Av JULIA ENGSTRÖM // artikel i Offensiv
Jag var nyss och såg ”The dance club” på bio. Så otroligt befriande att se en film som vågar göra narr av dagens vinstmaximerande psykvård. En rejäl känga mot ”stoppa i dig ett piller och håll käften-vården”.
Filmens utgångspunkt är Johannes, en ung man som utbildar sig till psykolog och de patienter han möter på företaget där han praktiserar.
Johannes blir vän med ett gäng av patienterna och tillsammans startar de en dansgrupp för att för att få utlopp för sin kreativitet och känna gemenskap. Det är patienten Rakel som tar initiativ till dansen, hon är förbannad på vårdinstansen för att de gett henne mediciner som får henne att tappa sina känslor. En annan patient heter Emily och utreds för ADHD, hon känner sig ensam och orolig över klimatet och blir också ordinerad mediciner.
Filmen lyfter flera viktiga frågor. Dels det här med vinstmaximering. Men också det faktum att vi hela tiden letar efter fel på individen och inte i systemet och samhällskroppen. Det är kanske inte oss det är fel på? Utan samhället som är helt fucked up med all stress, utseendefixering och press på alla möjliga sätt?
Regissören har valt att ge dagens psykiatriska vård en rejäl käftsmäll, företaget i filmen får ökade vinster ju fler utredningar de gör och ju fler diagnoser de sätter, samtal finns det inte resurser till och ju fler piller desto bättre.
Psykiatrikern som är Johannes chef i filmen säger rakt ut att människor inte har någon själ, och att vårdinstansen bara ska dämpa symptomen, inte undersöka var problemen kommer ifrån.
Det allra värsta är ju att filmen är sann, Sveriges psykvård är i många fall vinstmaximerande och några resurser för samtalsterapi finns det sällan, om man inte betalar dyrt.
Eftersom jag har personlig erfarenhet av psykvården och psykiatriker som varit pigga på att skriva ut mediciner men inte vill ge någon som helst samtalsterapi, känns den här filmen extra relevant.
Det är intressant att fundera på hur vården hade kunnat se ut i ett socialistiskt samhälle, kanske hade det varit mer acceptabelt att vara annorlunda och psykmediciner hade kanske inte varit ett förstahandsalternativ.
Jag lämnar biosalongen med en varm känsla av hopp och gemensamt uppror. Det finns någon mer än mig som ser att det inte är mig det fel på, det är systemet.■
Titel: The Dance Club Regissör: Lisa Langseth I rollerna: Nils Wetterholm, Alva Bratt, Evelyn Mok, Matias Varela, Julia Franzén, Pernilla August, Premiär: 19 september 2025
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.