På senare år har högerpolitiker och en del djurproducenter föreslagit att slopa beteskravet med argument som att djuren mår lika bra, om än inte bättre, av att ständigt stå inomhus. De ska ju ändå in flera gånger om dagen för att mjölkas, och så slipper de regn och oväder. Dessutom blir företaget mer konkurrenskraftigt jämfört med utländska producenter, som inte har samma djurskyddskrav.
Av Richard Larsen // Artikel i Offensiv
Växa Sverige (en rikstäckande förening för mjölk- och köttföretagare) beslöt 2022, med stöd av Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) att genomföra en studie som skulle visa att djuren mår bra av att alltid stå inomhus.
Förra året lade regeringen också fram en egen utredning i samma syfte.
Båda utredningarna fick stark kritik, såväl från veterinärmedicinskt håll som från den egna näringen och experter inom husdjursuppfödning och djurskydd.
När resultatet av Växastudien presenterades nyligen kom det fram att djuren, som fått gå inomhus i 18 månader, fått mycket fler skador och sjukdomar, i form av nackskav, hasskador, rörelsestörningar, hältor och de var också betydligt smutsigare med till exempel gödselpansar som orsakat frätskador, än djur som fått gå på bete.
Strax därpå meddelade lantbruksminister Peter Kullgren (KD) att man skulle behålla beteskravet för mjölkkor och istället erbjuda mjölkbönderna en årlig kompensation på 1 000 kronor per ko för att jämna ut konkurrensvillkoren gentemot mjölkproducenter i andra länder. Detta ansågs som en rimlig kompromiss.
Förr i tiden kunde djurägare behandla sina djur precis hur som helst och behövde inte ta hänsyn till deras välfärd eller behov alls.
Men människor reagerade när de såg hur illa djuren for och under 1800-talet kom de första djurskyddslagarna till i England.
Sverige följde efter och utvecklade och förbättrade lagarna och sågs under senare hälften av 1900-talet som ett föregångsland vad gällde djurskydd.
Enligt WorldAtlas1 ligger Sverige numera endast på 9:e plats på listan över länder med bäst djurskydd och djurvälfärd.
När industrin, högerpolitikerna och kapitalismen får bestämma är det alltid djuren som blir lidande. Storproducenter gör allt de kan för att kapa kostnader och öka vinster och det innebär inskränkningar i djurens liv, med fler djur på mindre yta, sämre omsorg, billigare foder, mer stress, skador och sjukdomar.
Djur i industrin ses inte som levande varelser med behov och rätt till ett naturligt och behagligt liv. De är produktionsenheter, siffror i statistiken, en inkomstkälla och inget annat.
Även om det är en vinst att behålla beteskravet är det bara ett litet plåster på såret och löser inte de grundläggande problemen med industriell djurhållning och storskalig foderproduktion.
Det behövs en total omvärdering av djurproduktionen med återgång till småbruk och anpassning till ett socialistiskt välfärdssamhälle där djuren kan återfå ett bestående värde och inte bara vara en del i ett vinstproducerande maskineri.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.