av Liv Shange Moyo // Artikel i Offensiv
Den 21 augusti 1940 dog Leo Trotskij till följd av skadorna han hade tillfogats dagen innan av Stalins lejde mördare. Till 80-årsminnet av mordet har Vaktel förlag gett ut en välkommen ny bok av den socialistiska historikern Håkan Blomqvist. På just över 100 sidor är Trotskij! Revolutionären mot Stalin (Vaktel förlag, 2020), som Blomqvist själv beskriver den, ”en komprimerad introduktion” till Trotskijs liv och idéer.
Trotskij, revolutionären som var en av nyckelledarna under både den besegrade ryska revolutionen 1905 och den segerrika Oktoberrevolutionen 1917, som byggde upp och ledde Röda Armén till revolutionens försvar under inbördeskriget, som tog strid för att återupprätta arbetardemokratin mot byråkratins tilltagande makt under 1920-talet, som varnade för och kämpade mot stalinism och fascism under 30-talet, och grundade en ny international för att bemöta ”kapitalismens dödskamp” som just stod för dörren i form av andra världskriget.
Ett svindlande rikt politiskt liv, som det kan och har skrivits mycket om. Håkan Blomqvist har istället med lätt hand skrivit en välbehövligt kortfattad introduktion med siktet inställt på de som ”inte tror att kapitalismen är svaret på vår tids stora överlevnadsfrågor”.
I själva titeln ”revolutionären mot Stalin” ryms en viktig del av den introduktionen. Försvaret av den revolutionära marxismen, berikad med lärdomarna både från den ryska revolutionens seger och de många revolutionära nederlagen under Stalins byråkratiska diktatur, är ett arv som svarar mot vad de allt fler unga som idag reser sig upp mot rasism, sexism, klimatkatastrof och kapitalismens hopplöshet söker efter.
”Vilken Trotskij?” frågar sig Blomqvist, och verkar vilja säga att det finns versioner att ta fasta på och andra att sålla bort så här 80 år av historiska omvälvningar senare.
Ändå skissar glimtarna, i korta kapitel om ”rebellen”, ”bolsjeviken”, ”krigskommissarien”, ”världsrevolutionären”, ”proletärdemokraten”, ”antifascisten” och ”antistalinisten”, en bild av en konsekvent helhet av att på allvar söka att förstå och förändra världen. Där ingår misstag, som tanken att knyta fackföreningarna till sovjetstaten i en kampanj för att stärka industrialisering och arbetarmakt efter inbördeskrigets slut, men också förmågan att erkänna och lära av dem.
Här ryms korta och mestadels tydliga sammanfattningar av Trotskijs bidrag till marxismen, i historiskt sammanhang – teorin om den permanenta revolutionen, bekräftelsen i genomförandet av oktoberrevolutionen, revolutionens försvar med olika medel, från inbördeskriget till kampen mot den byråkratiska urartningen, internationalismen och kampen mot fascismen.
Trotskijs analys av Stalinismen, Den förrådda revolutionen, kanske hans viktigaste bidrag till marxismen, hade gärna fått ta lite mer plats. Blomqvists återgivning av det här arvet grumlas istället av en viss överbetoning av ”psykologin” hos den nya byråkratiska kast som Stalin blev representant för. Här som på några andra håll i boken infinner sig känslan av att Blomqvist lite forcerat försökt hitta svagheter i Trotskijs analys och gärning –möjligen för att ”stå på murarna” lite för en nykter och nyanserad överblick.
Istället blir just de här styckena mer otydliga, som i det här fallet då ”Trotskijs misslyckade psykologisering” är i förgrunden snarare än de grundläggande processerna.
En liknande svaghet är när Blomqvist tar upp det misslyckade revolutionsförsöket i Tyskland 1923 på ett sätt som får det att låta som om det ledde till en personlig ”misskreditering” av Trotskij (som dess ”ingenjör”). Inte bara Trotskij, utan arbetare över hela världen, hoppades på att Tyskland 1923 skulle bli genombrottet för världsrevolutionen. Bakslaget var framför allt på det världshistoriska planet, inte det personliga.
En bild av en konsekvent helhet av att på allvar söka att förstå och förändra världen.
Blomqvist lägger jämförelsevis stort tryck på att kommentera det som kan framställas som mest kontroversiellt hos Trotskij idag – ”röda terrorns” Trotskij, eller den i konventionella historieskrivning ”givna” kopplingen från Trotskij/Oktoberrevolutionen till Stalin/folkmorden.
I boken finns till exempel en sida om inbördeskriget som sådant, och fyra om ”terrorn”. Det blir en aning obalanserat, men kan nog vara användbart för läsare som är nya för Trotskij och har frågor.
Det är också värdefullt att Blomqvist reder ut begrepp som ”proletariatets diktatur” och ”permanent revolution” i sina sammanhang – då och nu.
Väl medveten om det korta formatets begränsningar har Blomqvist lagt till länkar till korta filmer och förslag på vidare läsning, en sorts bonusmaterial för den som vill ha mer. Ett bra grepp!
Sammantaget formar sig de korta kapitlen till en allsidig introduktion till Trotskijs idéer och politiska liv – ett värdefullt bidrag i en tid som formligen skriker ut behovet av vägvisare.
I sin introduktion beskriver Blomqvist verket som ”glimtar ur ett kosmos från en annan tid vars avlägsna ljus – och mörker – ännu tycks kunna nå oss”.
Den tiden är inte så avlägsen som många tror, vilket vi har påmints om i dessa dagar då arbetarna i Belarus tagit upp så gott som exakt samma metoder som Petrograds arbetare använde när de började februarirevolutionen 1917 – att gå från fabrik till fabrik och kalla ut arbetarna där inne, att samlas i stormöten där kraven och programmet formuleras och utvecklas via en öppen mick, eller då ”motståndsråd” bildades i Sudans arbetarkvarter under revolutionen förra året.
Många fler kommer att söka arvet efter den ryska revolutionen under åren som kommer. Nu kan några av dem hitta Blomqvists lilla bok som första introduktion till Trotskijs idéer – en lovvärd insats som förhoppningsvis kan leda ytterligare några vidare till att ta upp kampen för det Trotskij levde och dog för.
Titel: Trotskij! Revolutionären mot Stalin
Författare: Håkan Blomqvist
Förlag: Vaktel förlag
Utgivningsdatum: augusti 2020
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.