Corbyns nylanserade vänsterparti: ”150 000 nya medlemmar per dag”

Fredagen den 25 juli annonserades det att ett nytt vänsterparti kommer att lanseras i Storbritannien, med Jeremy Corbyn och Zarah Sultana som partiledare. Offensiv har pratat med Mike Forster, medlem i Socialist Alternative (ISA:s sektion i England, Wales och Skottland), och drivande i vänsternätverket PACE i Huddersfield som arrangerade konferensen där Corbyn för första gången deklarerade intentionen att verkligen bilda ett nytt vänsterparti. 

Av Vilgot Karlsson // Artikel i Offensiv

Kan du berätta lite om det här nya partiet och hur det kom att lanseras?

Det finns flera faktorer som har bidragit till partiets tillkomst. Den första är att Jeremy Corbyn under en längre tid har varit under press att starta ett nytt parti och nu äntligen har gått ut och sagt att han vill leda ett sådant. Det är ett stort steg framåt jämfört med tidigare uttalanden om att han vill se ”en röst på vänsterkanten för arbetare i Storbritannien”.

Nu börjar det ta form, men den avgörande faktorn var att Zarah Sultana, som är parlamentsledamot, lämnade Labourpartiet. Hon är den enda av de fem oberoende parlamentsledamöterna involverade i projektet som faktiskt har lämnat Labourpartiet. De andra valdes antingen som oberoende eller, i Jeremy Corbyns fall, uteslöts ur partiet.

Tillsammans har de sonderat terrängen, som präglas av Keir Starmers Labourregering som har infört flera fruktansvärda reformer som slår hårt mot pensionärer, familjer med ensamstående föräldrar och invandrare, det sistnämnda är ett uppenbart försök att konkurrera med det rasistiska populistpartiet Reform UK.

Det är en regering som har misslyckats med att genomföra någon genuin förändring alls, förutom reaktionära förändringar, vilket har inneburit att premiärminister Keir Starmer har tappat i popularitet, samtidigt som Reform UK har sett sitt stöd fördubblas under det senaste året och nu faktiskt ligger före i opinionsmätningarna i Storbritannien.

Det är en kombination av Labourpartiets kollaps och det ökade stödet för den populistiska högern, det faktum att levnadskostnaderna och inflationen är mycket höga, arbetslösheten börjar krypa uppåt samt finansminister Rachel Reeves löften om ekonomisk tillväxt som baseras på incitament för storföretagen, som har blivit denna regerings bästa vänner på bekostnad av arbetarklassen.

Alla dessa faktorer tillsammans har skapat ett enormt vakuum, och det finns många människor utanför Socialist Alternative – en liten röst på vänsterkanten – som kräver att våra representanter tar initiativet och bildar ett nytt parti.

I fredags publicerade Zarah Sultana och Jeremy Corbyn ett kort uttalande på sociala medier som deklarerade ungefär: ”Vi behöver ett nytt politiskt parti, vi ställer upp som ledare för detta parti och uppmanar människor att skriva under och ansluta sig.”

Kan du berätta om den roll Socialist Alternative har spelat i att lägga grunden för detta nya projekt?

Förra året gjorde Socialist Alternatives politiska ledning en kartläggning av det politiska landskapet och förutspådde vilken riktning Keir Starmer skulle ta, men han överraskade oss med hur snabbt han har rört sig åt höger.

Vi har gjort det till en prioritet att sätta kravet på ett nytt massparti för kamp i centrum för vårt politiska arbete. Vi har klargjort vad vi menar med ”vänsterparti”. Det ska inte bara vara ännu en valallians, utan ett parti som är förankrat i och en del av arbetarklassen och som har ett tydligt socialistiskt budskap. Vi agiterat för ett sådant parti, och det kravet har mötts av starkt medhåll. Vi har också sett över de platser där vi har stöd och argumenterat för att våra medlemmar ska försöka bygga upp motståndsallianser och hålla motståndskonferenser i sina egna bostadsområden. Det kan lägga en konkret grund, och förstärka spridningen av kravet på ett nytt parti.

