ALASKAMÖTET: IMPERIALISMENS INTRESSEN KROCKAR – KRIGETS OFFER HAR INGEN RÖST

Av Jonas Brännberg // Artikel i Offensiv

Trumps möte med Putin i Alaska ledde inte till någon vapenvila i Ukraina. Efter hot om hårda ”sekundära tullar” riktade mot Ryssland för någon vecka sedan svängde Trump 180 grader och sade efter mötet att det är ”upp till Zelenskyj” om det blir fred.

Efter mötet med Putin hade Trump möte med EU och Ukraina. De miljoner vars liv hotas varje dag i kriget har dock ingen röst på dessa möten.

Var toppmötet i Alaska ”en seger” för Putin, som medier och politiker i Europa påstår?

Faktum är att i den imperialistiska maktkamp som pågår kan det som inte vinns på slagfältet inte vinnas i förhandlingar. Medan Trump vill flytta USA:s militära och ekonomiska resurser från Ukraina och mot Kina så har Putin inget emot att fortsätta ett krig som han tror går hans väg. EU-ledarna är i grunden lika cyniska – de vill att Ukraina fortsätter att föra ”deras krig” för att försvara deras makt, inflytande och i slutändan europeiska miljardärers vinster i regionen.

I utbyte mot fred kräver Putin stora områden i Donetsk, som innehåller viktiga mineraltillgångar och ukrainska försvarslinjer. För Trump är det ingen katastrof att Putin kan inkassera en seger både vad gäller territorier och prestige i ett fredsavtal, om det ger USA friare händer mot Kina. Även hos den krigströtta ukrainska befolkningen breder en stämning av ”fred till varje pris” ut sig. För Europas pressade kapitalister vore detta ytterligare ett svaghetstecken från deras sida som de vill undvika till varje pris.

Vad betyder det att Trump inte längre pratar om vapenvila utan istället fredsavtal?

Det betyder att Trump ger efter för att Putin kommer att fortsätta med ”köttkvarns”-offensiven och drönarterrorn mot civila som påtryckningsmedel i kommande förhandlingar. Det visar i praktiken att Putin tror sig kunna ”vinna mer” genom att offra ännu fler soldater i den långsamma offensiven. Hittills sägs en miljon ryska soldater ha dödats eller sårats, i ett krig som det med nuvarande takt skulle ta 100 år för Ryssland att vinna. På grund av en dramatisk ökning av drönarattacker var antalet döda civila i juni det högsta antalet sedan kriget startade.

Försvarar EU-ledarna Ukrainas intressen och självständighet?

EU-ledarna försvarar inget annat än sina egna intressen. Lika lite som de bryr sig om sin egen befolkning när de gör dramatiska nedskärningar i välfärden, lika lite bryr de sig om ukrainska arbetare, soldater och familjer.

I grunden handlar det om att det europeiska kapitalistiska blocket försvagats under lång tid och att en rysk seger i Ukraina skulle försvaga dem ännu mer på dess ”bakgård” i östra Europa. Kriget används för att slå mot Ryssland utan att använda egna soldater, för att utveckla ny mordisk vapenteknik och ideologiskt: för att bryta den antikrigsstämning som dominerat Europa ända sedan andra världskriget.

Det finns heller inte ”ett Ukraina”. Zelenskyj representerar den ukrainska kapitalistklassen: han försöker, å de ukrainska oligarkernas vägnar, övertyga Trump om att köpa ukrainska drönare. Dessutom privatiserar han 3 000 statliga företag medan kollektivavtal har avskaffats för arbetare och fackföreningar attackeras.

Kan förhandlingarna leda till fred?

Även om varken Putin eller länderna i Västeuropa är speciellt intresserade av fred är någon slags vapenvila eller fredsavtal inte uteslutet. Ryssland har övertaget på slagfältet, men regimen har försvagats på grund av växande ekonomiska bekymmer och kan ha dragit slutsatsen att de kanske inte kommer så mycket längre än så här, just nu. EU kan inte heller militärt ta över USA:s roll i Ukraina om Trump skulle göra allvar av hotet att sluta leverera vapen. Att USA helt skulle dra tillbaka stödet om kriget fortsätter är dock osannolikt, mer troligt är i så fall att Trump skulle tvinga Europa att betala – ytterligare en förödmjukelse och försvagning för Europas ledare.

Kan löften om säkerhetsgarantier förhindra nya krig?

En ”Coalition of the Willing” , som Frankrike och Storbritannien kallat till, sägs ha lovat en styrka på 50 000 soldater till Ukraina i händelse av ett avtal, på något sätt uppbackade av USA. Att dessa soldater eller andra garantier skulle innebära ”långsiktig fred” är ett lika ihåligt påstående som att militär upprustning säkrar freden. Dessa soldater skulle precis som USA:s baser världen runt användas i avsändarens intressen. Dagens globala militära upprustning beror på ökad rivalitet mellan stormakterna, där krig är ”blott en fortsättning på politiken med andra medel”, som militärteoretikern Clausewitz skrev. Att den militära upprustningen går snabbast i Europa pekar på att dagens ledare förbereder sig för nya krig.

Vilken är vägen framåt antikrigsrörelsen?

Om man förstår att krigets orsaker är internationella och kopplade till de imperialistiska maktstriderna förstår man också att lösningen måste vara internationell och kopplad till att kämpa mot imperialismen. Det är högst osäkert att nuvarande förhandlingar ens leder till en vapenvila, men om de skulle göra det vore det förstås välkommet för arbetare och soldater på båda sidor om fronten.

Under imperialistisk upprustning skulle ett sådant uppehåll i striderna riskera att brytas när som helst. Stormakters förhandlingar över huvudet på alla arbetare, oavsett nationalitet, måste avfärdas och istället måste vi bygga en antikrigsrörelse underifrån. Mot all imperialism, upprustning och ockupation. För att dra tillbaka alla utländska trupper och för alla nationers frihet och självbestämmande i en värld som styrs av människors behov istället för stormakters maktintressen och miljardärers vinstintressen.■