Foto: Vilgot Karlsson
Av Linus Blume // Artikel i Offensiv
Flera hundra personer samlades den 11 maj när fredsmarschen ”Aldrig mera krig” hölls för att uppmärksamma 80-årsjubileet av andra världskrigets slut, det mest förödande kriget världen någonsin upplevt. Stämningen under fredsmötet var trots detta inte fylld av högtidliga triumfer i retrospekt för den värld som lyckades uppstå ur krigets aska och 60 miljoner lärdomar. Evenemanget arrangerades av en rad organisationer däribland Folk mot DCA, Nätverket för alliansfrihet, Nej till NATO, Svenska Fredskommittén och Sveriges fredsråd.
På Sergels torg varnade talaren Lars Drake, aktiv i Nej till NATO och Folk & Fred, för de verkliga förloppen som skulle utlösa ett förödande kärnvapenkrig och menade att Sveriges ingång i NATO och DCA-avtal endast förvärrar riskerna för detta.
Matilda Bergström från Rebellmammorna menade därefter att ”Sverige drunknar i Palestinas blod”.
Hans Öhrn, medlem i Sveriges fredsråd, påminde om EU:s 9 000 miljarder kronor stora satsning på militären och Tidöregeringens initiativ att låna 300 miljarder kronor för att täcka denna militära upprustning. Han citerade därför Ernst Wigforss med ”Den som är försatt i skuld är icke fri”.
Aktivitetslistan fylldes även av vackra dikter från Folk mot DCA-medlemmen Inga Palmér, Socialarbetare för Gaza-medlemmen Mahi Akter och musik från en rad olika artister, däribland Maria y Pepe samt Agnes & Medo. Artisterna inkluderade självklart låtar från Cornelis Vreeswijk och Victor Jara. Sången övergick sedan i kampsång i marschen mot manifestationens andra del och en picknick på Gärdet med musik, tal, dikter och uppträdanden.
De mest annonserade talarna under denna del var journalisten och skribenten Kajsa Ekis Ekman och professorn Ola Tunander. Den senare gjorde en historisk genomgång medan Ekis Ekman tillbringade största delen av sitt tal med att fördöma både Israel och EU samt USA:s militära och politiska stöd till staten Israel. Hon riktade dessutom fokus på skillnaden i information mellan det palestinska folkmordet och det förgångna: ”Idag kan ingen säga att vi inte visste”. Det man kanske saknade där var mer idéer på vad som kan göras nu.
I sin helhet var det ett lyckat evenemang till förtjänst av talangfulla talare, musiker och poeter samt såklart det fina vädret vi fick. Målet med evenemanget kändes som att ge startskottet till en ny massiv fredsrörelse, men bristen på yngre representation var klar. Unga har historiskt stått i framkanten av fredsrörelser, men verkar idag uppge en känsla av hopplöshet och maktlöshet. En av de viktigaste uppgifterna är att engagera unga i kampen mot både antimilitarism och utformandet av den framtid som en gång kommer vara deras.
Foton Vilgot Karlsson:
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.