Regeringen försämrar a-kassan – straffar arbetslösa

Av Miranda Schrenk // Artikel i Offensiv

Regeringen är nu inne på sin tredje arbetsmarknadsminister för mandatperioden och Johan Blitz (L) går på med samma hårda retorik som de tidigare. Folk ska ”motiveras” till att jobba genom att tvingas kvalificera sig till välfärden och leva under större ekonomisk stress genom ändringar i a-kassan. Detta under en tid där Sveriges arbetslöshet är den tredje högsta i EU.

Tidigare i år kom prognoser från bland annat Arbetsförmedlingen att arbetslösheten skulle börja sjunka under hösten. Nu ligger den fortfarande högt på 8,7 procent, enligt SCB:s statistik.   Prognoserna har skiftat till att siffrorna inte kommer att sjunka förrän nästa år. 

De ändringar i a-kassan som träder i kraft den första oktober innebär visserligen att de som tjänar mycket kommer få en högre ersättning än idag, men även de drabbas av den snabbare nedtrappning som kommer att införas. Redan efter hundra dagar kommer ersättningen att sänkas med 10 procent, för att sedan sänkas med ytterligare fem procent var hundrade dag, en nedtrappning som också gäller för aktivitetsstöd.

Hur länge man kan få ersättning  beror på hur många månader man tjänat minst 

11 000 kronor under de senaste tolv månaderna så länge man tjänat över 120 000 totalt. Om man tjänat 11 000 under minst fyra månader i rad, men totalsumman är för låg får man den lägsta ersättningsperioden: 66 dagar. För att komma upp till dagens standardperiod på 300 dagar måste man ha tjänat minst 11 000 kronor under elva månader eller mer, medan om man jobbat exempelvis säsong under sju månader får man bara 100 dagar. De extra 150 dagar man får om man har barn under 18 år kommer att slopas med de nya reglerna, vilket självklart kommer att drabba barnfamiljer hårt.

Förutom ändringarna i a-kassan vill regeringen också införa ett bidragstak, aktivitetskrav på försörjningsstöd utan hänsyn till individens förutsättningar och en kvalificering till välfärden för invandrare. Framförallt har det senare förslaget har kritiserats hårt av både IFS (Inspektionen för socialförsäkringen) och SKR, (Sveriges Kommuner och Regioner) som anser att det riskerar att öka utsattheten.

Samtidigt fungerar Arbetsförmedlingen inte som mycket annat än en kontrollmyndighet. Nyligen rapporterade SR att de börjat registrera folks IP-adresser när de loggar in för att säkerhetsställa sig om att de arbetssökande befinner sig i Sverige, då det är ett krav för att ha rätt till a-kassa. Men att få stöd i sitt arbetssökande är det inte tal om, i alla fall inte under de första tre månaderna, trots att det är lättare att få ett nytt jobb ju kortare tid man varit arbetslös.

Istället för att regeringen rannsakar sig själv och sin oförmåga att bedriva en fungerande arbetsmarknadspolitik fortsätter de att sparka på dem som redan ligger. I en debattartikel i Aftonbladet skriver arbetsmarknadsministern att ”det ska inte gå att gå på bidrag år efter år”, för i regeringens ögon handlar det om lathet och för dem står invandrare som vanligt som de största av syndabockar och anklagas för att inte vilja jobba. Som att inte hela vårt samhälle går runt på invandrare som står ut med odrägliga arbetsvillkor och hälsovådlig arbetsmiljö inom till exempel vård och omsorg, lokalvård och kollektivtrafiken.