Regeringen gör barnen fattigare

Av Stephen Rigney // Artikel i Offensiv

I förra veckan lade regeringen fram sitt förslag om en så kallad bidragsreform – en reform som ytterligare urholkar samhällets redan begränsade skyddsnät.

Förslaget innebär införandet av en kvalificeringsperiod innan man kommer in i socialförsäkringssystemet samt ett aktivitetskrav och åtstramade bidragsnivåer inom ekonomiskt bistånd.

Bland annat ska ett bidragstak börja gälla från och med januari 2027, tillsammans med ett kraftigt ingripande i det kommunala självstyret med ett förbud mot kommunernas nuvarande möjlighet att bevilja bistånd utöver vad som bestämts av regeringen. Regeringen påstår att försämringarna ska göra det mer lönsamt att arbeta än att leva på bidrag. Men det är förstås skillnad på bidrag och bidrag i de blåbrunas ögon, bara att man i vissa fall väljer att kalla det för avdrag. Vad annars är exempelvis rotavdragen (som höjdes under våren), eller regeringens skatteminskningar, än bidrag till de rika? Men när det gäller stöd till de fattigaste måste bidrag bekämpas till varje pris.

Regeringens förslag kommer att slå emot alla som idag har ett behov av stöd. Riksnormen – det schablonbelopp som ska täcka grundläggande behov som exempelvis mat, kläder, hushållsprodukter med mera – kommer att stramas åt för att bättre ”spegla[r] dagens konsumtionsmönster”. Detta trots att riksnormen länge halkat efter den allmänna standardutvecklingen. Riksnormens köpkraft sedan den infördes år 1998 har i princip varit oförändrad – med andra ord har levnadsstandarden för de som har ekonomiskt bistånd i stort varit oförändrad samtidigt som disponibla inkomster allmänt ökat med i snitt 60 procent under samma period. Och i takt med inflationskrisen har riksnormen urholkats ännu mer.

Men de mest allvarliga attackerna riktar sig mot barnhushåll. För ensamstående med fyra barn och sammanboende med fem barn kommer riksnormen per barn minskas med 40 respektive 75 procent från och med det fjärde respektive femte barn. För sammanboende innebär en minskning med mer än 8 000 kronor per månad. Det kräver en otroligt mental ansträngning för att kunna tro att sättet att minska utanförskap och fattigdom bland de hushåll som redan utgör den största andelen fattiga är att göra dem ännu fattigare. Men bakom denna attack ligger de blåbrunas brutala rasism. Regeringen har varit helt öppen med att den här reformen har asylsökande och andra invandrare i sikte.

Mycket sägs om att det ska vara lönsamt att arbeta, men inte ett ord om hur hög arbetslöshet, låga löner, en nedmonterad välfärd eller bostadsbristen bidrar till både utanförskap och fattigdom. Ett sätt att förkorta kvalificeringstiden till socialförsäkringssystemet är till exempel att ha en lön på minst 38 700 kronor i månaden. Med inflationskrisen och ockerhyror är det långt ifrån en bekväm lön idag, men det är också mer än hela 50 procent av befolkningen tjänar!

Men denna reform handlar inte om att bryta utanförskap eller ett så kallade bidragsberoende – det är ren skuldbeläggningspolitik som syftar till att straffa de mest utsatta för den fattigdom som kapitalismen skapar.