”Afghaner får skulden för allt som går fel i Iran”

Av Sigbritt Herbert // Artikel i Offensiv

Ahmad (heter egentligen något annat) sitter och berättar om sitt senaste besök hos familjen i Irans huvudstad Teheran.

Afghanske Ahmad kom till Sverige 2015 och visste då inget om familjen som han kommit ifrån under flykten. När han efter 4 år fick kontakt med dem försöker han träffa dem så ofta han kan. Hans senaste resa var mycket uppskakande.

Under hans vistelse i Teheran ägde Israels och USA:s bombningar och raketattacker rum.

– Raketerna slog ner ganska långt från min familjs lägenhet, men hela huset skakade. Mamma sa åt oss att inte ligga och sova nära ett fönster. Hon var rädd att fönsterrutorna skulle krossas, berättar Ahmad.

Sedan kommer vi in på situationen för afghaner och då ändras Ahmads ansiktsuttryck. Det blir jobbigare för honom att berätta. Afghaner får skulden för allt som går fel i Iran. De jagas på alla upptänkliga sätt. Ahmad berättar om en gång när hans bror var på hemväg från jobbet. Polisen visste att många slutade jobbet vid den tiden och låg i bakhåll. De sög tag i de som var på hemväg. Brodern försökte förklara att han hade giltiga dokument, men polisen ville inte lyssna på honom. Han fördes till en stor hall och placerades på golvet. Där fick han sitta med händerna på huvudet tillsammans med många andra. Lyfte de på huvudet var en vakt där och slog dem med något tillhygge. Klockan halv två på natten släpptes brodern.

Dagen innan Ahmad skulle åka tillbaka ville han åka och hälsa på en släkting en bit bort. Han och brodern tog en taxi. På ett ställe blev de stoppade vid en vägspärr. Den här gången klarade sig brodern, men nu var det Ahmads tur att bli utsatt för polisens behandling. Han hade lämnat alla sina dokument i lägenheten. Föräldrarna trodde att han skulle vara säkrare på så sätt. Nu hade han inget att visa. Fadern kom till polisstationen och vädjade för Ahmads räkning och lyckades få honom frisläppt.

Nu återstod att ta sig tillbaka till Sverige. En del flygavgångar var inställda, men Ahmad lyckades få plats.

Nu sitter Ahmad i Sverige och våndas över familjens situation.

Han är inte ensam, utan det finns tusentals andra i hans situation i Sverige.