Libanon: Ilskan mot åtstramningar och nyliberalism har inte lagt sig

av Robert Bielecki // Artikel i Offensiv

Fjolåret var synonymt med masskamp mot förtryck, åtstramningar och nedskärningar. Nu har ilskan återigen eldats på i Libanon, där hundratals tog till gatorna efter att militären sköt ihjäl en 26-årig demonstrant förra veckan.

Antiåtstramningsprotesterna i Libanon blev till en enorm folklig rörelse i likhet med de många andra samtidiga massrörelser globalt ifjol. Massorna har inte haft råd med basvaror och bensin i landet. Under coronapandemin har kampen tvingats ta paus – men pandemin har också förvärrat situationen för arbetarklassen.
I Libanon var fattigdomsnivån innan pandemin omkring 50 procent; nu lever över hälften av befolkningen under fattigdomsgränsen på grund av den strikta nedstängningen i landet.

På grund av den pressade situationen tog massorna återigen till gatorna. Måndagen den 27 april sköts en ung demonstrant av militären och avled dagen efter, vilket ledde till upploppsliknande scener i flera av Libanons storstäder de efterföljande dagarna.
Särskilt riktade sig protesterna mot militären och bankerna. Ilskan mot militären är inte bara på grund av dödsskjutningen, utan också för att de skyddar status quo.
– Armén är inte våra bröder. De skjuter oss för att skydda politikerna, sa en ung kvinna till lokalpressen i Beirut den 29 april.
Bankerna representerar kapitalet. Den stränga kapitalkontrollen och att de har stoppat uttag av utländska valutor, som tidigare har varit standard för libaneserna, har kastat ner många fler i fattigdom.

Protesterna lär sannolikt komma tillbaka i ännu större omfattning när virusets spridning har hejdats. De styrande i Libanon har all anledning att oroa sig för arbetarklassens kommande vrede.