Avgrundsklyftor är inte trygghet

Detta är en del av Offensivs fördjupning om Valets viktigaste frågor:

Alla stora partier kommer att slåss om din röst i valet med argumentet att just de skulle kunna skapa trygghet. Men vad är det som skapar trygghet?
Högerns standardrecept: stängsel, murar, inlåsning, övervakning och repression är inte bara uttryck för motsatsen till trygghet – det vill säga rädsla – de genererar också mer otrygghet.

Elin Gauffin (elin.gauffin@socialisterna.org)

Bilden av 13-åringar bakom lås och bom är talande. Inlåsningen av barn kommer leda till fler förlorade liv, livslång kriminalitet och att brottsligheten sjunker ännu längre ner i åldrarna. Det signalerar ett barnfientligt iskallt samhälle.
Vi behöver känna tillit för varandra om vi ska känna trygghet. Gemenskap och gemensamma projekt såsom att gemensamt bygga ett välfärdsamhälle är den absoluta bottenplattan i tryggheten. Högern gör precis tvärtom. Med sänkta skatter för de allra rikaste och urholkade socialföräkringar har de eldat på den kapitalistiska idealbilden att sköta sig själv och roffa åt sig så mycket av andra som möjligt.

Allraplundraren Alexander Ernstberger ställer glatt upp som exempel på råkapitalismen.
”Jag har ingenting att skämmas för” och ”Alla begår väl ekobrott ibland” säger han i media när han står upp för sitt rykte som “Grischkungen”, ungas idol för hämningslöst överflöd med bland annat inköp av Sveriges dyraste villa. Detta efter att han dömdes till sex års fängelse för att bland annat bestulit 130 000 fattigpensionärer på miljontals kronor.

De värsta miljardärerna går helt fria och över hela världen styr de öppet i politiken och vältrar sig i miljöförstörelse. När det gäller förmögenhetsklyftor är Sverige nu värst i Europa. (UBS Global Wealth Report 2025, Euronews Buisness). Politiker som Jimmie Åkesson och Ebba Busch odlar lögnen att det inte är ett problem att människor är rika (Agenda den 17 maj) och Liberalerna toppar med att ha målet dubbelt så många miljardärer. När Nooshi Dadgostar satt i Skavlans studio och diskuterade klassklyftor med bland annat Alexander Ernstberger så jamsade hon med. Ingen uttalar rakt ut det som måste sägas: att de superrika är rika för att andra är fattiga. Deras rikedom kommer av exploatering av arbetare. Så deras rikedom är ett väldigt stort problem. Och att detta inte är ett huvudnummer i valkampanjen för att partier som S och V förborgerligats är ett viktigt argument för att det behövs ett nytt arbetarparti.

Dagens samhälle bygger med andra ord på ekonomiskt våld. De rika bygger murar runt sina reservat för att de är rädda för att människor som går hungriga ska göra uppror. ■

”I en parallell värld”

– Jag är lågavlönad, ofta arbetslös. Det känns som att man är i en parallell värld. Man tänker att det måste ju rätta till sig någon gång, men det gör ju aldrig det. Utanförskap är att man aldrig kan hänga med på något som kostar pengar.

– Borgarna talar om ”de som bidrar”, som om vi hade valt att födas till till exempel kvinnor där mycket obetalt omsorgsarbete leder till livslång ekonomisk börda, till följd av bland annat en skola som inte fungerar. Det är många faktorer som samspelar när klassklyftor skapas.■ Foto: Natalia medina

Fakta:

  • Antalet människor i fattigdom i Sverige har ökat med 120 000 det senaste året. På fem år har antalet fattiga fördubblats till 730 000 personer (SCB). 1 av 8 barn lever i fattigdom.
  • Barnfattigdomen i Rinkeby-Tensta är 36,4 procent och trångboddheten i Järva når 38 procent. 
  • I Södra Ängby har man dubbelt så hög årsinkomst per invånare som i Bredäng.