Arbetstidsförkortningen kan inte vänta

Av Louise Strömbäck // Artikel i Offensiv

Kampen för en arbetstidsförkortning tog fart under avtalsrörelsen 2024 och verkliga krav ställdes av arbetare som inte längre orkar med tempot och stressen. Vårdförbundet gick ut i strejk för en kortare arbetstid, och även om den striden inte ledde till någon verklig seger så satte den frågan på kartan.

Även i årets avtalsrörelse har frågan kommit upp, men ingen kamp har förts för att få igenom en arbetstidsförkortning. I stället för att göra arbetstidsförkortning till årets kampfråga lyckades LO finta bort sina medlemmar genom att ta ett beslut om en utredning om arbetstidsförkortning som skulle bli klar fram till den 15 maj i år – efter att industriavtalet och ett stort antal andra kollektivavtal redan tecknats.

I en delrapport som släpptes den 5 maj påstår LO att en arbetstidsförkortning skulle innebära att hälften av den tid som går förlorad på lägre arbetstid skulle tas igen i form av ökad produktivitet. Om vi alltså skulle jobba sex timmar istället för åtta, skulle vi ändå producera lika mycket som om vi jobbade sju timmar.

Det är en stor ökning av produktivitet, enbart tack vare mer tid till återhämtning och mindre stress. Utöver detta skulle det dessutom leda till en minskad sjukfrånvaro.

Detta låter positivt, men LO:s egen chefsekonom Torbjörn Hållö pratar hellre om vilka kostnader det skulle innebära – att det innebär ett produktionsbortfall. På så vis sätter han orden i munnen på Svenskt Näringsliv, som säger att en arbetstidsförkortning skulle få stora samhällsekonomiska konsekvenser och att LO vill göra Sverige fattigare. Enligt Svenskt Näringsliv ger LO-rapporten en bekräftelse av hur negativ en arbetstidsförkortning skulle vara.

En annan LO-ekonom har sagt att han tror effekterna kommer att bli övervägande positiva av en arbetstidsförkortning, men att det lika gärna kan gå åt andra hållet. LO står alltså inte fast vid sin egen rapport utan verkar inte riktigt veta vilket ben de ska stå på, och då lutar de som vanligt åt arbetsgivarsidan.

Svenskt Näringslivs chefsekonom Sven-Olov Daunfeldt skulle gärna utöka arbetstiden om han fick chansen: ”Om vi ska klara av välfärden, jobben och säkerheten måste vi ha fler arbetade timmar i ekonomin. Inte färre.”

När en arbetsgrupp inom Socialdemokraterna tog fram förslaget på en 35 timmars arbetsvecka från år 2035 möttes det av samma kritik från Svenskt Näringsliv: det var ”oansvarigt”. Socialdemokraternas egen ledning ställde sig också emot förslaget, som avgörs på kongressen i slutet av maj. Oavsett, så är förslaget alldeles för dåligt och i verkligheten är det bara en opportunistisk kompromiss där arbetsgivarsidan gagnas.

LO-rapporten ser ut att bli ytterligare ett i raden av svek mot de egna medlemmarna och mot hela arbetarklassen i Sverige. Både LO, Socialdemokraterna och Svenskt Näringsliv vet mycket väl att banker och företag går med hundratals miljarder kronor i vinst varje år, för att inte tala om de ytterligare hundratals miljarder kronor som läggs på Nato och andra militära utgifter. Det finns med andra ord mer än nog för att låta slitna arbetare jobba ett par timmar mindre om dagen.

För att människor ska få leva ett drägligt liv, behålla hälsan och kunna spendera lite mer tid med familjen behövs ett omedelbart införande av en arbetstidsförkortning, med en arbetsvecka på som högst 30 timmar och med bibehållen lön.