I West Yorkshire, där jag har min partiförening, och även i Leicester har vi arrangerat sådana konferenser. Men de har också hållits i städer över hela landet.

Jeremy Corbyn hade antytt att han gärna kunde se sig som den framtida ledaren för ett vänsterparti, men han ville först se ett stort folkligt stöd för att undvika att partiet lanseras utan att något genomslag. Socialist Alternative har därför positionerat sig mycket väl i den diskussionen. I den levande diskussionen har vi gjort tre saker. 

För det första organiserade vi en mycket framgångsrik motståndskonferens i West Yorkshire som besöktes av över 200 personer. Hälften av deltagarna var helt nya och en tredjedel var mycket unga. Jeremy Corbyn deltog, och i början av konferensen tog vi upp kravet på att ett nytt vänsterparti skulle bildas. Han hörde kravet, upprepade det, och tre av de sju talarna upprepade behovet av ett nytt vänsterparti. Vi tror att konferensen påverkade honom, eftersom han inte slutat prata om den.

För det andra har vi inför grundandet argumenterat för flera saker som ett sådant parti måste göra. Det måste vara ett massparti baserat på arbetarklassen med ett tydligt socialistiskt program, som är anti-krig, anti-imperialistiskt och som tar upp den mycket viktiga frågan om förtryck. Dessa krav har gått hem mycket bra i de områden där vi har stort stöd.

Och för det tredje har vi nu, när partiet har bildats, angett hur vi anser att detta parti bör organiseras. Det är en sak att efterlysa ett parti, men vi har tidigare erfarenheter av Labourpartiet under Jeremy Corbyn, och av andra tidigare Labourregeringar som har svikit arbetarna. När Jeremy Corbyn var partiledare för labourpartiet växte de till 600 000 medlemmar, vilket gjorde det till det största partiet på vänsterkanten i Europa.

Men tyvärr var det en sorts anakronism, förvisso en massiv medlemstillströmning, men till ett parlamentariskt högerparti. Jeremy Corbyn blev tyvärr inhägnad av det parlamentariska Labourpartiet som inte bara en utan två gånger röstade för misstroende mot honom, vilket misslyckades när omröstningen togs till medlemmarna. Men det försvagade hans budskap och innebar att partiet inte blev ett verktyg för arbetarklassen som de kunde vara delaktiga i att forma. 

Den här gången har vi angett att ett sådant parti behöver ha ett nationellt stormöte för att organisera de människor som har anmält sig och ange vilken riktning det behöver gå i. Om vi lyckas skulle det bli det största inomhusevemanget vänstern i Storbritannien någonsin samlat till. Vi tror att det skulle kunna locka mellan 20 000 och 50 000 människor. Det måste också hållas regionala stormöten för alla som har anmält sig i sina respektive regioner, där man utarbetar ett program, utser delegater till en framtida partikongress, och börja organisera sig på gräsrotsnivå, med konferenser liknande vår i West Yorkshire.

I slutet av året bör det hållas en partikongress som på samma politiska grund väljer en nationell ledning, enas om ett partiprogram och i synnerhet tittar på partiets strukturer, så att det är fullt förberett för de många lokalval som kommer att äga rum nästa år runt om i England. Men också i valen till nationalförsamlingarna i Skottland och Wales.

Vi i Socialist Alternative har engagerat oss i att bygga lokala allianser och kommer att försöka ge politisk och organisatorisk riktning åt vart partiet ska gå.

Det verkar som om antalet personer som ansluter sig till det nya partiet växer explosionsartat. När Corbyn var partiledare för Labour växte medlemsantalet till 600 000. Hur många medlemmar tror du att det nya partiet kommer att få, och vad kan ni uppnå med dessa siffror?

I fredags lanserades hemsidan för att registrera sig och gå med i det nya partiet. Hela dagen kraschade webbplatsen på grund av det stora antalet som ville registrera sig samtidigt. Antalet som vill gå med stiger med 150 000 varje dag. Hittills (30 juli) har över 600 000 personer anslutit sig. Vi befinner oss alltså i samma läge som när Jeremy Corbyn var partiledare för Labourpartiet. Och vi har inte nåt slutsiffran än.

