Chanserna goda för Zohran Mamdani

Av LINUS BLUME // Artikel i Offensiv

För drygt en månad sen vann Zohran Mamdani primärvalet för borgmästare i New York City. Detta mot en splittrad opposition och främste motståndaren Andrew Cuomo, före detta guvernör för New York, som avgick efter att det avslöjats att han sexuellt trakasserat minst 13 kvinnor. Inför borgmästarvalet den 4 november leder Mamdani stort i opinionsundersökningar. Frågan som kvarstår är om hans kampanj är tillräcklig för att föra kampen vidare?

Zohran Mamdani vann primärvalet genom att direkt appellera till den bredare befolkningens behov. Han besvarade ekonomiska oroligheter genom att föra fram konkreta och reella lösningar – som en minimilön på 30 dollar i timmen, gratis kollektivtrafik och hyresreglering för över en miljon lägenheter.
Mamdanis kampanj var till stor del finansierad av små bidrag från över 18 000 personer och genom en dörrknackningskampanj med tusentals volontärarbetare. En stark kontrast till Andrew Cuomos ”Super PAC” -finansierade jättekampanj med bidrag från miljardärer, storföretag och Trumpanhängare.

Så kallade ”Super PAC:s” är USA:s enklaste medel för superrika att direkt influera politiken. Det må finnas restriktioner om direkt samarbete med en viss kampanj eller kandidat, men ”Super PAC:s” kan fortfarande ”självständigt” driva en kampanj och har inga restriktioner i bidragsbelopp eller bidrag från företag.
En svärm av dessa har nu bildats av miljardärer och företag, vissa som kampanjar för Andrew Cuomo och Eric Adams, andra som endast är emot Zohran Mamdani.
Eftersom New York är en stad dominerad av Demokrater och Mamdani vann primärvalet så driver både Andrew Cuomo och det andra alternativet för stadens etablissemang, Eric Adams, sina kampanjer som självständiga. Eric Adams var tidigare borgmästare i New York, som även han behövde avgå efter uppgifter om korruption. Det är en märklig uppställning att företrädarna för etablissemanget och kapitalets intressen ställer upp som oberoende, medan Mamdani ställer upp inom Demokraterna.
För att Mamdani ska kunna förlora så behöver en av kandidaterna avsäga sig kandidaturen, vilket har resulterat i en maktkamp mellan Adams och Cuomo för att få vara ensam förespråkare för kapitalismens och makthavarnas intressen. De har båda använt sig av identitetspolitik för att försöka smutskasta varandra till att ge upp, men detta har endast skadat båda och lyft fram Mamdani som det enda alternativet med en verklig politik. Valet är å andra sidan långt ifrån avgjort och på grund av de enorma förluster som makthavare skulle känna i Mamdanis omfördelningspolitik, kommer de att använda varje verktyg de har för att besegra honom.

Zohran Mamdanis kampanj är dock inte heller den utan problem. Organisationen som Mamdani är aktiv i, Democratic Socialists of America, har tidigare lagt alltför stor vikt vid att jobba inom Demokraterna. Alexandria Ocasio-Cortez, som brukar kallas AOC, är även hon medlem, och har sedan valet till kongressen i ett av New Yorks kongressdistrikt endast lyckats genomföra förändringar på lokal nivå och har i princip givit upp tron på massmobilisering av arbetarklassen.
Denna parlamentaristiska taktik har aldrig funkat och kommer aldrig att funka, speciellt när man driver en kampanj i hjärtat av amerikansk kapitalism. Om Zohran vinner kommer han att vara ansvarig för staden med en polisstyrka större än vissa länders arméer och hemmet för några av världens största och mest giriga företag. Tron på att han som borgmästare skulle ha makten att i grunden störta det exploaterande system som hans stad drivs av är verklighetsfrånvänt. Democratic Socialists of America är tyvärr inriktade på positioner inom Demokraterna och har ingen verklig plan för fortsatt kamp eller för att bryta med tvåpartisystemet. När målet är att få positioner inom det parti som obevekligt har stöttat folkmordet i Palestina och i grunden står i linje med kapitalets intressen, är det bara en viss bit man kan komma.

Mamdani har redan börjat ge eftergifter i några av de frågor som gav honom primärsegern från första början. Bland annat har han modifierat sin position kring Israel och Palestina till att bättre passa Demokraternas position samt dragit tillbaka förslag om att strukturera om NYPD och avfinansiera polisen (Defund the police-rörelsen).
Låt Mamdanis seger bli en språngbräda, inte en återvändsgränd för vänsterpolitik. Låt den vara ett tecken på arbetarklassens styrka i kollektiv organisering och kamp. Bygg ett massparti för arbetare, fattiga, unga och minoriteter, utanför det amerikanska tvåpartisystemets begränsningar och för att föra kampen vidare! ■