Frälsningen som blev fiasko för landsbygden

Av Sigbritt Herbert // Artikel i Offensiv

Fiberutbyggnad skulle bli glesbygdens frälsning. Det skulle bli möjligt att arbeta på distans. Så lät det för några år sedan.

För tre år sedan skrev intresserade hushåll i byarna sydväst om Backe i nordvästra Ångermanland under ett avtal med företaget Open Infra om fiberinkoppling. Företaget har beviljats stöd på cirka 8 miljoner kronor. ”Backe landsbygd är inte vår främsta prioritet”, säger företagets VD Erik Stiernstedt till Jämtlands tidning. Han säger att bara fem procent av jobbet är gjort. Lokalborna är av en annan uppfattning. Fiberboxar har installerats, fiberkablar sticker upp här och där och tomtgrävning har skett.

Open Infra har fått förlängning av projektet beviljad av Post- och telestyrelsen en gång. Nu har de den 1 december som deadline. Är inte arbetet klart då måste de betala tillbaka pengarna och byborna står utan den fiberutbyggnad de tecknade avtal om för tre år sedan.

Det kan dröja år innan avtal med en ny aktör står klart.

Glesbygden beskrivs ofta som tärande och privata företag har inte mycket att hämta där. I det aktuella området har skogsbolagen länge hämtat timmer som transporterats till industrierna vid kusten. Genom området rinner Faxälven och där finns ett stort vattenkraftverk. På senare tid har allt fler vindkraftverk byggts i området. Det är alltså fel att beteckna området som tärande.

Så länge utbyggnaden av vital infrastruktur ligger i privata händer får befolkningen i våra glesbygder i det närmaste tigga för något som ses som naturligt i andra delar av landet. Sedan må glesbygden med sina naturtillgångar bidra till landets rikedom. Befolkningen är inte lönsam för privata företag. Om inte privata företag kan garantera alla i landet en något så när likartad service kan vi inte låta dem hållas.