Xi och Trump sluter tillfällig ”vapenvila”

Det tog bara 100 minuter för de två ”starka männen” som leder världens största supermakter att enas om en ettårig vapenvila i deras långvariga handelskrig. Det överraskande korta och därför innehållsmässigt tunna mötet på en militärbas i Busan, Sydkorea, mellan presidenterna Trump och Xi avslöjade ändå mycket om relationerna mellan USA och Kina och den djupa krisen i den globala kapitalismen.

Av Vincent Kolo // Artikel i Offensiv

Detta var det första mötet mellan Trump och Xi Jinping på sex år. Den amerikanske presidenten har under hela året talat som en besatt om att träffa Xi, en av flera diktatorer och ”starka män” som den amerikanske presidenten både beundrar och betraktar som sin ”vän”.

När handelskonflikten plötsligt eskalerade igen i början av oktober hotade Trump kortvarigt att ställa in mötet helt och hållet samt hotade att höja USA:s tullar mot Kina till 100 procent. Detta var en reaktion på den kinesiska regimens oväntade tillkännagivande av nya, strängare kontroller av exporten av sällsynta jordartsmetaller, en marknad som Kina helt dominerar. Samtidigt gav den kinesiska regeringen ingen bekräftelse på att Xi skulle träffa Trump i Sydkorea. Kinas utrikesministerium bekräftade mötet först den 29 oktober – dagen innan mötet.

Det som kom ut av mötet är långt ifrån det omfattande handelsavtal som Trump hävdade var ”12 av 10”. Dess vaghet följer samma mönster som dussintals andra handelsavtal som Vita huset har slutit. Trumps team fick fram eftergifter från den kinesiska regimen och gjorde några små eftergifter själv. Det är i bästa fall en skakig ettårig vapenvila. Ytterligare uppblossande konflikter, nya spänningar och till och med ett totalt sammanbrott av avtalet är en inneboende del i den fortsatta utvecklingen.

Här listas vad man kom överens om eller gavs bort:

Sällsynta jordartsmetaller: Kina gick med på att pausa sina nya exportkontroller för sällsynta jordartsmetaller i ett år. USA gick med på att släppa sitt hot om 100-procentiga tullar. USA gick med på att pausa sin hotade utvidgning av Entity List till att omfatta dotterbolag, vilket om det genomfördes skulle vara ett svårt slag mot de kinesiska kapitalisterna. Entity List är en svart lista från den amerikanska regeringen som främst riktas mot kinesiska företag som stämplats som ett hot mot ”nationell säkerhet”, med telekomjätten Huawei som det mest kända exemplet. Kinas globala ledarskap inom sällsynta jordartsmetaller, som står för 60 procent av brytningen och 90 procent av bearbetningen, visar hur den ”demokratiska” kapitalismen använder kapitalistiska diktaturer när det passar dem bäst. Sällsynta jordartsmetaller är egentligen ganska vanliga, men brytningen och bearbetningen av dem kan vara farlig för arbetarna och miljön. Raffinering av ett ton sällsynta jordartsmetaller kan producera 2 000 ton giftigt avfall. Icke-fackligt organiserat halvslavarbete var lösningen för den globala kapitalismen, så i årtionden outsourcades detta arbete till Kina. Många av dess regioner som producerar sällsynta jordartsmetaller har förstörts och det kan ta 100 år att sanera dem.

Jordbruk: Kina gick med på att köpa 12 miljoner ton amerikanska sojabönor fram till januari och sedan 25 miljoner ton per år under de kommande tre åren, plus andra jordbruksprodukter. Men det innebär bara att klockan vrids tillbaka till tiden före Trumps återkomst till makten.

Elektronik: USA:s regering vägrade att göra några eftergifter (åtminstone inga som har rapporterats) när det gäller export av halvledare till Kina. Detta understryker att teknik- och AI-kriget är den mest avgörande fronten i det bredare handelskriget, som i övervägande grad handlar om militär konkurrens.

Tullar: Den mest betydande förändringen från samtalen mellan Xi och Trump är sänkningen av de amerikanska tullarna med 10 procent, uppenbarligen för att belöna framstegen med att stoppa flödet av prekursorkemikalier från Kina som används för att producera drogen fentanyl. Trump gjorde exakt samma påståenden om ”framsteg” under sitt första presidentbesök i Kina 2017. Trumps andra administration använder ”kriget mot narkotika” inte bara i konflikten mellan USA och Kina utan ännu mer uppenbart i sin militära maktdemonstration i Karibien. Sänkningen med tio procent innebär att den genomsnittliga amerikanska tullsatsen mot Kina ligger kvar på 47 procent, vilket fortfarande är en av de högsta nivåerna i världen. Kinas tullar mot USA är tio procent, med ytterligare 24 procent (så kallade ömsesidiga tullar) upphävda under vapenvilan.

Nittionio procent av de globala medierna verkar helt ha missförstått när de hävdar att Kina vinner handelskriget och till och med att Xi Jinping och regimen har kommit ut ur Busansamtalen ”med en starkare position” (New York Times). Många vänsterorganisationer, såsom IMT/RCI, gör samma misstag genom att överskatta Xi-regimens styrka och underskatta krisen i Kina. Det handlar inte heller om att Trump eller USA-imperialismen är stark eller stabil. Som vi förklarat i tidigare artiklar kommer ingen av sidorna att vinna denna konflikt. Dessa regimer är uttryck för historiska ekonomiska och politiska kriser inom den amerikanska och kinesiska kapitalismen.

Den kinesiska regimen har böjt sig och gått med på ett mycket ojämlikt tullavtal – 47 mot 10 procent – och ser detta som det bästa den kan uppnå just nu. Denna ojämlika tullsats är nu fastställd fram till november 2026, enligt villkoren i vapenvilan. Det är uppenbart att detta inte är någon seger. Det är inte bättre, och i vissa fall mycket sämre än för många andra regimer som kapitulerade för Trump från början.

Dessutom meddelade Trump bara några timmar före mötet att USA skulle börja testa kärnvapen igen för första gången på 33 år – ett drag som tydligt riktade sig mot Kina i första hand, men också mot Ryssland och Nordkorea, båda allierade med Peking. Men Xis team valde att ignorera frågan. Avsaknaden av något svar tyder på att Xi och hans medarbetare var desperata i sin önskan att få ett avtal i hamn.

Mötesplatsen var också utan motstycke. Det var första gången som en ledare för Kina träffade andra regeringschefer på en utländsk militärbas, än mindre en amerikansk bas. Detta i sig är förödmjukande för Xi Jinping. Trumps regering och dess underrättelsetjänster tycks nu vara medvetna om att inom den kinesiska toppen rasar den mest omfattande maktkampen någonsin. Men de flesta medier är blinda för denna utveckling och hävdar att Xi har ”fast” kontroll.

Även om det är omöjligt att veta exakt vad som händer inom den kinesiska diktaturen, en av de mest hemlighetsfulla av alla ”svarta lådor”, tyder regimens skarpa helomvändning i fråga om sällsynta jordartsmetaller och den radikalt annorlunda, nästan underdåniga tonen hos den notoriskt nationalistiska Xi på att krisen i toppen nu är extremt akut. Detta kommer inte som någon överraskning för ISA och marxister, som länge har rapporterat om den förödande krisen inom den kinesiska kapitalismen.