. 
Enligt Trump är ”läget nu under kontroll”. Det hävdade även den ryske presidenten Putin strax innan smittan började spridas på ett lavinartat sätt i Ryssland.
Den senaste tidens dramatiska prisfall på råolja, särskilt på den amerikanska WTI-oljan, riskerar nu bli ett ytterligare argument för att samhället snabbt måste återgå till det ”normala”.

Oljeprisfallet är en följd av fortsatt överproduktion, trots att den globala efterfrågan har störtdykt med nära en tredjedel. Att handlarna i måndags fick betala för att bli av med sin olja illustrerar krisens djup och omfattning. Priset på WTI-olja är det lägsta sedan handeln med denna olja inleddes år 1983. Priset har också fallit på Nordsjöoljan Brent, men inte lika mycket.
– Det som händer nu är att det är svårt att hitta lagringsplats för oljan som produceras i USA. Det är fullt. Då måste man dumpa priserna. Det är ingen som vill ha oljan, kommenterade Thina Saltvedt, oljeanalytiker på Nordea, i SVT och tillade att situationen är extrem. 
Och det är en ”extrem” situation som kan bli långvarig på grund av att ”det låga oljepriset är här för att stanna” (råvaruanalytikern Christian Kopferi i SvD Näringsliv den 21 april). I spåren på oljeprisfallet följer en serie av ekonomiska, politiska och sociala konvulsioner, som kan påskynda en rad regimers fall.

Att oljepriset rasade även efter den uppgörelse mellan de oljeproducerande länderna, som blev klar i mitten av april och som innebär att oljeproduktionen minskar med 9,7 miljoner fat (nära 10 procent av hela produktionen, en rekordstor minskning) om dagen under maj och juni, spred ytterligare panik och skräck inom det kapitalistiska etablissemanget.
Uppgörelsen, som endast blev möjlig efter enorma påtryckningar från Trumpadministrationen och USA:s oljejättar, visade sig snabbt vara otillräcklig eftersom den globala efterfrågan enbart under april beräknas ha minskat drygt tre gånger så mycket (med 29 miljoner fat).
Oljeprisfallet får katastrofala effekter, särskilt i fattiga länder som exempelvis Nigeria där oljan står för mer än 90 procent av landets exportinkomster och mer än hälften av statsinkomsterna. Priset på olja från Nigeria överstiger nu produktionskostnaderna.
I USA har Trump lovat att stödköpa olja och ge nya subventioner till oljebolagen för att försäkra sig om deras fortsatta stöd. Det förstärker oljeberoendet när krisen har gjort behovet av en total och grön omställning  än mer akut.
Den djupa ekonomiska krisen, den värsta sedan 1930-talets depression, och den kollapsade efterfrågan utgör en prispress på inte bara olja, utan även på andra råvaror. Undantaget är priset på livsmedel. 
Kombinationen av regeringarnas protektionistiska åtgärder och marknadens kaos jämte de effekter på produktion och handel som nedstängningarna får har resulterat i att priset på exempelvis ris har stigit till sin högsta nivå på 13 år. 

En ny global matkris hotar. Enbart i Västafrika hotas nu 50 miljoner människor av hunger. ”Enligt FN:s beräkningar kan hälften av alla jobb i Afrika gå förlorade och en halv miljard människor kan hamna i fattigdom till följd av coronakrisen” (Oxfam den 9 april).
När behovet av global samordning och gemensamma åtgärder är som störst går de kapitalistiska regeringarna i motsatt riktning – mot mer nationalism och nya murar byggs. Det i sin tur förvärrar krisen. 
Coronakrisen är en historisk kris för kapitalismen och nyliberalismen, vilken måste besvaras med organisering och kamp för en global socialistisk omställning.