Finsk storstrejk sätter press på ny regering

Postfacket PAU:s ordförande Heidi Nieminen på en pressträff. Poststrejken inledde den finska regeringskrisen (Foto: PAU).

av Jonas Brännberg // Artikel i Offensiv

Det tog en vecka från att statsministern Antti Rinne tvingades avgå till att en ny regering, baserad på samma partier, var på plats i Finland. 

Statliga Postens försök att dumpa lönerna för 700 paketsorterare och den påföljande storstrejken blev Rinnes fall. Men Socialdemokraterna, Centerpartiet, Vänsterförbundet, De Gröna och Svenska folkpartiets regeringsproblem lär inte vara över. Nu pressas de av en ny hård strid i avtalsrörelsen, där 100 000 industriarbetare i veckan gick ut i tre dagars strejk.
Det är strejker från Industrifacket, PRO (tjänstemännen inom industrin) och YTN (akademiker i industrin) som i princip helt stoppar finsk exportindustri. Enligt arbetsgivarna kostar strejken dem 400 miljoner euro.
– Hela landet står nu still. Allt som ska skickas ut inom teknologi och industri har stannat, sade Ralf Holmlund från YTN, en av de 3 000 strejkande vid Wärtsiläs fabrik i Vasa, till Yle när strejken bröt ut i måndags.
I strejkens centrum står lönerna som har halkat efter med det så kallade ”konkurrensavtalet”, som den förra regeringen tillsammans med arbetsgivarna påtvingade facken med hjälp av utpressning. I avtalet ingick 24 timmars gratisarbetare från arbetarnas sida som facken nu kräver ska bort. Arbetsgivarna vägrar och kräver dessutom sänkta löner för övertids- och helgarbete. 

Under strejken pågår inga förhandlingar och positionerna verkar vara helt låsta. Facken förbereder nya strejker och skogsindustrin har svarat strejken med sex dagars lockout. Dessutom genomför Elektrikerfacket just nu en fyra veckors strejk, eftersom de har förlorat rätten till att företräda sina medlemmar på grund av ändringar i kollektivavtalen inom industrin.
Det är ingen tvekan om att de finska storföretagen har råd att betala. Inkomstklyftorna har vuxit dramatiskt i Finland och det är de rikas förmögenhet som växer mest. På ett av de företag där man nu strejkar, skogsbolaget UPM, tjänar vd:n 150 gånger mer än de vanliga anställda. Sedan 2010 har vd-lönerna ökat från 37 till att vara 48 gånger högre än en medelinkomsttagares. 

Regeringskrisen som tvingade bort Antti Rinne handlade just om att Centerpartiet pressar Socialdemokraterna och Vänsterförbundet till att INTE lägga sig i när storföretagen vill öka klyftorna ytterligare, som Postens försök till avtalsshopping (se artikel i förra Offensiv). Samtidigt vill Centern profilera sig efter katastrofsiffror på endast drygt 10 procent i opinionsundersökningar.
34-åriga Sanna Marin (S) har nu utsetts till ny statsminister (världens yngsta), vilket innebär att alla fem regeringspartier leds av kvinnor och fyra av dem är under 35. Detta är något som har uppmärksammats internationellt som ett tecken på jämställdhet och ”progressiv” politik. Partiernas regeringsprogram innebär dock fortsatta nedskärningar i välfärden, otillräckliga klimatåtgärder och brutal flyktingpolitik.
Att Vänsterförbundet i denna situation av upptrappad arbetarkamp har bakbundit sig själva genom att sitta i regering med högerpartier är ett historiskt misstag, som inte bara undergräver deras egen position, utan också bereder vägen för de högerextrema Sannfinländarna.

En seger för industriarbetarnas strejk skulle stärka självförtroendet hos hela arbetarklassen att också ta strid mot andra orättvisor, inklusive regeringspolitiken. Därför blir det ännu viktigare att kampen måste trappas upp, med en plan för längre strejker, i kombination med sympatistrejker från övriga fackföreningsrörelsen.