”Folklig revolt mot superrika”

Av Per Olsson // Artikel i Offensiv

I Sverige växer klyftorna snabbare än i något annat land. De superrika blir inte bara fler, utan också mycket rikare. Det sticker i ögonen på folk och kan leda till ett folkligt uppror, skrev den amerikanske författaren Ruchir Sharma i en uppmärksammad artikel i Financial Times den 20 maj.

”Varje år gör jag en analys av Forbes rikemanslistor för att hitta länder där miljardärernas förmögenhet ökar kraftigt som andel av BNP, koncentreras till familjeimperier eller samlas i ’dåliga’ branscher som är mer kända för korruption än produktivitet. Min arbetshypotes är att de mest extrema avvikarna löper störst risk att drabbas av antikapitalistiska revolter. I år pekar varningssignalerna framför allt mot Sverige, där dollarmiljardärernas förmögenhet ökade med 4 procentenheter till 31 procent av BNP – den största ökningen och den högsta nivån bland de 20 största ekonomierna i min analys”, skrev Sharma.

Den rikaste amerikanen någonsin är John D Rockefeller, vars förmögenhet år 1910 motsvarade 1,5 procent av USA:s BNP. Det är en siffra som passeras av sju svenska dollarmiljardärer, enligt Sharma.

De flesta av landets superrika – de 45 dollarmiljardärerna – har antingen blivit det på spekulation eller arv. Så glöm det här med att ”Jag startade med två tomma händer och jobbar hårt”.

Sharmas slutsats har förstås fått alla borgare att gå i taket. I en ledare den 22 maj skriver exempelvis Dagens Industri att det bara är bra att det finns så många superrika i Sverige. Dessutom berömmer man Socialdemokraterna för att man ”tack och lov avstått från det eldfängda talet om superrika och ansvarslösa miljardärer”. Det säger en hel del om dagens socialdemokrati som varit med om att göra landet till ett paradis för superrika.

Att det är bra med många dollarmiljardärer är som Trumps ”alternativa fakta” – bara lögner. Det är på bekostnad av vanliga människor, välfärden och infrastruktur som de rika drar ifrån. Sverige har den fjärde högsta arbetslösheten i EU och här har reallönerna minskat mer än i andra länder. Sverige har lägst antal vårdplatser per capita i EU och är det enda europeiska land där antalet kilometer järnväg per invånare stadigt minskat sedan 2005.

Problemet är inte att det saknas pengar. Pengar finns i överflöd, men i helt fel fickor. Om pengarna ska hamna i rätt fickor krävs en revolt, en socialistisk revolution, som avskaffar kapitalismen.