Språkröret Zarah Sultana har gett sin första offentliga intervju, vilket har skapat ytterligare entusiasm kring idén om vad det här kan bli för slags parti.

Vi skulle kunna nå 750 000 medlemmar, eller kanske till och med en miljon. Vi hade inte förväntat oss att det skulle få ett sådant gensvar. Såklart finns det de som bara klickar av ren nyfikenhet, och det finns de som går med men inte kommer att bli aktiva medlemmar. Men vi har nu potentiellt det största politiska partiet som Storbritannien någonsin har sett sedan det Konservativa partiet förra seklet, när de traditionellt hade upp till en miljon medlemmar.

Men vi befinner oss i okända farvatten, och har lämnat det brittiska tvåpartisystemet bakom oss. Vi har nu ett fem- eller kanske till och med sexpartisystem.

Det kan helt enkelt inte fortsätta som det har gjort förut. Under de närmaste veckorna är det brådskande att samla energin för att se till att människors röster blir hörda. Många blev besvikna när Jeremy Corbyn avgick som ledare för Labourpartiet, och de tidigare 600 000 medlemmarna är nu färre än 200 000, men de har inte helt försvunnit.

Vissa har blivit passiva, andra har tappat modet, men det finns också en ny generation, särskilt bland ungdomar, som vill åstadkomma politisk förändring. Den stora utmaningen som vi nu står inför, och som vi alla är mycket entusiastiska över, är att se till att det finns ett organisatoriskt ramverk som ger alla en röst, bygger på medlemmarnas delaktighet, som klargör att det finns en vision för partiet och en strategi för att driva det framåt.

I den intervju som Zarah Sultana gav idag talade hon om de många kriser som finns i det brittiska samhället och att ju närmare man kommer till gräsrötterna, desto större är möjligheten att åstadkomma förändring. Vi behöver alltså ett gräsrotsparti som byggs upp från grunden och som tar itu med de frågor som dagligen påverkar arbetarklassen.

Det kan handla om bostäder, som är en stor fråga, det kan handla om arbetslöshet, det handlar definitivt om levnadskostnaderna, om kampen mot rasismen, det handlar om krig och imperialism, och naturligtvis handlar det om att organisera arbetarklassen genom fackföreningarna som nu har ett stort ansvar gentemot sina medlemmar att ställa sig bakom detta parti.

Om vi lyckas ta tillvara på all denna energi och bygga lokala allianser, (vilket vi för övrigt har lyckats med i West Yorkshire, där vi har en organisationskommitté med 30 personer), som sedan ansluter sig till den stora utmaning vi står inför, då kan vi bli den mest effektiva politiska kraften i den brittiska efterkrigstidens historia. Om vi misslyckas kommer vi att få en Reform UK-regering år 2029 eller ännu tidigare. Det är den utmaning vi står inför.

När Zarah Sultana säger att det val vi snart kommer att stå inför i Storbritannien är mellan socialism och barbari, ser man på vad som händer i Gaza, och det är ett helveteslandskap, det är vad hon menar med barbari. Men barbarerna står också vid dörren i form av högerpopulister, extremhögern och en mindre grupp fascister som lurar i vassen, som alla måste konfronteras. 

Jag är övertygad om att arbetarklassen kommer att ansluta sig till kampen för socialistisk förändring när de ser vilken skillnad det kan göra. Om deras röst inte får göra sig hörd, och om vi inte är tydliga nog med vår politik kommer Reform UK att fylla tomrummet, med en ny sorts regering som konsekvens. 

Så insatserna är mycket höga, möjligheterna är stora, och jag lutar åt att vara mycket optimistisk om framtiden snarare än pessimistisk, för som medlem i Socialist Alternative har vi en vision, en organisatorisk strategi och vi är övertygade om att vi kan ta oss an denna strid.