Cynisk användning av kriget för Natoanslutning

Efter S-regeringens Natosvek och de blåbrunas upptrappning av militarismen är både Natos Jens Stoltenberg (t.v.) och Försvarsmakten Micael Bydén (t.h.) nöjda (Foto: Joel Thungren / Försvarsmakten).

av Per Olsson // Artikel i Offensiv

Ukrainakriget har förändrat världen och Sverige. Nästan omedelbart efter att kriget bröt ut beslöt den dåvarande S-regeringen med stöd av samtliga riksdagspartier att sända vapen till Ukrainas regering och öka de svenska militärutgifterna till motsvarande 2 procent av BNP, vilket nu ska bli Natos golv.

Det var inte solidaritet med Ukrainas folk som låg till grund för regeringens beslut, utan det var ett led i den Natoansökan som sedan följde samt strävan att främja svensk vapenexport och nya beställningar till den inhemska krigsmaterialindustrin.
Den 26 februari, bara två dagar efter att den ryska invasionen inleddes, rapporterade Dagens Nyheter att ”svenska Saab vinnare på börsen när kriget bröt ut i Ukraina”.
Bara två veckor efter krigsstarten meddelande regeringen att man tillsammans med Finlands S-ledda regering beslutat ”att stärka vår integrering med Nato” och statsminister Magdalena Andersson sa att hon hade samtalat med USA:s president Biden och tackat ”honom för att ha fört tillbaka USA på den internationella arenan” (nyhetsbyrån TT den 5 mars).

Däremot ställde sig regeringen helt avvisande till exempelvis hamnarbetarnas krav på och vilja att bojkotta rysk gods.
”Hamnarbetarförbundets medlemmar uttrycker en stark motvilja mot att befatta sig med ryska fartyg och gods på väg till och från Ryssland under landets pågående angreppskrig mot Ukraina. Hamnarbetarna vill göra det man kan för att med civila påtryckningsmedel höja den ekonomiska och politiska prislappen för Putin-regimens agerande”, skrev Hamnarbetarförbundet i ett uttalande den 3 mars.
Några veckor senare inledde Hamnarbetarförbundet en blockad, men tvingades att avbryta den i maj till följd av att arbetsgivarna och Arbetsdomstolen ansåg den vara ett ”brott mot fredsplikten”.

Att även Vänsterpartiet gav sitt bifall till att S-regeringen cyniskt använde Ukrainakriget för att genomföra en total omläggning av försvars- och säkerhetspolitiken, som försvårade bygget av ett självständigt antiimperialistiskt motstånd mot kriget.
Under krigets första vecka svängde Sverigedemokraterna, ett parti med många Putinvänner bland sin medlemmar och som länge hyllat Ungerns auktoritära regering under ledning av Putinvännen Orbán, från att se upp till den ryska regimen och påstå sig vara emot Nato till att ”öppna för svenskt medlemskap”.
I maj skickade den socialdemokratiska regeringen in en ansökan om svenskt Natomedlemskap efter att avvisat alla krav på en folkomröstning. Vid Natos toppmöte i Madrid i juni i år blev Sverige och Finland formellt inbjudna till Nato och det var vid samma toppmöte som S-regeringen slöt det motbjudande avtalet med Turkiets despotiska regim under ledning av Erdoğan.

Totalt har de svenska regeringarna beslutat om nio stora stödpaket till Ukraina sedan kriget inleddes. Huvuddelen av stödet har varit militärt. I det senaste stödpaketet uppgår det militära stödet till över 3 miljarder kronor mot endast dryga 700 miljoner kronor i humanitärt stöd.
Den blåbruna regeringen och Socialdemokraterna vill även tillåta svensk krigsmaterielindustri att sälja direkt till Ukrainas regering. Nya lagar som främjar svensk vapenexport står också högst på Saabs, landets största vapenfabrik, kravlista. ”Saabs vd Micael Johansson vill se en ny svensk lagstiftning för krigsmaterielexport för att vinna fler affärer i EU och Nato” (Dagens Industri den 4 januari i år).

Samtidigt är den blåbruna regeringen beredd att ge Sveriges militär ett anslag som överstiger 2 procent av BNP för att klara de åtaganden som kommer med Natoanslutningen och tillmötesgå de farliga krav som överbefälhavaren Micael Bydén har ställt om att Sverige inte bör ha några förbehåll angående kärnvapen.
De blåbruna har med stöd av S satt militarismen i förarsätet. Natoanslutningen bidrar till att ytterligare osäkra det redan spända läget i inte minst Östersjöområdet och en förstärkt kapplöpning om Arktis, med ökade krigsrisker som följd.

Därför säger RS/Offensiv:
• Nej till svenskt Natomedlemskap.
• Riv upp avtalet med Erdoğan. Stoppa utvisningarna till Turkiet.
• Varken Putin eller Nato – kamp mot all imperialism.
• Rusta välfärden, inte militären.
• Stoppa vapenexporten. Förstatliga krigsmaterielindustrin under arbetarnas demokratiska kontroll och styre för att möjliggöra en omvandling till civil produktion.
• Global kamp mot imperialismens plundring och militarism. Omedelbar militär nedrustning och kärnvapenförbud. Bygg en massrörelse mot krig, terror och våld – för en socialistisk värld i fred och frihet.

Vill du hjälpa till? Offensiv och Rättvisepartiet Socialisterna behöver ditt stöd!

 

Med reaktionär blåbrun högerregering och otaliga kapitalistiska kriser behövs mer än någonsin en röst som försvarar arbetares rättigheter, bekämpar rasism och sexism, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!