Arbetarna i kollektivtrafiken ryter ifrån: ”Vi måste göra det själva”

Hundratal i protest utanför Landstingshuset i Stockholm mot de konstanta försämringarna (Foto: Natalia Medina).

av Elin Gauffin

Återigen visar kollektivtrafikarbetarna hur viktiga de är för människors rörlighet, för samhället och för arbetarkampen. Idag ägde manifestationen ”30 år av försämringar, nu får det vara nog!” rum utanför landstingshuset i Stockholm med huvudkravet ”Återta kollektivtrafiken i offentlig regi”. 

Cirka hundra deltagare hade samlats, mestadels bussförare som var den arbetargrupp som tagit initiativet och som mobiliserat mest. Men samtidigt är det intressant hur många olika yrkesgrupper som arbetar inom kollektivtrafiken. Utöver de som talade fanns spärrvakter, säkerhetsinstruktörer och tågvärdar närvarande.
Petri Myllykoski är busschafför och huvudskyddsombud inom Kommunal. Han öppnade manifestationen och gav ordet snabbt till Jannis Konstantis, ordförande för Seko tunnelbanan klubb 111:
– Redan på 1990-talet började vi protestera mot privatiseringarna och upphandlingarna inom tunnelbanan. De leder till problem som vi sedan har sett även inom skola och vården. Upphandlingssystemen har upprätthållits och utökats av både borgerliga partier och så kallade arbetarpartier.

Därefter följde Viktor Risling, styrelseledamot i Seko Stockholm:
– Vi ställdes inför ett val – att upphandla eller bli upphandlad. Varför valde SL det senare? Varför är det inte SL som är ute och upphandlar kollektivtrafik i t ex London och håvar in deras skattepengar istället för tvärtom?
– Förra veckan råkade Stockholm ut för en järnvägskatastrof. Även järnvägsunderhållet är upphandlat. Nu råkade det ske på den enda delen av Stockholms järnväg som fortfarande har tågvärdar. Arlanda Express anställer just nu tågvärdar. Så när olyckan inträffade behövde inte tågföraren vara själv. Nästa gång kan vi se ett dödsfall.
– Det behövs en grön omställning som satsar på kollektivtrafik istället för det här idiotiska upphandlingssystemet.

Moa Friman.

Nästa talare var Moa Friman, pendelförare som också hördes under den vilda strejken. Stämningen bland demonstranterna steg så fort strejken kom på tal.
– Vi har i två år kämpat för en hållbar och säker arbetsplats och tillgänglig kollektivtrafik.
– Vad gjorde du Anton Fendert (skandalomsusat miljöpartistiskt trafiklandstingsråd) när det var kollektivtrafikens dag och du ställde in ditt framförande för att det inte kändes säkert? Du borde ha talat ändå, som du säger till oss att göra. Och vad gjorde Sekos förbundsledning (ett 20-tal Sekoklubbar kräver förbundsledningens avgång efter svekavtalet i avtalsrörelsen) när det inte kändes säkert att hålla repskapsmötet? Ni borde ha hållit repskapsmötet ändå, så som ni säger åt oss att göra.

Även kontrollanterna i tunnelbanan kräver att kollektivtrafiken återtas i offentlig regi, vilket framfördes av Iskandor. Därefter kom Mårten Werle från Seko Sjöfolk och skärgårdsbåtarna:
– Jag har tappat räkningen på alla arbetsgivare vi har haft under mina 24 år, men det är minst 10. Just nu är det Blidösundsbolaget som ingår i Transdev-koncernen. Vid varje övergång skapas ett kostsamt kaos som vi skattebetalare får betala. Nu senast är det arbetsmiljö och boendemiljö som inte ens har ordnat upp sig fast det gått två år. 
– Det här systemet kräver en enorm kontrollapparat som är väldigt kostsam. Det tillsätts konsultutredningar för 20 miljoner kronor för att komma fram till sådant som vi på sjön redan vet. Hur många bevis ska det behövas för att de ska förstå att det här systemet fungerar inte?

Bland demonstranterna hittade jag Jaana, som kör buss i Täby för Transdev:
– Jag håller helt med Mårten från sjöfarten, jag jobbar också under Transdev. Sista året som ett företag kör, innan nästa ska ta över, så investerar de inget alls. När den nya kommer så är den helt inriktad på alla fantastiska summor den ska spara in på. Då försämras arbetsmiljön. Det är vi med om gång efter gång. Nu senast så har vi fått noll minuter vid uppstartstider och lastningstider. Men jag måste ju ägna någon tid åt att tömma bussen, det finns inte schemalagt.

En annan bussförare är Maria som kör för Keolis på Eriksbergsgaraget:
– Vi får längre och längre arbetsdagar. Det finns inte längre 8-timmarsdagar, utan bara delade pass. En arbetsdag kan vara att jag startar 05:19 och kör till kl 10:00, sen är det hål fram till 13:35 och då ska jag köra till 18:30. Jag har tre barn som jag inte hinner träffa ordentligt. Jag måste gå och lägga mig senast kl 21:00. Vi bussförare får inte ens längre gratis SL-kort. Jag måste ha en bil för att kunna ta mig till garaget. 

Eva-Maria Westberg är en resenär som äntrade talarstolen:
– Jag tycker att den vilda strejken var bra. Då förstod jag allvaret. Det finns en lag om skydd mot olyckor som MTR och regionen bryter mot just nu.

Petri Myllykoski.

Sista talaren var Petri Myllykoski:
– Arbetsmiljön har försämrats konstant under 30 år. Det skulle bli bättre och billigare. Jag brukar fråga politiker hur mycket billigare det har blivit. Det kan de aldrig svara på. Men de fortsätter att hävda att det har blivit billigare, utan bevis.
– Men i själva verket har det blivit hur mycket byråkrati som helst. SL har konsulter – för 1,2 miljarder, och alla dessa bolag har egna konsulter och kontor. Ingen har fått det bättre. Det här är en stor skandal.
– Den vilda strejken hade enormt stöd på garagen. Vi måste fortsätta att organisera oss. Det här är bara början. Ingen kommer kämpa åt oss. Det är som arbetarrörelsens barndom, vi måste göra det själva. Välkomna alla på mötet nu på söndag den 4 juni, då kommer vi att diskutera fortsättningen. 

Av ansvariga politiker syntes Michaela Haga från Centern, Jens Sjöström från S och Anton Fendert MP – men de gick snart. Vänsterpartiet hade fikabord med diskussion och vi från Socialistiskt Alternativ som hade bokbord, banderoller, tidningar mm. Riksmedia lyste med sin frånvaro och inte heller fackföreningspressen verkade vara där, trots att Kommunal och Seko officiellt stod bakom demonstrationen. Vilket understryker allvaret i Petris slutord – om att ta saken i egna händer.

Vill du hjälpa till? Offensiv och Socialistiskt Alternativ behöver ditt stöd!

 

Med reaktionär blåbrun högerregering och otaliga kapitalistiska kriser behövs mer än någonsin en röst som försvarar arbetares rättigheter, bekämpar rasism och sexism, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!