Glada att kunna samlas

De senaste månaderna har det skett diskussioner inom och mellan olika vänsterorganisationer om hur man kan samarbeta.

Av Elin Gauffin // Artikel i Offensiv

Ett steg var när Solidaritet bildades efter att Björn Alling (kommunfullmäktigeledamot i Linköping) blev utesluten ur Vänsterpartiet. Solidaritet har medvetet sökt sig ett närmare samarbete med andra organisationer.

Ett annat steg är den växande Palestinarörelsen som aktiverar många människor under lång tid, där man drar många politiska slutsatser, men saknar och söker sig en politisk röst.

Ett tredje är Vänsterpartiets hisnande högervridning, där partiledningen själv säger att det saknas röda linjer – de är beredda att offra vad som helst för att få komma med i en regering. Några som offrades var riksdagsledamöterna Daniel Riazat och Lorena Delgado Varas, som hotades med uteslutning. Då valde Riazat och Delgado Varas, de ledamöter som deltagit mest i kampen, att istället själva initiera ett nytt politiskt alternativ – Framtidens Vänster. Framtidens Vänster har fått ett stort antal intresseanmälningar från hela landet.

Socialistiskt Alternativ har stått för linjen att det behövs ett nytt arbetarparti ända sedan början på 1990-talet, då Socialdemokraternas förborgerligande och Vänsterpartiets rester av stalinism gjorde att den breda arbetarklassen saknade en politisk röst. Och så har det varit länge. Detta är den viktigaste orsaken till Sverigedemokraternas förskräckliga tillväxt, dominans och hot i svensk politik. Inför valet 2026 står vi inför en extremt hatfylld Tidöhöger som smält samman och där näringslivet öppet allierar sig med rasisterna för att kräva större attacker på arbetare, låginkomsttagare och personer med invandrarbakgrund än någonsin, samtidigt som oppositionen är extremt svag och inte bjuder på något tydligt motstånd.

I diskussionerna i år om ett närmare samarbete mellan organisationer och partier som finns till vänster om Vänsterpartiet har Socialistiskt Alternativ satt kampen först: nya alternativ måste komma ur kampen och vara förankrade i kampen. Ett steg på den vägen var bildandet av People not Profit i Luleå.

Ett annat var bildandet av Septemberupproret där alla organisationer som nu diskuterar ingår, tillsammans med 70 andra grupper. Det här gäller fortfarande. Septemberupproret och andra rörelser måste aktivt byggas och spridas, det är inget som kan läggas åt sidan för att det är valår nästa år. Sverige väntar fortfarande på ett genombrott i kampen som i Belgien, Serbien, Madagaskar, Mexiko, Frankrike, Grekland, Italien, Spanien och många andra länder där arbetare och ungdomar kontinuerligt tar till gatorna i massprotester och strejker.

Det finns stora politiska skillnader mellan de grupper som diskuterar, främst hur vi ska nå målet om en antikapitalistisk socialistisk värld. Socialistiskt Alternativ har fört fram att, med de små resurser som vi alla har gemensamt, vi främst behöver ta ansvar för att bygga något hållfast och rikta in oss på att bli invalda i fler kommuner. Socialistiskt Alternativ kommer att ha en intensiv valkampanj i Luleå, med sikte på att försvara våra platser i kommunfullmäktige. Det finns så klart också många som önskar sig en riksdagsvalsedel, frågan är vad som är möjligt?

Den 18 oktober möttes organisationerna för en första gemensam diskussion. Vi har en plan för hur diskussionerna ska fortsätta och beslöt att gemensamt sprida följande offentliga uttalande.

Den 18 oktober samlades Solidaritet, Kommunistiska Partiet, Framtidens Vänster, Socialistiskt Alternativ, Feministerna, Folkets Röst och Arbetarmakt för ett öppet samtal om hur eventuella framtida samarbeten på vänstersidan kan formas och se ut. I en tid där de styrande politiska krafterna cementerar rasismen och imperialismen, ignorerar klimathotet, förstärker patriarkatet och kraftigt försämrar människors ekonomiska villkor är vi glada över att kunna samlas och prata om en annan väg framåt.

Fortsättning följer.