Av Miranda Schenk // Artikel i Offensiv

Autism och tysta tårar är en diktsamling om att känna sig fel och vilsen. Om att tvingas hålla igång och trycka undan för att hålla nere det som skaver, om att inte passa in, om att vilja vara något man inte är. Om att vara liten och skör samtidigt som man vet att man kan klara nästan vad som helst. Om att vara alldeles för mycket, men samtidigt aldrig riktigt räcka till. Om att känna allt så intensivt, från självhat till den djupaste kärlek och åtrå. Allt detta gör den på ett väldigt relaterbart sätt, i alla fall om man själv också har erfarenhet av en lite annorlunda hjärna.

Många av oss känner Julia Engström som en aktiv socialist som många gånger har givit känsla och nerv till våra demonstrationer och kamper genom sin poesi. Det är väldigt glädjande att hon nu har kommit ut med sin första diktsamling. Den finns att köpa på Bokus bland annat. Samlingen innehåller även en del samhällsanalyser där vikten av jämlikhet och solidaritet läggs fram, men också hoppet om och tron på att vi faktiskt kan bygga en bättre värld. ■

Vad vore livet utan melankoli? det vore nog en konstig melodi. Jag gillar även mörka toner, behöver alla livets färgpatroner.

Jag vet att vissa inte hör alla toner, de vandrar runt som glättiga kloner. Jag är vän med mörkret tror jag, det kommer ju alltid en ny dag.

Jag tror att vi behöver våra tårar, lika rena som nyutslagna vårar. Ja, jag bär med mig melankolin, den samsas i hjärtat med dystopin.